Zara Leghissa

Kommunal Norrbottens ordförande bloggar om möten med människor och det fackliga arbetet. Med medlemmens fokus.

”De kallar oss daglönare”

Kalix.

Kyrkstaden. Där älv och hav möts. Känd för sin Kalixlöjrom; Bottenvikens röda guld. Sveriges första IT-kommun.

Det regnar ute, väglaget är där efter. Halkigt.

Det doftar ljuvligt av kaffe när jag kliver in till sektionsexpeditionen. Maria Andersson, regionalt fackligt ombud inom personlig assistans, förskola, skola och äldreomsorg, och Mona Rosenlid, sektionsordförande, välkomnar mig.

IMG_1831KalixMariaMona

Jag besöker några av kommunens verksamheter och på en arbetsplats träffar jag två ungdomar som sover med mobiltelefonen vid huvudkudden, ständigt standby. De är timanställda. Vi kan kalla de Anna och Tilde.

Tilde har ännu inte gått med i facket eftersom hon inte vet vad hon vill jobba med. Anna arbetar inom barn- och äldreomsorgen sedan hon gick ut gymnasiet och är medlem i Kommunal. De berättar att de under en månad kan ha 11-14 olika arbetsplatser. Anna arbetar ofta halva dagen i hemtjänsten och halva dagen inom barnomsorgen. ”Nu har jag jobbat 14 dagar i sträck. Det är slitsamt” berättar hon. ”Jag jobbar, äter och sover. Jag hinner aldrig träffa mina kompisar”

Vi pratar om tryggheten att ha en tillsvidareanställning. Hur det vore att kunna planera sitt liv, att ha en fast inkomst. Om att så småningom kunna bilda familj.

Vi pratar om förväntningar på framtiden och möjligheter att få veta mer om rättigheterna i arbetslivet, om facklig utbildning och om påverkansmöjligheter.

Att vara visstidsanställd innebär lägre lön, lägre sysselsättningsgrad och sämre yrkesutveckling. Det är i högre utsträckning kvinnor som har denna anställningsform. Det är inte längre ett ungdomsfenomen utan medelåldern för visstidsanställda är 35 år. Många av de visstidsanställda väntar med att skaffa barn och bilda familj på grund av otryggheten.

”Nej, nu har vi inte tid längre, nu måste vi jobba.” Vi säger hejdå till varandra.

Och jag tänker att Anna och Tilde är Kalix framtid. Att de vill vara goda ambassadörer för de verksamheter och den kommun de är yrkesverksamma i. Jag tänker att de ska få förutsättningar att kunna leva och bo i Kalix för det vill de.

 

Det händer saker i möten mellan människor.

När öppenhet finns.

När lyssnandet är viktigt.

När stödet att komma vidare finns.

För visstidsanställning gör ingen trygg.

Tillsvidareanställning ska vara norm.

Allmän visstidsanställning ska ske endast i undantagsfall. Väl motiverade. Inget annat duger!

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.