Zara Leghissa
Kommunal Norrbottens ordförande bloggar om möten med människor och det fackliga arbetet. Med medlemmens fokus.
”Vi ska hålla ut! Vi ska stå på oss!”
Februari månad har påbörjats och jag träffar 13 arbetsplats- och skyddsombud inom Kommunal Norrbotten som går första delen i sin grundutbildning.
De förtroendevalda arbetar inom hemtjänst, LSS-verksamhet, fastighetsskötsel, landstinget och barnomsorgen. Någon har varit ombud i en månad, andra längre tid.
Jag ställer frågan om varför de tackade ja till uppdraget som innebär att företräda medlemmarna och stötta och stimulera det fackliga arbetet på arbetsplatsen. ”Jag är nyfiken på facket och för att kunna göra skillnad”, ”Jag tycker att det är viktigt med ordning och reda på arbetet gällande anställnings- och arbetsvillkoren”, ”Jag vill lära mig mer om Kommunal” är några av rösterna.
Vi kommer osökt in på avtalsrörelsen som pågår och arbetsgivarens Sveriges kommuner och landsting, SKL, svar på Kommunals yrkanden. ”Svaret på våra yrkanden är usla!” brister de ut i enad front.
Kommunal yrkar på bl. a minst 661: – i löneökning i snitt per månad och heltidsanställd, minst 400: – extra till undersköterskor i genomsnitt per månad och heltidsanställd, höjda lägstalöner och samtliga ersättningar, tidplan för att heltid införs, karensen begränsas till 8 timmar för personliga assistenter, att räddningstjänsten ska ha rätt till storhelgstillägg fler dagar och ettårigt avtal.
Bemanning, lön och arbetstider är viktiga frågor för ombuden.
Trots bristen på undersköterskor. Trots de ökade sjuktalen inom vård och omsorg. Trots den strukturella lönediskrimineringen som visar sig genom att det skiljer ca 2 800: – mellan en undersköterska och en verkstadsarbetare och att det skiljer ca 3,6 miljoner kronor i livsinkomst mellan män och kvinnor. Trots de delade turerna som försvårar föräldraskap, socialt liv och möjligheten till återhämtning mellan arbetspassen. Trots att deltidsarbetande kvinnor kommer att bli fattigpensionärer. Trots detta, så vill SKL inte göra någon central överenskommelse om löneökningar, de vill inte tidsbegränsa avtalstiden, inga bestämmelser om lägstalöner, mer flexibla anställningsvillkor och större möjlighet till lokal anpassning och enklare bestämmelser om arbetsbrist.
Med andra ord vill arbetsgivare och politiker ha sifferlösa avtal som ska gälla tillsvidare, inget golv om lägsta lön, de vill utöka Kommunals medlemmars arbetsskyldighet, skära i villkoren för övertid och ersättningar och förlänga semesterperioden. Detta ökar inte statusen eller attraktionskraften på välfärdsyrkena, snarare tvärtom.
Vi samtalar om vikten att vara många i facket. Att det är medlemmarna som är facket. Att vi är starka tillsammans. Att värna om kollektivavtalet och trygga arbetsvillkor. Att de enda som tjänar på en försvagad fackförening är arbetsgivarna. Enade vi stå, söndrade vi falla.
Vi samtalar om vikten av att påverka politiken. För visst gör politik skillnad, på central, regional och lokal nivå. Politiken har fattat beslut som gynnar Kommunals medlemmar som t ex höjd a-kassa, borttagande av den bortre gränsen i sjukförsäkringen samt åtgärder för en bättre arbetsmiljö. Socialstyrelsen ställer krav på arbetskläder inom vården, en ny föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö som reglerar kunskapskrav, arbetstid och kränkande särbehandling from 31/3 i år för att nämna några. Det är riksdagen och de politiska partierna som röstar igenom beslut om lagar som lagen om anställningsskydd, arbetstidslagen, studieledighetslagen, förtroendemannalagen, semesterlagen och arbetsmiljölagen. Här fattas även beslut som berör sjukförsäkring, a-kassa, föräldraledighet och pensionen. Vi ska inte ta för givet att dessa lagar med dess innehåll,som arbetarrörelsen kämpat så hårt för, finns. De kan förändras eller tas bort genom ett klubbslag. Därför ska facken vara med och påverka politiken!
”Vi ska hålla ut! Vi ska stå på oss!” är budskapet från dessa kloka arbetsplatsombud.
Upp till kamp!
