Kommunals utredare

6 frågor och svar om vinst i välfärden

I takt med att debatten om vinster i välfärden hårdnar kan sanningen ibland hänga löst. I förra veckan skrev Svenskt Näringsliv en debattartikel (DN 26/9) med missvisande statistik, vilket LO förtjänstfullt påpekade i sin replik. Inför regeringens aviserade proposition i mars 2018 är frågorna om vinst och Reepalus utredning många. Här behandlar jag ett litet urval.

1. Flera parter, exempelvis Sverigedemokraterna, motsätter sig begränsningar men vill hejda ”orimligt höga vinster” – är nuvarande nivåer rimliga?

Ja, det kan man fråga sig. Den svenska välfärdsmarknaden domineras kraftigt av stora riskkapitalägda bolag. Det är i regel svårt att definitivt spåra marginalerna eftersom en stor del försvinner som transfereringar inom koncernen och lönepåslag till styrelsen. De redovisade marginalerna borde hursomhelst få varningsklockor att ringa. Det har varit mycket fokus på friskolor i debatten, men vinstläckaget har stora konsekvenser också för omsorgen. Diagram 1 visar rörelsevinsten för 5 av de största koncernerna inom Kommunals avtalsområden.

2016 uppgår den sammantagna vinsten för koncernerna i diagrammet till 1,5 miljard – snabbt omräknat motsvarar det nästan 4 000 undersköterskor. Givet läget i svensk omsorg blir det aningen motsägelsefullt att å ena sidan beklaga sig över bemanningen och i andra andetaget försvara nuvarande vinstmarginaler.

2. Är välfärdsföretagen kostnadseffektiva till den grad att vinst kan rättfärdigas?

Nej, inget tyder på det. FN-organet UNDP kom 2016 med en rapport, ”Is the Private Sector More Efficient?”. Rapporten är en forskningsgenomgång med tydliga slutsatser. För vård och omsorg ses ingen signifikant skillnad mellan non-profit och offentlig styrning, medan vinstdriven verksamhet har klart lägre effektivitet enligt en rad studier (från UNDPs litteraturlista, se exempelvis Daidone & D’Amico, 2009; Dormont & Milcent, 2013; Shen et al., 2007; Sibbel & Nagarajah, 2012). Vinstuttaget innebär alltså att vinstdriven välfärd ”börjar på minus” och – istället för att kompensera genom högre kvalitet – levererar sämre kvalitet givet förutsättningarna.

3. Leder konkurrens och vinstdriven välfärd till aktiva val som förbättrar kvaliteten?

Nej, för välfärden fungerar inte som en varumarknad. Förutom kvalitetsundersökningar finns det logiska skillnader mellan välfärdsmarknaden och varumarknader. En marknad bygger på en möjlighet till aktiva omval, men välfärdstjänster som utbildning och äldrevård är – som stjärnekonomen Nicholas Barr (t.ex. Economics of the Welfare State, 2012) har påpekat – på många sätt engångsval. En dålig klocka kan bytas mot en ny, men en förlorad utbildning är förlorad. Exemplet blir kanske tydligast för äldrevården. Trots varierande kvalitet mellan olika privata och offentliga utförare byter endast 4 procent äldreboende – en femtedel av dessa byten är konsekvenser av konkurser. Att ”rösta med fötterna” funkar bra som styrning för varumarknaden men klart sämre när det gäller engångsval av livsavgörande välfärdstjänster.

4. Innebär regeringens aviserade förslag ett vinstförbud, som Svenskt Näringsliv m.fl. återkommande hävdar?

Nej, det gör det inte. Förslaget på vinstreglering utgår från rörelseresultatet i relation till operativt kapital, alltså det kapital som investeras i rörelseverksamheten (rörelsetillgångar minus rörelseskulder). På uppdrag av Svenskt Näringsliv tog PwC fram en rapport som menade att flera välfärdsföretag har negativt operativt kapital. Vinstförespråkare använder detta som en kritik mot vinstregleringens konstruktion, men istället belyser det bara hur skev välfärdsbranschen i dagsläget är. För att uppnå negativt operativt kapital måste välfärdsbolaget i regel ha inget eller väldigt lite egensatsat kapital, samtidigt som förskottsbetalningar – exempelvis skolpengen – lyfts ut och placeras på annat håll. Noll risk och direktuttag av skattepengar – detta är ju pudelns kärna?

