Zara Leghissa

Kommunal Norrbottens ordförande bloggar om möten med människor och det fackliga arbetet. Med medlemmens fokus.

”Ingen välfärd, ingen tillväxt”

Det är fredag eftermiddag och jag träffar Anders, Peter, Jakob, Tomas, Göran, Stefan, Peter, Carita och Jörgen på Örnässkolan i Luleå.

IMG_0902Skolvaktis

De arbetar som skolvaktmästare och i deras arbetsuppgifter ingår bland annat fastighetsskötsel, vissa el- och VVS- uppgifter samt allmän service till verksamheten. De möter kunder och allmänheten i det dagliga arbetet.

Trivseln är hög och det märks. Det är inte långt från skratt och det råder en ärlig öppenhet mellan dem. De har jobbat länge tillsammans och känner varandra väl. En av dem går i pension till sommaren efter att ha arbetat 40 år som vaktmästare. ”Om jag inte trivts så bra, hade jag aldrig stannat så länge som jag gjort” berättar han.

På frågan om vad som är det bästa med yrket och deras arbetsplats, säger de unisont: ”Det är eleverna, det självständiga och fria arbetet. Vi arbetar under parollen frihet under ansvar. Arbetet är varierande och vi har en bra stämning i arbetslaget.”

En fråga som engagerar mer än andra, är den individuella lönesättningen. ”Det är ett stort spann mellan den som tjänar lägst och högst mellan oss. Vi upplever inte att lönen är rättvis. Vi vill ha bort den individuella lönesättningen så som det är idag”

De berättar att de haft 11 chefer under en 15-års period. Som brukligt är då nya chefer tillsätts, har omorganisationerna duggat tätt och avsaknaden av arbetsro har under årens lopp varit kännbara.

De har fått utökning av arbetsuppgifter utan att något tagits bort och arbetsbelastningen har ökat. Utökning av personal sker inte trots att det finns behov av detta. Möjligheten att kunna påverka sin arbetssituation är liten då de upplever att det inte sker en bra dialog inför verksamhetsförändringar.

Det är vanligt att den bransch de arbetar i läggs ut på entreprenad. I en bransch som styrs av upphandlingar är det avgörande hur förfrågningsunderlagen ser ut. Teknik, fastighet och underhåll befinner sig under en stark prispress och detta påverkar de anställda. Övertagande av personal och krav på kollektivavtal är en viktig fråga för medlemmarna i Kommunal. Det anbud som är billigast behöver inte vara bäst.

Att vara med i facket är viktigt. Arbetsrättslagar och kollektivavtal är en självklarhet och de uppskattar de försäkringar som ingår i fackavgiften. ”Hjälp finns att få av facket om vi vill det” säger de.

Utmaningarna då?

”Vi vill kunna ha fackmöten på arbetstid. Vi träffas så sällan då vi arbetar inom stora områden” säger de. De vill också att de delade turerna tas bort. Inte för att de själva arbetar delade turer utan för att de vill att välfärdsarbetarna inom vård och omsorg ska få ha drägliga arbetstider. De vill även öka statusen för deras yrke och få upp deras lön. ”Det finns inga enkla jobb! De arbeten vi utför kräver kunskap, kompetens och erfarenhet” säger de. Ändå är det 3-4 år sedan de erbjöds kompetenshöjning. De tycker att Kommunal måste synas mer. ”Vi måste tala om vad vi står för och vad vi vill”.

Engagemanget är stort. Vi samtalar om det goda arbetsmiljöarbetet. Vi samtalar om hur förändringsarbetet på deras arbetsplats kan ske. Vi samtalar om avtalsförhandlingarna och kollektivavtalet som löper ut under lördagen. Vi samtalar om den extra lönesatsningen på undersköterskor.

”Ge allt ni har! Om ingen välfärd finns, sker heller ingen tillväxt!” Klart och tydligt. Från hjärtat.

Så har klockan redan hunnit bli två på eftermiddagen. Jag har fått ett sms.

”Presskonferens 14.00” står det.

Vi har ett avtal. Med en extra satsning på undersköterskorna.

Vi gläds tillsammans.

Detta var viktigt.

Detta är en bra början på den fortsatta kampen.

Viktiga jobb. Värda att älska. Dygnets alla timmar.

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.