Kommunals utredare

Ett gyllene tillfälle för att utveckla kommun- och landstingssektorn

Arbetsmarknadens parter har beslutsamt börjat skissa fram underlag för överenskommelse om ett ”friskare arbetsliv”. Överenskommelsen ska vara av så pass god kvalitet att den kan ersätta regeringens lagförslag om en särskild sjukförsäkringsavgift som arbetsgivare ska betala för anställda vars sjukskrivning överskrider 90 dagar, den så kallade hälsoväxlingen.

Tiden för överenskommelsearbetet är knapp, men samtidigt är tillgången på information som belyser utvecklingsområden mycket god. Här presenteras fyra figurer med information som kan behövas vid diskussionen mellan parterna.

I figur 1 framgår att cirka en av fyra kommunanställda kvinnor uppger att de i hög grad känner oro för att nuvarande arbete på sikt kan innebära hälsorisker. Tillsammans med de som i viss mån känner oro upplever sammanlagt cirka sex av tio kommunanställda kvinnor hälsorisker i sitt arbete.

Landstingsanställda kvinnor oroar sig i lika hög grad som de kommunanställda kvinnorna för arbetsrelaterad ohälsa. Vidare visar figuren tydligt att bara en av tio statsanställda män oroar sig för kopplingen mellan arbete ohälsa. Det är en betydligt lägre andel jämfört med anställda inom den kvinnodominerade kommun- och landstingssektorn.

En annan viktig information framgår i figur 2, som handlar om i vilken utsträckning risker i arbetsmiljön åtgärdas i olika sektorer. Figuren visar bl.a. att andelen bland kommunanställda kvinnor som uppger att arbetsmiljörisker för det mesta inte åtgärdas eller aldrig åtgärdas, är betydligt högre än anställda inom övriga sektorer. Skillnaden från privatanställda män är 12 procentenheter.  Samtidigt framgår i arbetsmiljöstatistiken att större andel kommunanställda kvinnor än privatanställda män uppger att systematiskt arbetsmiljöarbete pågår på arbetsplatsen. Detta kanske kan tolkas som att arbetsgivare i kommuner och landsting saknar rutiner och handlingsplaner för att åtgärda identifierade risker i arbetet. Det även kan handla om kunskapsbrist om konsekvenserna av arbetsmiljörisker. Dessa brister behöver vägas in i diskussionen om den höga sjukfrånvaron inom kvinnodominerade yrken.

Både vid riskbedömning och vid upprättande av åtgärdsplan samt vid upprättande av rutiner för uppföljning och utvärdering kan en branschkunnig företagshälsovård vara resurs och stöd. Enligt arbetsmiljöstatistiken är tillgången på företagshälsovärd olika i olika sektorer.

Figur 3 visar att högst andel bland statsanställda har tillgång till företagshälsovård genom arbetet medan den relativa andelen är lägst i privatsektorn. Skillnaderna är inte så stora mellan kommunsektorn och privatsektorn. Däremot visas i figur 4 att skillnaderna är större när det gäller kontakter med företagshälsovården.

Informationen i figur 4 kan sammanfattas i tre punkter:

• En lägre andel av kommunanställda kvinnor än privatanställda uppger att deras arbetsplatser har det senaste året fått besök av företagshälsovården.
• Andelen kommunanställda kvinnor som av företagshälsovården har fått en enskild bedömning av sin arbetssituation är bara hälften så stor som privatanställda män.
• Närmare hälften bland kommunanställda kvinnor behöver få chefens godkännande för kontakt med företagshälsovården. Mindre än hälften så stor är motsvarande andel bland privatanställda män.

Varför så stor andel kvinnor i kommunsektorn behöver chefens godkännande för kontakt med företagshälsovården är en fråga som behöver diskuteras. Men konsekvensen av det kan bl.a. vara att anställda upplever det som kontroll och en statussänkande faktor i yrket. Det även kan leda till att anställda misstror företagshälsovårdens oberoende ställning gentemot arbetsgivaren och väljer att inte alls söka kontakt.

Vidare kan det generellt konstateras att kommunsektorn inte använder företagshälsovårdens tjänster i en lika stor utsträckning som den skulle ha behövt, särskilt med tanke på riskerna i arbetsmiljön i sektorn som är så väl beskrivna i utredningar och forskningsstudier och som leder till ökad ohälsa och till sjukskrivningar. Men dessa fakta tillsammans med flera andra fakta måste ses som utgångspunkt för det stundande partsgemensamma arbetet för ett friskare arbetsliv; för en friskare sektor – ett gyllene tillfälle för att utveckla kommun- och landstingssektorn.

måndag 20 juni 2016

Av Yeshiwork Wondmeneh

KATEGORIER: Arbetsmarknadens parter, Hälsa, hälsoväxling, Jämställdhet, kommun- och landstingssektorn, Välfärd