Zara Leghissa

Kommunal Norrbottens ordförande bloggar om möten med människor och det fackliga arbetet. Med medlemmens fokus.

”Hur kan det komma sig att det värdesätts högre att gravsätta människor än att ge dem vård och omsorg medan de ännu lever?”

Idag har jag träffat anställda som arbetar inom äldreomsorg, rehabilitering, kyrkan och LSS tillsammans med Robert Sundberg, personlig assistent och deltidsbrandman och sektionsstyrelseledamot, Kari Aava, undersköterska och arbetsplatsombud och Veronica Frimodig Marklund, personlig assistent och huvudskyddsombud, i Boden och Harads.

Hon står på gårdsplanen med sin röda profiljacka med Kommunals emblem, med armarna uppsträckta i luften för att jag ska se henne så jag hittar. En ledstjärna. Stolt arbetsplats- och skyddsombud.

”Hej och välkommen! Vad roligt att ni kommer!” säger hon.

Det doftar lök. Hon ursäktar sig. Jag säger att det doftar mat.

De har dukat fint och coronasäkert. ”Det finns handsprit och munskydd” berättar hon och visar var de finns. Hon ställer sig upp och berättar om målet och syftet med mötet. ”jag har pratat med chefen och vi har fått ok att ha detta möte på arbetstid.” Hon berättar att hon är nyvalt ombud och är under utbildning. ”Jag kan inte allt ännu men vi har frågor vi behöver stöd i hur vi ska hantera detta” fortsätter hon. Sedan sätter hon sig ner och lämnar över ordet till sina arbetskamrater som är medlemmar i Kommunal.

Vi samtalar om bekymmer på arbetsplatsen och hur man kommer framåt. Tillsammans hjälps vi åt att öppna den verktygslåda som finns. Riskbedömningar. Skriva avtalsmotioner. Träffa politiker. Aldrig, aldrig ge upp. Där en dörr stängs, öppnar vi en annan.

Jag har för första gången ätit Byakrafs och det är heller inte den sista. Himmelskt gott!

Idag har jag träffat anställda som arbetar inom äldreomsorg, rehabilitering, kyrkan och LSS tillsammans med Robert Sundberg, personlig assistent och deltidsbrandman och sektionsstyrelseledamot, Kari Aava, undersköterska och arbetsplatsombud och Veronica Frimodig Marklund, personlig assistent och huvudskyddsombud, i Boden och Harads.

Vi har snackat yrkesfrågor, arbetsmiljö, heltid som norm, vikten av kollektivavtal, nödvändigheten och glädjen över att yrket undersköterska blir skyddad yrkestitel och det stora behovet av att få fler kollegor och en högre bemanning.

Att bli lyssnad på när fel och brister påtalas och att få vara delaktig i processen att komma framåt och utveckla verksamheten.

Om varför resultaten av Coronakommissionens delbetänkanden och politiska löften om heltid som norm och högre bemanning inte märks på arbetsplatserna, det är som om pandemin slutat existera trots att den rör sig och finns, blodtörstig och outtröttlig, mitt i bland oss.

Glädjen och yrkesstoltheten.

Samtal om att stanna på en och samma arbetsplats och utmaningen av att få fler att välja välfärdsyrkena.

Om att bromsa, att stanna upp och lyssna på kroppen som säger stopp.

Att kunna orka jobba fram till pensionen.

Värdet av att välfärden inte ska privatiseras.

Vikten och nödvändigheten av att ha arbetsplats- och skyddsombud på arbetsplatsen.

Vi har snackat värdet av ett medlemskap i facket utomhus medan vi grillat hamburgare. Pratat svenska modellen, påverkansmöjlighet och delaktighet. Om de allvarliga konsekvenserna om färre väljer ett medlemskap i facket.

”Äntligen är det inte arbetsgivaren som avgör vem som är undersköterska! Så bra att underskötersketiteln nu blir skyddad!”

”Vi ger tappt på vår friskvård för att vi ska hinna med våra arbetsuppgifter”

”Självklart vill vi ha en heltidsanställning men vi får betala detta med resurspass och jobba på andra avdelningar. Var finns kontinuiteten hos de boende i detta? Det gör ingen skillnad i den alltför låga bemanningen!”

”Jag har en anställning på deltid så jag jobbar extra för att kunna leva”

”Vikarierna blir allt färre och färre. Vi vet inte om vi kommer att få vår välbehövliga semester i sommar”

”Hur kan det komma sig att det är mer värde i att gravsätta människor än att ge dem vård och omsorg medan de lever?”

”Efter 5 år ska jag äntligen få mitt personnummer. Som jag längtat! Nu kan jag få känna mig som en människa!”

”Tack för bra samtal! Jag hoppas vi ses fler gånger! Så mycket jag lärt mig idag!”

 

Vi välkomnar 3 nya medlemmar och 4 arbetsplats- och skyddsombud till Sveriges bästa fackförening.

Viktiga jobb – värda att älska, dygnets alla timmar.

Vi skyddar våra värn. Vi sörjer inte – vi organiserar oss!

Starka tillsammans. Sempre avanti. Alltid framåt.

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.