Kommunals utredare

För en jämställd sjukförsäkring krävs en mänsklig sjukförsäkring

- Världens friskaste befolkning! - Vi lever allt längre! Dessa påståenden har vi hört en tid och det är också en ”sanning” som lagt grund för politiska prioriteringar som till exempel en höjd pensionsålder. Men som vi vet är dessa fakta om hälsa och livslängd en sanning med modifikation.

I själva verket ser vi en utveckling mot en mer ojämlik hälsa. Enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten (2020) har folkhälsan generellt blivit bättre under perioden som studeras 2006-2018, samtidigt som ojämlikheten varit fortsatt stor eller ökande. Fler i befolkningen uppger god allmän hälsa 2018 jämfört med 2006, men bland förgymnasialt utbildade har andelen minskat under samma period. Medellivslängden ökar, men inte för alla grupper. Förtida död har minskat i samhället i stort, men bland förgymnasialt utbildade kvinnor ökar andelen som dör före 65 års ålder.

Parallellt med hälsoutvecklingen ser vi hur arbetsmiljön inom kvinnodominerade yrken i välfärden blir allt mer ansträngd.  Det gäller både vård, skola och omsorg. Men den mest akuta situationen finns inom äldreomsorgen. Dåliga arbetsvillkor och bristfällig arbetsmiljö inom de kvinnokodade sektorerna resulterar i fysisk och emotionell belastning. De högsta sjuktalen är relaterade till organisatoriska och sociala faktorer i arbetsmiljön.

Vi vet alltså att folkhälsan generellt blir bättre. Men inte för alla. Kvinnor i arbetaryrken lever inte längre. Tvärtom – deras medellivslängd minskar. Vi vet att de största kvinnodominerade branscherna inom vård, skola och omsorg har problem med fysisk och psykosocial arbetsmiljö och att bristerna tar ut sin rätt med fler och fler sjukskrivningar. Många olika indikatorer på brister har funnits sedan länge. Här kommer några exempel:

• I Kommunals medlemsundersökning 2017 uppgav 70 procent av personalen att bemanningen är otillräcklig minst någon dag per vecka. 42 procent ansåg att bemanningen är så låg att den utgör en risk för de äldre minst någon dag per vecka.
• I Arbetsmiljöverkets tillsyn av arbetsmiljön inom äldreomsorgen 2019 fick 9 av 10 arbetsplatser anmärkningar med krav på åtgärder. Arbetsmiljöverket har i sin analys påpekat att personalen riskerar sin hälsa om arbetsbelastningen inte anpassas efter resurserna.
• Äldreomsorgen har högst andel sjukskrivningar på hela arbetsmarknaden. Andelen personer som är sjukskrivna längre än 14 dagar är nästan dubbelt så stor inom omsorgen, jämfört med arbetsmarknaden i stort.
• Många av vård- och omsorgsarbetarna är tidsbegränsat anställda. Cirka 30 procent inom vård och omsorg har inte en tillsvidareanställning och detta är nästan dubbelt så stor andel som inom arbetsmarknaden i övrigt.
• Vid mitten av 1980-talet hjälpte en anställd i hemtjänsten fyra personer under ett heltidspass medan siffran år 2019 var närmare 16.
• I Kommunals senaste arbetsmiljöbarometer uppger 36 procent av skyddsombuden att det på deras arbetsplats är så pass mycket att göra att anställda dagligen eller minst en gång per vecka är tvungna att dra in rasten, måltidsuppehållet eller pausen.
• Hela 47 procent uppger att arbetet på deras arbetsplats är så stressigt att anställda dagligen eller minst en dag per vecka inte hinner prata om eller ens tänka på något annat än arbetet.

Efter det extrema året 2020 då pandemin inte bara påverkat arbetsmiljön för de som stått i virusets frontlinje utan också bidragit till att de i stor utsträckning blivit smittade och sjuka börjar vi nu se resultatet. Vård- och omsorgspersonal är överrepresenterade i statistiken över bekräftade Covid-19 fall (Förekomst av covid-19 i olika yrkeskategorier – delrapport 2, Folkhälsomyndigheten 2021).  Bland de 11 027 personer som anmält arbetsskador till följd av Covid-19 från pandemins start fram till 19 januari 2021 är 4 764 undersköterskor och sjukvårdsbiträden.

Läkare och forskare har sett att betydligt fler kvinnor drabbas av långtidssymtom till följd av Covid-19. Det har bland annat pekats på att det har att göra med immunförsvarets reaktion på viruset. Kvinnor svarar i början effektivt mot viruset, men har en högre risk för långtidssymtom. Covid-19 har som mycket annat satt strålkastarljus på en av vår tids viktigaste jämställdhetsfrågor.

