Kommunals utredare

En budget med tydlig fördelningspolitisk riktning

Idag presenterade regeringen budgeten. De allra flesta reformer var kända i förväg och det enda som var osäkert in i det sista var hur mycket barnbidraget skulle höjas – 100, 150 eller 200 kronor i månaden. Svaret blev 200 kronor och en av de mest träffsäkra fördelningspolitiska insatser fick ett rejält tillskott. Så skulle jag också vilja sammanfatta budgeten, en budget med tydlig fördelningspolitisk riktning.

Det är väl kanske just det som är det mest bestående intrycket av regeringens budget. Den fördelningspolitiska profilen. Utöver ökade barnbidrag så sänktes skatten och bostadstillägget höjdes för pensionärer med låg pension och sjukskrivningens ekonomiska konsekvenser mildrades genom höjt tak i sjukförsäkringen och höjd garantiersättning. Det är bra och viktiga insatser för några av samhällets ekonomiskt mest utsatta.

Och när vi talar om omfördelning finns det inget mer betydelsefullt än en väl fungerande (skattefinansierad) välfärd. Därför är regeringens satsningar på bl.a. en jämlik kunskapsskola, skärpt vårdgaranti i primärvården och goda arbetsvillkor inom vården mycket viktiga. Särskild bör nog nämnas satsningarna på psykiatri. Ett område som under många år, både vad gäller vuxna och barn, har fått alldeles för lite resurser.

För att dessa satsningar ska kunna hållas levande och dessutom bli än mer omfattande (jag saknar mer resurser till äldreomsorgen redan under nästa år) behöver fler ha sysselsättning. Arbetslösheten beräknas understiga 6 procent under nästa år, vilket i och för sig är bra, men vägen till full sysselsättning är lång.

Viktiga åtgärder för att nå full sysselsättning är utbildning, utbildning och utbildning. Här gör regeringen flera mycket välkomna satsningar. De bygger ut kunskapslyftet, satsar hårt på yrkesutbildning, för såväl vuxna som på gymnasiet, och så den tidigare nämnda satsningen på skolan. Till detta hör även utbildningsplikten för nyanlända och insatser för att öka utrikesfödda kvinnors etablering på arbetsmarknaden.

För oss som tror på välfärdsstaten och på ett samhälle där inkomstskillnaderna inte är för stora så är detta en bra budget. Visst finns det satsningar som saknas. Jag nämnde tidigare äldreomsorgen, men en annan sak jag gärna sett är att a-kasseavgiften blev avdragsgill. Det är såklart mycket bra att regeringen infört ett avdrag för fackföreningsavgiften. Det är ett sätt att understödja den svenska modellen men det hade varit bra om även a-kasseavgiften hade ingått i detta. Vidare anser jag att regeringen fegade ut vad gäller oförändrade skiktgränser för statlig inkomstskatt och jag hade gärna sett ett återinförande av fastighetsskatt, arvsskatt och förmögenhetsskatt. Men jag ska inte låta det bästa bli det godas fiende. Det här är en bra budget som i alla fall är ett steg mot det jämställda och jämlika samhälle som jag vill se.

En viktig sak att komma ihåg är att allt detta kan göras utan att låna en enda krona.

onsdag 20 september 2017

Av Torbjörn Dalin

KATEGORIER: Budgetproposition, Ekonomisk politik

TAGGAR: Budget 2018, Budgetpropositionen 2018, ekonomi, ekonomisk politik