Kommunals utredare

Ett dåligt bärår kommer det inte att bära sig

I slutet av 2008 fick Sverige ett nytt regelverk för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU. Den bidrog till att göra Sverige till ett av västvärldens öppnaste länder. Förra året beviljade Migrationsverket  närmare 17 000 arbetstillstånd för utländsk arbetskraft. Den största gruppen var drygt 3 700 thailändska bärplockare. Den näst största yrkesgruppen var drygt 3 250 IT-arkitekter, systemutvecklare och testledare, de flesta från Indien. På sätt och vis är de varandras motpooler där arbetsgivarna i den förstnämnda yrkesgruppen ställer låga eller inga krav på utbildning för att i den andra ställa krav på fördjupad högskolekompetens.

Lagar, regler och kollektivavtal försöker minimera riskerna vid arbetskraftsmigration. Det handlar om Migrationsverkets krav på arbetsgivaren om bankgarantier i branscher som riskerar exploatering av arbetskraft och om garanterad månadslön i kollektivavtal. Lagen tar emellertid inte hänsyn till om arbetsgivaren, efter migrantens ankomst till Sverige, försämrar anställnings­villkoren i förhållande till myndighetens beslut om arbetstillstånd och det ursprungliga erbjudandet till migranten.

I december 2015 publicerade Delegationen för migrationsstudier antologin Arbetskraft från hela världen – Hur blev det med 2008 års reform?  som ger en översyn av det svenska regelverket. Ett kapitel är skrivet av docent Charlotta Hedberg vid Umeå universitet och handlar om hushållsstrategier på en global arbetsmarknad för thailändska bärplockare. För hushållet finns flera ekonomiska vinster med bärplockning. Dels sker säsongsarbetet i Sverige under kortare perioder jämfört med migration till andra länder, dels passar det jordbrukssäsongen i Thailand. Men det finns också ekonomiska risker som resekostnader, ojämna inkomster och en osäkerhet om tillgången på bär.

Ett annat sätt att minska riskerna för bärplockarna är att inför sociala koder inom bärbranschen. Mats Wingborgs rapport om bärsäsongen 2015  innehåller en beskrivning av tre olika typer av sociala koder. Den första handlar om certifiering av plockning, exempelvis via Krav eller EU-ekologiska bär. Det andra är företagsövergripande sociala koder vid kontroller av anställda bärplockare. Det tredje är egna sociala koder utformade av bärplockarföretag, grossister och uppköpare av bär. Alla tre är svåra att tillämpa på bärplockare som saknar en tydlig uppdrags- eller arbetsgivare och där det är svårt att bestämma inom vilka geografiska områden bären ska plockas.

En positiv utveckling är att aktörer som Svensk Dagligvaruhandel och Livsmedelsföretagen har introducerat en gemensam social kod – Riktlinjer för ansvarfulla bäruppköp . Det är både en vägledning till köpare av bär och en förstärkning av bärplockarnas rättigheter vid försäljningen av bär. Ett krav, som undergräver mellanhändernas verksamhet, är att bären ska vara egenhändigt plockade. Det successiva borttagandet av kontanthantering minskar bärplockarnas kostnader samtidigt som risken för skattebrott och kriminalitet också minskar. Redan under den första säsongen kunde Kommunals lokala fackliga representanter notera att betalfunktionen Swish nu även förekommer inom bärbranschen.

Trots omfattande mediabevakning, sociala koder och fackligt arbete kvartstår flera ekonomiska risker i regelverket. Arbetsgivarnas möjlighet, att utan sanktioner, ändra i villkoren innebär att ett dåligt bärår inte kommer att bära sig för plockarna.

måndag 25 januari 2016

Av Anna Spånt Enbuske

KATEGORIER: Gröna näringar, Kollektivtrafik

TAGGAR: arbetsvillkor, migration, schyssta villkor, social standard