Kommunals utredare

Goda arbetsvillkor för barnskötarna för en mer likvärdig förskola

Under pandemin har bristerna i äldreomsorgen satts i fokus och Stefan Löfven har bland annat sagt ”Det är dags att vi gör med äldreomsorgen det vi som parti för flera år sedan gjorde med den svenska förskolan. Vi måste säkra att hela landet har en jämlik omsorg av hög kvalitet.” Vän av ordning och med insyn i hur den svenska förskolan fungerar reagerar jag ganska snabbt: tack, men nej tack. Förskolan har mycket mer att önska för personalen i verksamheterna och inte minst för barnens skull.

I måndags överlämnade Utredningen om fler barn i förskolan för bättre språkutveckling i svenska sitt betänkande till utbildningsminister Anna Ekström. Utredningen som letts av Lotta Edholm hade i uppdrag att lämna förslag som syftar till att öka deltagandet i förskolan bland barn i 3–5 års ålder och föreslå hur förskolans arbete med barnens språkutveckling i svenska kan stärkas, bland annat när det gäller nyanlända barn.

Jag ämnar inte analysera utredningen närmre i denna blogg (det kommer vi återkomma till) men det tåls ändå att säga att utredningen lyfter en rad viktiga frågeställningar och ger förslag på lösningar som kan bidra till en bättre förskola. Men likväl är den långt ifrån ett tillräckligt inslag för att lösa de problem som finns i svensk förskola. Utredningen lyfter behovet av en nationell standard på barn och fritidsprogrammet vilket är bra. Men det är inte nog för att få fler barnskötare till förskolan och för att fler ska stanna.

Lotta Edholms utredning föreslår bland annat att:

• Kommunerna ska vara skyldiga att bedriva uppsökande verksamhet för att öka deltagandet i förskolan.
• Det ska vara obligatoriskt för kommunerna att erbjuda förskola till barn som har behov av förskola för att få en bättre språkutveckling i svenska.
• Förskolan ska bli obligatorisk för alla barn från och med 5 års ålder.

Men varför är den här utredningen inte nog och varför ska svensk äldreomsorg inte apa efter förskolan? Förra veckan träffade Kommunal tillsammans med Lärarförbundet och flertalet forskare ledamöter i riksdagens utbildningsutskott för att beskriva situationen i förskolan och visa på behovet av att göra en bred genomlysning av likvärdigheten i förskolan i en statlig utredning. Vi skickade också en skrivelse till utbildningsdepartementet för att driva på i frågan. Tidigare har vi också skrivit ett upprop Dagens Samhälle.

Vi ser idag flera utredningar och politiska förslag där förskolans vikt framhävs för en jämlik start i livet. Det är positivt. Forskning visar tydligt hur fokus på det tidiga lärandet har mycket positiva effekter på barnens utveckling, välbefinnande och skolresultat.  Men en bredare översyn har inte gjorts som fångar in bredden av frågor som påverkar likvärdigheten och hållbarheten i svensk förskola.

Drygt 500 000 barn är idag inskrivna i förskolan.  Svensk förskola har utvecklats och byggts ut kraftigt under de senaste 40 åren. 1975 gick 10 procent av alla barn i förskola. I dag går 85 procent av barnen i åldrarna ett till fem år i förskola och bland åldrarna tre till fem är andelen 95 procent. Förskolan regleras i skollagen, är sedan 2010 en egen skolform och sedan den 1 juli 2019 har vi en reviderad läroplan Lpfö 18, då barnskötarens roll bland annat skrevs in.

Svensk förskola är på många sätt ett föredöme. Den i internationellt perspektiv höga andelen inskrivna barn möjliggör för föräldrars förvärvsarbete och bidrar till ett mer jämställt föräldraskap och arbetsliv. Och för barnen innebär förskolan en plats för utveckling och lärande och möjlighet att träffa andra barn och skaffa kompisar. Förskolan är också en arbetsplats för 120 000 anställda.

Vi ser dock en oroande utveckling där skillnaden mellan förskolor av hög kvalitet respektive låg kvalitet ökar. Det här påverkar villkoren för alla medlemmar i Kommunal som arbetar inom förskolan. Men även alla medlemmar som har barn i förskolan. Som arbetar obekväma arbetstider. Som bor i utsatta områden. Som inte behärskar språket fullt ut. Deras barn har rätt till en likvärdig förskola som håller hög kvalitet.

Barnens möjligheter att lära och utvecklas och känna trygghet i förskolan bygger bland annat på att personalen har goda och trygga villkor. I och med revideringen av läroplanen (Lpfö18), förtydligades barnskötarnas ansvar, roll och betydelse för läroplanens måluppfyllelse. Barnskötare behöver ha tid, förutsättning och kunskap för att möta behoven hos barnen och följa de dokument som styr förskolans verksamhet.

