Kommunals utredare

Hur funkar digital teknik, arbetstekniska hjälpmedel och välfärdsteknik på arbetsplatsen?

Förra året fick jag i uppdrag att leda Kommunals projekt om välfärdsteknik. I uppdraget ingick att besvara frågor som – Vad är välfärdsteknik? Vem finansierar och styr utvecklingen? Vem har testat och vad blev resultatet? Vad tycker medlemmarna? Nu är slutrapporten klar och jag tar tillfället i akt att framföra ett stort tack till alla kunniga kollegor och engagerade lokala fackliga företrädare, hjälpsamma tjänstemän i stat och kommun samt nyfikna medlemmar som har svarat på enkäter och deltagit i referensgrupp.

Du som har bråttom hittar slutsatserna längst ner i bloggen. För er andra kommer här en introduktion till olika avsnitt i rapporten om välfärdsteknik.

Vad är välfärdsteknik?

Termen välfärdsteknik är ett nordiskt påhitt där definitionen varierar mellan myndigheter och de nordiska länderna. Sverige har valt att avgränsa välfärdsteknik till i stort sett bara digitala lösningar som kompenserar för funktionsnedsättningar i olika situationer. När den särskild utredare i Utredningen om välfärdsteknik i äldreomsorg presenterar sitt uppdrag framkommer att hjälpmedel, välfärdsteknik och eHälsa överlappar varandra.

Bild 1. Sambandet mellan hjälpmedel, välfärdsteknik och eHälsa.

På frågan Vem gör vad? blir svaret att många myndigheter vill vara med, men ingen har ett nationellt ansvar för att systematiskt följa upp och strukturera resultaten från tester. Det blir snabbt slående hur alla uppfinner hjulet om och om igen. I det läget längtade jag efter tydlig styrning med krav på återrapportering av testresultat.

Att välfärdsteknik skulle kunna inkludera ett medarbetarperspektiv verkar tyvärr gått obemärkt förbi myndigheterna. Likaså är det ingen av dem som kan svara på frågor om vem som har testat vad, hur det funkat och konsekvenserna för arbetsmiljön.

Vad tycker medlemmarna om välfärdsteknik?

I Kommunals stora medlemsundersökning 2017 ingick två frågor om i vilken utsträckning medlemmar inom äldreomsorg och förskola använde digitala lösningar i verksamheten. Svaren visade på en utbredd användning inom äldreomsorgen. Följdfrågorna blir då – Hur funkar de? Vilka finns det? och Har du varit delaktig vid valet av digitala lösningar respektive arbetstekniska hjälpmedel? En webbenkät riktad till medlemmar inom äldreomsorg, hälso- och sjukvård visade att bara en av tio svarande har fått vara med och påverka valet av digitala lösningar.

I dagsläget är det många medlemmar som använder dator i sin yrkesroll, 8 av 10 inom äldreomsorg och nästan alla inom hälso- och sjukvård. Mobiltelefonen som arbetsverktyg är betydligt vanligare inom äldreomsorg (7 av 10) än inom hälso- och sjukvård (3 av 10). Det här räknas vanligtvis inte som välfärdsteknik, utan är snarare ett uttryck för ökad användning av informationskommunikationsteknik (IKT) inom skattefinansierad verksamhet.

Bild 2. Mobiltelefonen larmar när omsorgstagaren sätter ned foten på mattan.

När det gäller implementeringen av olika digitala funktioner är det vanligast med schemaläggning, journalhantering, personlarm, läkemedelshantering, elektroniska lås och planering av insatser. Medlemmarna upplever att den digitala tekniken har förändrat deras arbetssätt.

Till min stora lycka och frustration fanns det möjlighet att i webbenkäten kommentera de digitala lösningarna. Där framkommer att ny teknik ofta leder till ett förändrat arbetssätt och att den digitala tekniken medför både barnsjukdomar och behov av organisatoriska förändringar.

