Zara Leghissa

Värdefulla samtal i Arjeplog

Arjeplog.

Kommunen med ca 2 900 invånare, 160 mil skoterleder, 8 727 sjöar, 400 öar, 3 älvar, svenskt köldrekord på 49 minusgrader och midnattssol från början av juni till början av juli.

Här finns Sveriges djupaste sjö, Hornavan, 221 meter djup och 70 km lång.

Arjeplog är också känt för att vara världens största högteknologiska testcentrum för fordon och komponenter i kallt klimat. Vintertid samsas 3 000 fler innevånare som talar 9 olika språk. Hornavans gymnasium har ett unikt samarbete med biltestbranschen; det rikstäckande programmet fordonstestteknik.

I Arjeplog finns även världsledande subarktisk landskapsforskning och en unik samisk silversamling. Här bodde det människor redan för 10 000 år sedan.

I kommunen finns 13 naturreservat, ett djurskyddsområde och nationalparken Pielekaise. Här finns även Sveriges största glaciär, Salajekna, som inhyses i Sulitelmamassivet.

Jag styr mot Arjeplog från Luleå, en sträcka på ca 25 mil enkel väg. Mellan Arvidsjaur och Arjeplog står renar och betar vid vägen, en och annan älg korsar Silvervägen.

Det går inte med ord att beskriva den underbara natur jag möter när jag närmar mig Arjeplog. Fjäll och sjöar syns, stolta och mäktiga. Orubbliga.

På agendan står arbetsplatsbesök inom Kommunals avtalsområden och medlemsmöte.

Jag möts av sektionsordförande Cecilia och huvudskyddsombudet Elaine. De har planerat in en heldag och kväll tillsammans.

På sjukhemmet jobbar Alf, Carina och Ingela. De månar om den verksamhet de arbetar i och sina arbetskamrater. ”Det är viktigt med trivsel. Jobbet är många gånger tungt och stressigt men har man en god kamratskap orkar man med det mesta” säger de. En bra arbetsmiljö, bra scheman, en bra chef och lön är de viktigaste frågorna för dem. ”Vi vill få en bra pension och kunna vara med och påverka vårt arbete, att få vara delaktiga i verksamheten.” Bemanningen är viktig för dem för att de ska kunna känna att de gör ett bra jobb. Det ryms mycket skratt men också mycket allvar i rummet där vi sitter och samtalar. De är stolta över sitt yrke och sin arbetsplats.

 

Jag åker vidare till Arjeplogs förskola.

Här ryms både förskolelärare och barnskötare. De håller på som alla bäst att förbereda lunch. En barnskötare vill bli medlem i Kommunal. Sektionen får utökning. Vi pratar om medlemskapets värde och avtalsförslag inför nästa års avtalsrörelse. Vi pratar om heltidsanställningar och visstidsanställningar.

Nästa arbetsplats är Pangea. Det är ett boende för ensamkommande barn och ungdomar. Jag träffar personalen då de håller på att avsluta deras arbetsplatsträff. De stannar över en stund på deras lunch för att ta upp frågor om kollektivavtal. De värnar om ungdomarna som bor här. Kontinuitet bland personalen är viktigt eftersom det skapar trygghet för de boende. Trygghet skapar trivsel. Carl-Hendrik Melin är anställd som handledare och har inte jobbat så länge på Pangea. Han trivs bra och tycker att teamkänslan mellan olika yrkeskategorier på arbetet är viktigt. Han har ungdomarna i fokus. Jag frågar honom om vad han tycker om Kommunal. ”Bra. Det är jätteviktigt med dialogen med oss medlemmar inför förhandlingar. Engagemanget för den här sortens verksamhet är också viktigt och måste uppmärksammas.” Vi pratar om avtalsrörelsen och vad han kan göra för att påverka sina arbetsvillkor.

Så har sektionen skyddsombudsträff. Jag träffar 8 eldsjälar med stort engagemang i deras uppdrag. De jobbar inom äldreomsorg, kök och fastighetsskötsel. Jag frågar varför de blev skyddsombud. De svarar: ”Ingen annan ville.” ”Jag blev förbannad.” ”Jag ville förändra och påverka till det bättre.”

Viktiga frågor för dem är en säker arbetsplats, trivsel och arbetsklimat, att få information om vad som ska ske och kunna påverka verksamheterna och arbetsvillkoren.

Vad är då det bästa med Kommunal? De tycker att de får det stöd och den hjälp de behöver, att Kommunal är rätt för deras branscher och att Kommunal tar strid för medlemmarna.

”Vi vill få bort de delade turerna! Allt färre vill arbeta inom vård och omsorg. Vi tvingas välja mellan delade turer och varannan helg och det känns inte okej” säger dem. Arbetstiderna engagerar. Vi samtalar om arbetsplatsnära arbete och avtalsförslag, hur viktiga de är för sina arbetskamrater och vad vi tillsammans kan åstadkomma. Här finns styrka och vilja.

I köket på elevhemmet har de avslutat lunchbestyren. Sektionen får med sig synpunkter om arbetstid och scheman. För de är dialog, delaktighet och möjlighet att påverka viktigast.

Så träffar jag Pernilla, Susanne och Gabrielle som arbetar inom hemtjänsten. De vill ha mer tid hos vårdtagarna för att hinna med sina arbetsuppgifter, de känner sig otillräckliga. ”Vem tröstar den gamle och sjuke som är ledsen? Vi hinner inte det. Hjärtat säger stanna, klockan säger gå.” Vi samtalar kring new public management och borttagandet av detta, vi samtalar kring Kommunals rapport ”Plats för proffsen – ett alternativ till New Public Managment”. Låt inte klockan styra, låt behovet styra! Låt personalen som är proffsen få vara proffs, det är de som vet vad vårdtagarna behöver bäst och då måste de få förutsättningar till att utföra ett bra jobb.

Så anländer jag till sektionsexpeditionen.

Elaine och Cecilia ordnar med varmkorv, kaffe och bulla inför kvällens medlemsmöte. Vi beger oss till grillkåtan vid fritids. Cecilia har ordnat ved och vi tänder en brasa. Alla hjälper till att duka fram. Cecilia hälsar alla välkomna och berättar vad som händer i sektionen och frågar efter synpunkter av medlemmarna. Vi pratar framtid och jobb. Vi pratar främlingsfientlighet. Vi pratar allas lika värde. Vi pratar om ett bättre samhälle. Det är något speciellt att smutta på gott, hett kaffe, stirra i elden och prata om och lyssna på viktiga frågor. Det råder lugn och eftertanke. Alla kommer till tals.

Jag lämnar Arjeplog med ro i sinnet och är samtidigt fylld med inspiration.

Tusen tack Arjeplog!