Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
Omställningsbar – inte utbytbar
Den svenska arbetsmarknaden har förändrats kraftigt de senaste tre decennierna. Från att ha varit i huvudsak industribaserad är den nu i huvudsak tjänstebaserad. Fenomen som globalisering, digitalisering och marknadsintegrering har gjort arbetsmarknaden mer sårbar och volatil. Det som efterfrågas idag, kanske inte efterfrågas imorgon.
Detta ökar kraven på arbetskraftens flexibilitet. Men här har det traditionellt sett gått en vattendelare mellan höger och vänster. Medan högern förfäktat lösningar som gått ut på att göra arbetare mer utbytbara – genom lägre löner, oreglerade arbetstider och minskad anställningstrygghet – har socialdemokratin och den fackliga rörelsen drivit reformer som går ut på att göra arbetare mer omställningsbara – genom utbildning, fortbildning och sociala skyddsnät. Det är den svenska modellens styrka.
Problemet är att vi nu ser en uppdelning av arbetsmarknaden, där allt fler får finna sig i en tillvaro som utbytbara, medan andra fortfarande har möjligheten att ställa om. Denna uppdelning går i stor utsträckning mellan de som har ett tryggt jobb, en tillsvidareanställning, och de som har ett otryggt jobb, som tidsbegränsat anställda, bemanningsanställda och ensamföretagare.
Det beror till stor del på att socialförsäkringssystemet inte hängt med i förändringarna på arbetsmarknaden. Inkomstbortfallsprincipen i de sociala skyddsnäten, som är till för att möjliggöra omställning på arbetsmarknaden, utgår ifrån den tillsvidareanställda arbetaren. Tidsbegränsat anställda och ensamföretagare har en mycket svagare koppling till socialförsäkringssystemen.
Detta visar bland andra ISF, Inspektionen för Socialförsäkringen, i sin senaste rapport om uttaget av sjukpenning. Tidsbegränsat anställda, särskilt tim- och behovsanställda, nekas oftare sjukpenning än tillsvidareanställda eftersom de har svårare att bevisa sin anställning och hur mycket de faktiskt tjänar. Det faktum att timmisar i praktiken bara har ett jobb precis när de arbetar gör gränsen mellan sysselsatt och arbetslös otydlig i nuvarande regelverk.
I Kommunals kommande rapport om tidsbegränsat anställda, Status: Prekär som släpps den 16 augusti, lyfts vittnesmål från tidsbegränsat anställda medlemmar i Kommunal som fått erfara uteslutningen från socialförsäkringen och den otrygghet det skapar. Trots att de arbetat i många år, får de leva på bidrag när de är arbetslösa, gå på föräldraförsäkringens minimiersättning när de skaffar barn och avstå från semester eftersom de inte får betalt.
På strukturell nivå blir konsekvensen att maktförhållanden på arbetsmarknaden förskjuts. De otrygga arbetarna måste gå med på allt sämre villkor, eftersom de alltid kan bytas ut mot någon annan – och då står de helt utan försörjning istället. Samtidigt är detta en grupp som växer, särskilt inom kvinnodominerade yrken som vård, omsorg, handel och restaurang. Successivt drar det ner villkoren för hela arbetskraften.
Forskning visar också att den växande otryggheten även påverkar de tillsvidareanställdas inställning till sitt arbete. Till exempel är tillsvidareanställda allt mindre benägna att byta jobb eller säga upp sig om de inte trivs på sin arbetsplats, på grund av att de då förlorar tryggheten deras tillsvidareanställning innebär. Det försvårar i sin tur matchning på arbetsmarknaden.
Jobbdebatten får inte reduceras till att bara handla om att minska arbetslösheten. Den måste också handla om att minska otryggheten. Kraven på flexibilitet på dagens arbetsmarknad måste mötas med ökad omställningsbarhet, inte ökad utbytbarhet.
Det kräver att socialförsäkringssystemen anpassas för hur arbetskraften ser ut, att det satsas på utbildning och fortbildning genom hela livet, att de omotiverade visstiderna och bemanningsanställningarna minskar och att tillsvidareanställning på heltid blir norm på hela arbetsmarknaden – inte ett pris för några få.
Utredningsenheten
