Zara Leghissa

”Alla behövs!”

”Det var ovanligt att kvinnor gick i kara-böxor inom vården förr, det var kjol som göllde” berättar en kvinna som är 93 år, boende på Brännagården i Överkalix, när vi samtalar om kravet på arbetskläder.

Jag är i Överkalix och träffar personal som arbetar på äldreboendet Brännagården. Boendet har många år på nacken och några av de boende har arbetat här. Det finns restaurang, samlingssal, träningslokal, tillgång till fotvård och andra utrymmen som ger förutsättningar till umgänge och samkväm. Överkalix är också den kommun som har flest andel äldre i riket vilket medför sina utmaningar som att tillhandahålla boendeplatser för de som behöver det. I arbetslagen jobbar undersköterskor och vårdbiträden. Just nu är Kefkhosh här och gör sin praktik under sin undersköterskeutbildning via SFI.

Anna-Karin, Anna-Marie, Ulla och Kefkhosh.

Personalen berättar om hur de har det på jobbet.

”Vi sätter de äldre i centrum. Vi har många aktiviteter, vi går t ex ofta ut på restaurang och äter vilket uppskattas mycket och vid ett tillfälle hamnade vi mitt i en scen som spelades in i filmen Jägarna” berättar de.

”Det bästa med jobbet är att den ena dagen inte är den andra lik. Här får de som vill ta sovmorgon. Vi har bra kontakt med anhöriga vilket är väldigt viktigt då de som är demenssjuka inte själva kan berätta för oss hur de haft det i livet och vilka önskemål de har. Vi har personalmöten och avdelningsträffar kontinuerligt där vi följer upp verksamheten och tar upp aktuella frågor. Tidigare har vi haft en väldigt hög arbetsbelastning men sedan vi började prioritera arbetsuppgifter har det blivit bättre. Vi har schemalagd friskvård vilket vi uppskattar” säger de.

Några av de äldre sitter med stundtals, lyssnar, följer med och är delaktiga i samtalet. ”Det var ovanligt att kvinnor gick i kara-böxor inom vården förr, det var kjol som göllde” berättar en 93-årig kvinna när vi samtalar om kravet på arbetskläder.

De berättar om deras tankar om förbättringar på arbetsplatsen, om det nya schemat som är på gång, om vårdtyngd och mätmetoder, bemanning, om delaktighet och påverkansmöjlighet. Vi samtalar om vikten av arbetsplats- och skyddsombud, om att nyttja de verkstyg som finns för att förbättra arbetsvillkoren.

Vi samtalar om fackligpolitisk samverkan och om påverkansmöjlighet, hur vi kan göra skillnad.

Personalen värnar om de äldre och sjuka, deras anhöriga och verksamheten.

Något de tycker är särskilt viktigt, är att alla får arbeta tillsammans med alla. ”Vi får ett likvärdigt arbetssätt, förbättrar kommunikationen och främjar kamratskapen ”säger de.

Här finns glädje, gemenskap och engagemang, kravställningar på god kvalitet i verksamheten och viljan till utveckling.

Bristen på personal är även kännbar här på Brännagården.  Det är svårt att rekrytera. De har ett budskap: ”Kom hit och jobba med oss! Alla behövs!”

Vi säger hejdå till varandra.

Jag åker vidare.

Årsmöte med Kommunal i Överkalix och Övertorneå stundar.