Kommunal ser tre olika utvecklingsområden inom sfären för det fackliga området som kan bidra till en mer hållbar och likvärdig förskola. Utbildning/yrkesutveckling, arbetsvillkor och arbetsmiljö.

UTBILDNING OCH YRKESUTVECKLING
Barnskötarna den största yrkesgruppen i förskolan och femte största yrket på arbetsmarknaden med 86 300, varav ca 70 000 arbetar i förskolan. Andelen personal som inte har utbildning att arbeta med barn i förskolan ökar, och det gäller både barnskötare och förskolelärare. Över 50 % av barnskötarna saknar utbildning från barn- och fritidsprogrammet, eller motsvarande från den kommunala vuxenutbildningen.

Idag får personal titeln barnskötare, trots att de saknar relevant utbildning och bristen på andelen med utbildning varierar i stort över landet. Andelen utbildade barnskötare i kommunerna varierar mellan 6 och 49 procent. Skillnaderna mellan förskolor inom en kommun kan vara ännu större. Det här är såklart något som får allvarliga konsekvenser för likvärdigheten.

Det behövs mer utbildad personal – För att kvaliteten och likvärdigheten i förskolan ska kunna öka, styrdokumenten kunna följas och för att personalen på allvar ska kunna komplettera varandra och arbeta långsiktigt.

Fler behöver välja att utbilda sig till barnskötare – Det behöver upprättas utbildningsplaner för redan anställd personal, med möjlighet att validera kunskaper och möjlighet till yrkesutveckling genom hela arbetslivet.

Det behövs också nationell standard för vad som ska ingå i en barnskötarutbildning inom vuxenutbildningen. Det finns en mängd olika utförare över hela landet, och både innehåll och omfattning kan skilja sig åt. Det här gör att vi får regionala inlåsningseffekter för individer som bara kan jobba i en kommun, och kvalitetsskillnader mellan de olika utbildningarna. Det behövs också tydligare yrkesutgångar på barn och fritidsprogrammet för att fler ska få rätt utbildning.

ARBETSVILLKOR
Men för att fler ska vilja utbilda sig till barnskötare, och för att fler ska vilja arbeta kvar i verksamheten behövs också goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö.

Idag är 41 procent av barnskötarna visstidsanställda och över hälften av alla anställda arbetar deltid. Nära 20 procent av de som arbetar deltid, har inte erbjudits heltid av sin arbetsgivare eller hittat en heltidstjänst. Otrygga anställningar äventyrar inte bara den enskildes ekonomiska trygghet utan också kontinuiteten som är så viktig för verksamheten och inte minst för barnen.

Otrygga anställningar bidrar också till att barnskötare är tydligt överrepresenterade i statistiken över längre sjukfrånvaro.

ARBETSMILJÖ
Arbetsmiljön är tydligt eftersatt på landets förskolor. 2018 genomförde Kommunal en undersökning som visade att över hälften av de tillsvidareanställda barnskötarna tyckte att arbetet är jäktigt så gott som dagligen. Nära 40 procent tyckte att arbetet är psykiskt ansträngande i stort sett dagligen, vilket var en ökning med 15 procent sedan 2012. Vi ser alltså en situation som förvärras.

Av de som upplevde arbetet som psykiskt ansträngande i stort sett varje dag, var det nära hälften, 45 procent, som övervägde att lämna yrket. Samtidigt är bemanningen många gånger så låg att det innebär en risk för barnen.

Förskolan tillsammans med skolan, toppar också antalet anmälda arbetssjukdomar kopplat till buller på arbetsplatsen (Arbetsmiljöverket, 2016). Höga buller och ljud, kan leda till sämre hälsa, till exempel hörselskador, ökad hjärtfrekvens och högre blodtryck. I Kommunals undersökning uppgav 74 procent av de tillsvidareanställda barnskötarna, att deras arbetsplats hade problem med buller och höga ljudnivåer.

Summa summarum – det finns brister i förskolan som starkt påverkar likvärdigheten. Det är 50 år sedan den banbrytande Barnstugeutredningen och nu är det nödvändigt att regeringen tillsätter en bred utredning om en likvärdig och hållbar förskola.

För att förbättra möjligheterna för personalen i förskolan att utföra sitt arbete.
För mer resurser till huvudmännen för att utveckla verksamheten och kunskaper om hur man förebygger arbetsskador och sjukdomar.
För att öka personaltätheten.
För att fler behöver få rätt utbildning.
För lokaler som behöver anpassas och barngrupper som behöver minskas.

Men inte minst för barnens skull.