Men vad händer då med de drabbade – de som av olika anledningar inte kan arbeta? Då har väl ett välfärdssamhälle som Sverige ett skyddsnät som fångar upp? Det finns höga förväntningar på att sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet vid sjukdom. Men i dag lever systemet inte upp till förväntningarna bland annat på grund av regelverket som sådant och hur det tolkas och tillämpas. Ersättningarna har urholkats sedan den så kallade rehabiliteringskedjan infördes 2008. Stödet till sjukskrivna för rehabilitering och omställning har varit bristfälligt.

När sjukskrivningstalen ökar har politiken ofta svarat med skärpta regeltillämpningar och hårdare arbetsförmågebedömningar. En tydlig bild på detta är att man i statistik tydligt ser en nedgång av långtidssjukskrivningarna inom vård och omsorg 2015/2016 som en indikation på Försäkringskassans respons på regeringens politiska mål om lägre sjuktal på arbetsmarknaden.

För statistikens skull har det varit effektivt att pressa tillbaka sjukskrivningen. Men hårdare regeltillämpningar innebär inte att människor blir friskare och återvänder till arbetet, utan de bara försvinner från sjukförsäkringsstatistiken. Simsalabim!

I dag har vi ett system där budgeten sätter ramar för hur många som kan beviljas ersättning från sjukförsäkringen, istället för hur många som faktiskt är för sjuka för att arbeta. Och istället för stöd och en stabil rehabilitering drabbas man förutom av grundorsaken till att man är sjuk av ytterligare stress över att drabbas ekonomiskt eller att behöva söka arbeten eller tvingas tillbaka för tidigt. Det är ett ekorrhjul som gör arbetslivet allt sjukare.

Coronakrisen har aktualiserat debatten om sjukförsäkringen
Under våren kommer en undantagsregel vid dag 180 att träda i kraft. Den som har haft ”särskilda skäl” vid dag 180 att få prövningen gentemot normalt förekommande arbete uppskjuten till dag 366 har fått det. Dock är det väldigt få som fått prövningen uppskjuten vilket blir särskilt påtagligt nu under coronapandemin då de som blivit långtidssjuka av covid-19 har blivit utförsärsäkrade. Därför har nu riksdagen beslutat om att det ska räcka med ”övervägande skäl” vid dag 180 från och med mars i år.

Nu finns dock en oro att det kommer skapas en ny stupstock vid 365 dagar. En mänsklig sjukförsäkring behöver ta hänsyn till individuella rehabiliteringsbehov. Många drabbas hårt när sjukpenning dras in efter 180 dagar utan att det finns arbetsförmåga.

180 dagars-regeln är dock bara en av flera brister i sjukförsäkringen. En fråga som länge varit viktig för Kommunal är exempelvis karensavdraget. Och den statliga utredningen En begriplig och trygg sjukförsäkring med plats för rehabilitering (SOU 2020:6), som leddes av Claes Janson innehåller en mängd förslag som skulle kunna bidra till en mänskligare sjukförsäkring.

Här kommer några konkreta tips på åtgärder som behövs till er politiker som har makt att skapa förutsättningar för ett hållbart arbetsliv och för en mänsklig och jämställd sjukförsäkring, och till er arbetsgivare som organiserar arbetet:

1. Satsa på arbetsmiljön
   Arbetsmiljöbristerna inom vård och omsorg måste åtgärdas, med bättre balans mellan krav och kontroll i arbetet. Exempelvis mer inflytande, högre grundbemanning, scheman som ger bättre möjlighet till återhämtning och mindre tidspress.
2. Avskaffa tidsgränserna i rehabiliteringskedjan
   Möjligheten till sjukpenning måste hänga på din arbetsförmåga och hälsa – inte på hur länge du varit sjuk. Sjukförsäkringens tidsgränser måste omvandlas till stödjepunkter, där den enskilde rustas med tydliga rehabiliteringsrättigheter.
   
3. Avskaffa karensavdraget
   Sverige är ensamma i Norden om att ha ett karensavdrag Karensavdraget är ett stort bekymmer som drabbar medlemmarna i Kommunal extra hårt då de jobbar i kontaktyrken där man utsätts för smitta och inte heller kan jobba hemifrån och på så vis undvika karensen. De ekonomiska konsekvenserna är stora och bidrar därför till skadlig sjuknärvaro. Fyra av tio arbetarkvinnor upplever att de inte har råd att stanna hemma vid sjukdom. Ett avskaffat karensavdrag är avgörande för att bland annat hantera framtida pandemier men också för att minska spridningen av till exempel den vanliga säsongsinfluensan.

Insatser för en mänskligare sjukförsäkring är en insats för jämställdheten och mäns och kvinnors likvärdiga rättigheter att få ersättning vid sjukdom och likvärdiga möjligheter att bli friska och kunna återgå i arbete.