Kommunals utredare

Rut-tjänster hotar äldreomsorgens kvalitet

Nu har Rututredningen lämnat över sitt slutbetänkande Rutavdrag för äldre (SOU 2020:52) till regeringen. Den här gången var utredningens uppdrag att föreslå en utformning till ett särskilt äldre-rut och att analysera behovet och lämpligheten av ett särskilt äldre-rut.

Fortsätt läsa

Ett argument som finns med i direktivet till varför det skulle behövas ett särskilt äldre-rut är att äldre kan ha ett förhöjt behov av hushållsarbete, till följd av försämrad funktionsförmåga.

År 2018 gjorde var fjärde person i den aktningsvärda åldern 85-94 år rutavdrag. Det var den åldersgruppen bland samtliga åldersgrupper där högst andel konsumerade hushållsnära tjänster. Den rimligaste förklaringen är antagligen just deras förhöjda behov. Det här borde ljuda som en stark varningssignal till alla politiker i landet som ansvarar för äldreomsorgen. Äldre som har behov av stöd och omsorg ska ju ha rätt att få det via kommunen. Det är inte värdigt välfärdslandet Sverige att så många personer i 90-årsåldern behöver köpa privata service- och omsorgstjänster. Och det är särskilt allvarligt om det rör sig om personer som har behov av vård- och omsorgsinsatser.

Föreslagna tjänster för äldre-rut

Rututredningen föreslår alltså, enligt direktivet, att äldre personer ska kunna göra rutavdrag för fler tjänster än vad övriga skattepliktiga personer får göra. De fem föreslagna tjänsterna är:

• Sällskap
• Matlagning och bakning
• Tillsyn av bostad (vid hemmavaro)
• Trädgårdsskötsel
• Rastning och passning av sällskapsdjur

Men, utredningen slutliga bedömning är att 1) det saknas ett uttalat behov av ett särskilt äldre-rut och 2) det vore olämpligt att införa.

Jag har deltagit i utredningens expertgrupp det senaste halvåret och är väldigt glad att utredningen drar de här slutsatserna. Några av riskerna med ett särskilt äldre-rut handlar om undanträngningseffekter gentemot hemtjänsten och att det hotar äldreomsorgens kvalitet. Jag ska förklara hur jag menar här nedanför.

Men först; att det går att betala för tilläggstjänster och högre bemanning går i konflikt med de politiska målen för äldreomsorgen. Äldreomsorgen är en välfärdstjänst som har jämlikhetsambitioner. Ett utökat äldre-rut skulle innebära att våra gemensamma skattemedel finansierar en satsning som leder till ökad ojämlikhet. Jag hoppas det bara är Svenskt Näringsliv, Timbro och deras kompisar som tycker att det är rimligt att plånbok och efterfrågan ska styra vem som får mest omsorg.

Överlappar hemtjänstens ansvar

Mina invändningar mot utredningens lagförslag handlar framförallt om tjänsterna sällskap och matlagning och bakning. Dessa tjänster överlappar tydligt hemtjänstens ansvarsområden, vilket gör att förslagen utmanar grundläggande principer om alla äldre personers lika rätt till omsorg, fördelat efter behov.

Utredningen problematiserar överlappningen, men ser den ändå inte som ett hinder, med hänvisning till att den befintliga tjänsten omsorg och tillsyn redan idag överlappar insatser som kommunen tillhandahåller med stöd av socialtjänstlagen. Här skiljer sig vår tolkning av direktiven. Förslagen ska inte innebära någon förändring av kommuners, landstings eller statens ansvar för äldre personer eller andra grupper enligt socialtjänstlagen (2001:453), hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) eller annan lagstiftning. Jag menar att utredningens förslag skulle förstärka den redan befintliga otydligheten kring vad som är det offentligas och den enskilda personens ansvar.

Det finns redan exempel på kommuner som öppet hänvisar äldre att köpa privata städtjänster, samtidigt som de drar ner på hemtjänstens insatser. Ett eventuellt äldrerut skulle ge kommuner ökad legitimitet att frånsäga sig ansvar för äldres levnadsförhållanden. I förlängningen finns risken att detta skulle urholka äldreomsorgen och den gemensamma välfärden.

Utredningen menar även att överlappningen endast aktualiseras för personer som redan har socialtjänstinsatser enligt socialtjänstlagen. Men äldreomsorgen är inte bara till för dem som för tillfället använder den. En äldreomsorg av god kvalitet, som fördelas efter behov och inte efterfrågan, är en central välfärdstjänst. Det innebär att äldreomsorgen berör alla medborgare. I första hand äldre personer med vård- och omsorgsbehov och medarbetarna. Men den är dessutom en förutsättning för att anhöriga ska kunna arbeta heltid och den behövs för alla yngre personer, som en gemensam försäkring inför framtida behov.[1]

Hot mot äldreomsorgens kvalitet

Den starka kvarboendeprincipen i Sverige och den stora bristen på äldreboendeplatser gör att de flesta äldre bor kvar hemma idag, med hemtjänst, tills de har ett mycket omfattande vårdbehov. Äldre i åldersgruppen 80+ är de som behöver mest vård- och omsorgsinsatser. Utvecklingen går mot mer hemsjukvård. År 2018 fick 45 procent av samtliga medborgare 80+ vård inom kommunal hälso- och sjukvård, enligt hälso- och sjukvårdslagen.

