Kommunals utredare

Generella statsbidrag? På allas läppar men har olika betydelser

”Öka de generella statsbidragen till kommunerna!” Den appellen hörs från många håll nu. Från ett fackförbund som Kommunal, från Sveriges kommuner och landsting, ja till och med från ansvarig minister Lena Micko. Därför är det kanske lite extra förvånande för många när de får höra att det idag inte egentligen finns något som heter generella statsbidrag. Hur går det ihop? Vi börjar där och kommer sedan in på kärnfrågan om hur vi då bör utforma ökade transfereringar till kommuner och regioner utifrån det system vi faktiskt har i dag.

Innan 2005 fanns det ett generellt statsbidrag till kommunsektorn. 2005 slogs det ihop med det som heter inkomstutjämningen under lagen för kommunalekonomisk utjämning. Tidigare skickade kommunerna pengar mellan varandra i ett separat system och fick från staten i ett annat system.

Nu började staten lägga in en del i utjämningspotten istället så att de allra flesta kommunerna blev bidragsmottagare i inkomstutjämningen (se Prop. 2003/04:155, SOU 2003:88 och lag 2004:773). Så här blev utfallet:

Den mörka solida linjen är summan av allt statligt tillskott via kommunalekonomisk utjämning. Nettotillskottet är nu uppe strax över 100 miljarder kronor per år. Kommunsektorns egna skatteintäkter brutto är drygt 700 miljarder kronor. Staten skjuter till en sjundedel via kommunalekonomiska utjämningen alltså. Nästan allt går genom inkomstutjämningen, den mörka streckade linjen i Figur 1. De höginkomstkommuner som betalar avgift får sin del av generella bidrag i form av att deras avgift blir lägre än vad den hade varit under det system som gällde innan 2005.

De största generella statsbidragen är alltså inbakade i inkomstutjämningen. Just den delen kan inte påverkas genom budgetbeslut. Inkomstutjämningsbidrag är alltid mellanskillnaden mellan kommunens beskattningsbara förvärvsinkomst per invånare och 115 procent av rikets beskattningsbara förvärvsinkomst per invånare gånger en (låg) referensskattesats. För kommun plus region tillsammans är referensskattesatsen 29 procent – mindre än vad någon i landet betalar i faktisk kommunalskatt idag. Så vad menar då alla som ropar efter höjning av generella statsbidrag? Oftast inte att ändra i det här systemet som i praktiken ger de största generella statsbidragen.

En möjlighet är att i statsbudgeten överbudgetera anslagen till kommunalekonomisk utjämning. Blir det något över efter uträkningen av inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag och införandebidrag så delas det ut med lika stort belopp per invånare som så kallat regleringsbidrag. Här gäller det att vara på det klara med att regionerna och primärkommunerna hanteras separat. Den ena gruppen kan få regleringsbidrag medan den andra måste betala regleringsavgift. Visst, varje invånare i landet får del av lika mycket från potten i slutändan, men för enskilda kommuner kan fördelningen mellan de två kommunala nivåerna vara avgörande. Vid krav på ökade generella statsbidrag är det med andra ord bra att också vara öppen och tydlig med hur den fördelningen ska göras.

Att höja anslagen är alltså ett sätt, men det är samtidigt vanskligt att marken under fötterna för många kommuner ska vara beroende av riksdagens budgetbeslut varje år. Kommunal har arbetat fram en grundstomme för ett mer stabilt och förutsägbart sätt att öka tilldelningen, dessutom med en fördelningsprofil som är regionalpolitiskt bättre än att bara höja anslagen med det system vi har idag. Kommunals förslag bygger på att ta in en förvärvsinkomstskatt på 5 procent som delas ut lika till alla för att utjämna för ökade skillnader i skatteunderlag, plus ett extra tillskott till alla kommuner från framför allt skatt på högre fastighetsvärden. Läs mer i Skatteväxling för välfärden.

Se även SKL:s ekonomirapport och intervju med civilminister Lena Micko i Studio ett.

/Gunnar Lantz (medförfattare till rapporten Skatteväxling för välfärden)