Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
Fakta, analyser och kommentarer
Hösten 2021 genomförde Sveriges kommuner och regioner (SKR) en enkätundersökning om medarbetarnas attityder och erfarenheter av digitalisering riktad till anställda förskol-, grundskol- och gymnasielärare, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och socionomer. Det var en uppföljning av tidigare undersökning från 2019. Min bedömning är att yrkesgruppernas hierarkiska maktposition har stor betydelse för medarbetarnas inställning. Utan delaktighet vid behovskartläggningar, problemlösningar, testning och utbildning på arbetstid blir det nämligen svårt för alla att tillvarata nyttan av digitalisering på arbetsplatsen.
Resultatet i SKRs undersökning visar på stora skillnader mellan yrkesgrupper. För den stora gruppen undersköterskor går utvecklingen åt fel håll. Här har andelen som är positiva till digitalisering på arbetsplatsen minskat från 51 till 44 procent och andelen som anser att de införda digitala verktygen/arbetssätten fungerar bra har minskat från 76 procent till 51 procent. Rapporten innehåller dock inga svar på orsakerna till attitydförändringen.
Att arbetsgivarna får underkänt för digitaliseringsarbetet är inte så konstigt när medarbetarna saknar både inflytande och utbildningsinsatser. Kommunals medlemsundersökningar visar att endast 25 procent anser att deras arbetsgivare har en bra struktur för yrkesutveckling på arbetsplatsen. Bara var fjärde kan påverka på vilket sätt deras arbetsuppgifter förändras och nästan hälften upplever att ny teknik bidrar till ökad stress i arbetet, vilket är särskilt vanligt inom äldreomsorg och funktionshinderomsorg. Dessutom svarar 30 procent av undersköterskorna att de inte får tillräcklig utbildning för att använda de digitala lösningarna (Kommunals stora medlemsundersökning, 2021).
Medlemmarnas kommentarer visar att utan rätt förutsättningar finns det en överhängande risk att införandet av digitala verktyg bidrar till prioriteringsproblem i det dagliga arbetet samt att undersköterskor får fler och inte färre arbetsuppgifter.
Några exempel på prioriteringsproblem är när registreringen i det digitala verktyget tar bort mycket tid från omsorgsinsatsen och hindrar det personliga mötet. Bristerna i IT-säkerhet och täckning gör det svårt att utföra arbetsuppgifter, vilket innebär krav på backup med penna och papper eller extra hembesök vid ickefungerande larm. Det blir svårt att använda och utveckla nya arbetssätt när alla medarbetare inte får utbildning i det digitala verktyget och saknar generell IT-kunskap. Slutligen får införandet av standardiserade digitala verktyg effekter på organisations- och individnivå. I värsta fall blir det digitala verktyget styrande över arbetsprocesser och begränsar medarbetarnas möjligheter att anpassa arbetet utifrån omsorgstagarnas varierande och individuella behov, vilket leder till att känslan av sammanhang går förlorad (Antonovsky, 1991).
Några insatser som direkt skulle öka medarbetarnas möjligheter att tillvarata nyttan samt säkerställa arbetsgivarnas ansvar att följa lagar och regler är:
Insatserna ovan har framkommit vid diskussioner med medlemmar under våren och skulle resultera i en ökad delaktighet för alla medarbetare. De bygger på erfarenheter av att många medlemmars vardag kännetecknas av standardiserade system där kontroll, tids- och ekonomiska restriktioner styr arbetsinnehållet istället för medborgarnas individuella och varierande behov.
Här krävs både en förskjutning av den hierarkiska maktbalansen och en kulturförändring i organisationen. Där ingår att verksamhetssystem med envägskommunikation (uppifrån och ner) som styr med kontroll och administrativa riktlinjer ersätts med interkommunikativa system som utgår från tillit och dialog (underifrån och upp) där den operativa verksamheten kan planera arbetsinnehållet.
I förslagen ingår att investera i utbildningsinsatser på arbetstid, att säkerställa den digitala arbetsmiljön på arbetsplatserna och att använda tillitsbaserad digitalisering som inkluderar alla yrkesgrupper vid utvecklingsarbetet. Det gemensamma målet blir därmed att skapa vinna-vinna lösningar där medskapandeprocesser synliggör professioner och yrkeserfarenhet som skapar meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet. Till syvende och sist handlar det om att investera i välfärden för att skapa Sveriges bästa jobb!