Det finns stora problem med att omsorgs- och servicetjänster flyttas utanför socialtjänstens ansvarsområde, när det handlar om personer med vård- och omsorgsbehov. Ett handlar om äldreomsorgens kvalitet, patientsäkerhet och medarbetarnas förutsättningar. För att möta behoven hos äldre som får insatser enligt socialtjänstlagen behöver personalen vård- och omsorgsutbildning, alternativt en lång yrkeserfarenhet som undersköterska eller vårdbiträde.

Att jobba inom äldreomsorgen kräver kunskaper om bland annat läkemedelshantering, överflyttning mellan vårdenheter, nutrition, kognitiva sjukdomar, munhälsa och informationsöverföring. Äldreomsorgen förväntas förebygga bland annat undernäring, fallskador, trycksår, vårdrelaterade infektioner och smittspridning. Det krävs tillräcklig kunskap om symtom och behandling för att kunna ge rätt insatser och larma när en person inte mår bra.

Ett annat relaterat problem – med att flytta omsorgs- och servicetjänster riktade till äldre utanför socialtjänstens ansvarsområde – är att det skapar en juridisk oreda kring vilken lagstiftning som ska styra. När ett rut-företag städar hemma hos en 94-årig person som gör rutavdrag är det inte socialtjänstlagen som styr arbetet, utan skattelagstiftning. Då gäller inte längre kommunernas ansvar och krav på kvalitet och dokumentation. Då finns inga krav på samarbete med hemsjukvården och samordning kring den äldres individuella plan.[2] Lex Sarah – att personalen är skyldig att rapportera missförhållanden – gäller inte för hushållsnära tjänster. Det finns inte heller krav på tystnadsplikt och sekretess angående den äldres hälsotillstånd.[3]

Det är djupt olyckligt att omsorg och tillsyn redan sedan införandet av rut år 2007 kategoriseras som en hushållsnära tjänst. Här finns ett inbyggt systemfel från början. Omsorg och tillsyn är ett paraplybegrepp, som kan inkludera alla möjliga former av omsorg och tillsyn, därför är det minst lika problematiskt som Rututredningens förslag till ett särskilt äldre-rut. Omsorg och tillsyn borde snarast möjligt upphöra att vara en ruttjänst, som styrs av skattelagstiftning.

Inga ”enkla jobb” i äldres hem

En ruttjänst innebär per definition ett okvalificerat jobb, det vill säga att det inte ska finnas några krav på yrkesutbildning för personalen. Men det finns inga enkla jobb inom äldreomsorgen. Omsorg och tillsyn behöver vara patientsäkert och hålla en god kvalitet och kräver därför yrkesutbildad eller yrkeserfaren personal. Corona-pandemin borde ha visat samtliga ansvariga politiker att det är helt galet att föreslå en utökad arbetsmarknad i äldre personers hem, där principen ”enkla jobb” ska få styra.

Det skulle behövas en mycket tydligare juridisk definition och skiljelinje mellan vad hemtjänst ska vara (och vad rut inte kan/ska vara) och vilken funktion rut kan fylla – enklare service för personer som inte har långvariga vård- och omsorgsbehov.

Tack och lov finns äntligen en bred politisk enighet om att vi behöver investera stort i dagens och framtidens äldreomsorg, förstärka professionen och få till en mycket bättre fungerande samverkan mellan kommuner och regioner kring äldres vård- och omsorg.

En satsning på ett särskilt äldre-rut skulle få rakt motsatt effekt.

 

[1] Se t.ex. Marta Szebehely (2017), ”Att förena valfrihet och jämlikhet? Om kundval och tillit i äldreomsorgen”, Socialtjänstforum i Göteborg 8-9 November 2017, https://socwork.gu.se/digitalAssets/1665/1665566_marta-szebehely-socialtj–nstforum-nov-2017.pdf

[2] SIP är en vård- och omsorgsplan som beskriver insatser/ åtgärder som den enskilde har behov av från både hälso- och sjukvård och socialtjänst och som tagits fram genom samordnad vård- och omsorgsplanering.

[3] Källa: Socialstyrelsen 2012, ”Hemtjänst, hushållstjänster och servicetjänster utan behovsprövning. Meddelandeblad nr 16/2012.” Stockholm: Socialstyrelsen