Hur har den nya tekniken påverkat sättet att jobba?

Ett ordmoln åskådliggör svaren på frågan. Där framgår att tid har fått en allt större betydelse, vilket sammanfaller med ett uttryck som en norsk forskare har introducerat uttrycket time labour som beskriver konsekvenserna för arbetets innehåll och utförande vid introduktion av IKT och minutstyrning inom vård och omsorg.

Bild 3. Hur har den nya tekniken påverkat ert sätt att jobba?

De negativa kommentarerna är i klar majoritet, och en tanke slog mig att byta namn på rapporten till ”Flykten från vården och omsorgen”. Som tur är visar svaren på frågorna om arbetstekniska hjälpmedel på en fungerande arbetsmiljöorganisation med både delaktighet och kontinuerlig utbildning.

Men det är få medlemmar som har tillgång till smarta hjälpmedel som minskar fysiskt och psykiskt tunga arbetsmoment. Hur många som på grund av tidsbrist avstår från att använda befintliga hjälpmedel vet vi inte, men det är en kommentar som ofta dyker upp i sammanhanget.

Vem utformar innovationer inom välfärdsteknik?

Den svenska inriktningen på välfärdsteknik driver innovationer inom digital teknik som är särskilt anpassade för att kompensera för nedsatta funktionsförmågor. Det leder samtidigt till att innovationer inom andra typer av teknik och målgrupper, till exempel mekaniska arbetstekniska hjälpmedel, blir eftersatt.

Ett annat sätt att diskutera frågan är att göra en indelning i anhörig-, användar– och medarbetardriven innovation. Då blir fokus istället på ökad självständighet och patientsäkerhet, där teknik också bidrar till att minska antalet fysiskt och psykiskt tunga arbetsmoment.

Kan välfärdsteknik bidra till kompetensförsörjning, arbetstidsförkortning och automation?

För att klara omställningen mellan arbetsuppgifter och anpassningar av verksamheten kommer introduktion av digitala system och andra tekniska lösningar att kräva kontinuerlig kompetensutveckling i hela organisationen. Den demografiska utvecklingen kommer att leda till kraftigt ökade behov där välfärdsteknik inte självklart bidrar till kortare arbetstid. En fråga som återstår att besvara är hur den frigjorda tiden vid en eventuell produktivitetsökning ska fördelas mellan verksamhet, fritid och vinstutdelning.

Slutligen när det gäller automation där robotar och artificiell intelligens ersätter människor har Sverige en lägre risk i förhållande till många andra länder. Samtidigt kommer den tekniska utvecklingen sannolikt att leda till omfattande förändringar på stora delar av arbetsmarknaden. En hög generell utbildningsnivå där arbetskraften har möjlighet till kontinuerlig yrkesutveckling är nyckeln till en framgångsrik omställning av arbetets innehåll och kunskapskrav.

Slutsatser

1. Sverige behöver ändra definitionen av välfärdsteknik, eftersom den exkluderar medarbetarna och hämmar utvecklingen av smarta arbetstekniska hjälpmedel.
2. Medarbetarna ska vara delaktiga vid införandet av digitala lösningar under hela processen från planering och utbildning till uppföljning och utvärdering.
3. Utvecklingen av smarta arbetstekniska hjälpmedel går för långsamt, vilket resulterar i att medarbetarna utför fysiskt och psykiskt tunga arbetsmoment utan stödjande teknik.
4. Få arbetsgivare satsar på medarbetardriven innovation som ökar patientsäkerheten, utvecklar verksamheten och förbättrar arbetsmiljön.
5. Bristen på en nationell struktur för spridning av kunskap, erfarenheter, tester och utvärderingar leder till en ineffektiv allokering av resurser.
6. Nya tekniska lösningar ger möjlighet till ökad trygghet, bättre hälsa och utveckling i arbetet. Det kommer att kräva en maktförskjutning från programmerarna på företagen till användarna inom vård och omsorg.