Bland de vinstdrivande välfärdsbolagen har medianavkastningen i relation till operativt kapital uppgått till 47 procent 2005-2013. Reepalus utredning har precis som många andra pekat på det legitimitetsproblem som följer av att skattefinansierad verksamhet idag är betydligt mer lönsam än marknaden i stort. Om vinstbegränsningen blir verklighet kommer företag fortsatt tillåtas göra ett rörelseresultat på statslåneränta plus 7 procent av operativt kapital – en marknadsmässig marginal som står i relation till investerarens risk, inte till det helt riskfria skattetillskottet.

Summa summarum, om förslaget blir verklighet gäller följande: Har du inte investerat en krona i verksamheten så finns det mycket riktigt ingen vinst att ta ut. Har du investerat eget kapital så kan du göra en marknadsmässig vinst i relation till verksamhetsinvesteringen. Förslaget ökar incitamenten för att tillföra eget kapital och begränsar nuvarande mönster av riskfria vinstuttag på skattebetalares pengar.

5. Kommer vinstbegränsning leda till massnedläggning och minskad mångfald?

Nej, inget tyder på att seriösa företag kommer försvinna. Danmark har exempelvis många fristående skolor trots att vinstdrift är förbjudet. Effekten av vinstbegränsning i jämförbara länder verkar istället vara större inslag av idéburen verksamhet, som inte omfattas av den svenska regeringens aviserade förslag. Om företag ändå bestämmer sig för att 7 procents vinst är för lite så går inte verksamheten upp i rök för det. Som framgår ovan tillför privata välfärdsbolag generellt sett oerhört lite kapital. Redan idag tar kommuner eller bolag över verksamheter där andra företag gått i konkurs, oftast med samma personal och samma lokaler. Förslaget om vinstbegränsning värnar mångfald, inte vinstintresset.

6. Vill väljarna verkligen stoppa vinster i välfärden?

Ja, allt tyder på det. Forskning från Göteborgs Universitet visar tydligt att regeringens ståndpunkt i vinstfrågan har starkt stöd långt in i borgerligheten. I Figur 1 sammanfattas skillnader och likheter mellan väljare och valda genom att redovisa balansmåtten för partiernas sympatisörer jämfört med riksdagsledamöterna. Balansmåttet anger andelen som tycker förslaget är bra minus andelen som tycker förslaget är dåligt. Trots att en riksdagsmajoritet idag är emot förslaget vill i princip alla partiers sympatisörer att vinstjakten ska stoppas.

För borgerligheten och Sverigedemokraterna är gapet mellan väljarbas och partiledning alltså betydande. Från Kommunals perspektiv är det inte särskilt svårt att förstå varför så många vill att pengar som avsätts till välfärden stannar där. Många av Kommunals medlemmar trivs med att arbeta för privata omsorgsbolag och att det finns goda exempel på privat verksamhet är viktigt att understryka. Samtidigt stödjer ovan redovisade fakta Kommunals generella analys om en inneboende konflikt mellan vinstdrift och förbundets mål – både vad gäller medlemmars villkor på arbetsmarknaden och värnandet av den generella, solidariskt finansierade välfärdsmodell som Kommunal står bakom.

fredag 29 september 2017

Av Hampus Andersson

KATEGORIER: Äldreomsorg, Ekonomisk politik, Välfärd, Vinster i välfärden

TAGGAR: Ilmar Reepalu, LO, Svenskt Näringsliv, vård och omsorg, Vinst i välfärden, Vinster i välfärden