Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
Hög tid för politiken att värna tilliten till äldreomsorgen
Äldreomsorgen angår oss alla. Om du inte är gammal så kommer du att bli det. Blir du inte gammal så känner du säkert någon som är gammal. Och känner du inte någon som är gammal nu kommer du sannolikt göra det vid något tillfälle i livet.
På samma sätt som att omsorgen utförs i relationen mellan den som ger omsorg och den som tar emot omsorg, blir äldreomsorgen på en mer abstrakt nivå den verksamhet då staten möter medborgaren. Någon sa att vill man förstå hur ett samhälle fungerar ska man ta reda på hur det samhället ser till de resurssvagas behov. Så vad säger svensk äldreomsorg om Sverige?
Sverige har ett internationellt gott rykte för en välfungerande välfärdsstat. En generös och offentligt finansierad omsorg av hög kvalitet har visat sig vara en stor framgång. Tricket med den nordiska välfärdskonstruktionen är att servicen är attraktiv för alla medborgare, oavsett samhällsklass. På det sättet förhindrar vi på ett effektivt sätt samhället från att glida isär.
I en inhemsk debatt är bilden av äldreomsorgen inte lika entydigt positiv. Medlemmar i Kommunal som arbetar i äldreomsorgen larmar om stress, dåliga arbetsmiljö och ofrivilliga deltider.
Vilken bild av äldreomsorgen stämmer; den internationella eller den inhemska? Mitt svar på den frågan är båda. Sverige har en fantastisk struktur för att erbjuda alla medborgare som behöver det en välfungerande äldreomsorg, men den strukturen måste underhållas och upprätthållas. Underhållet händer inte av sig självt, utan genom en aktiv politik för en bättre äldreomsorg.
I rikspolitiken så skulle jag vilja påstå att ambitionen med äldreomsorgen har höjts. Det är bra. Utifrån att äldreomsorgen har tjänat oss väl är det helt rätt riktning på politiken, även om det finns mer att önska. Varför skulle vi inte vilja ha mer av det som vi vet gynnat Sverige och svenskarna? Men om nu äldreomsorgens ambition höjts, hur hänger det ihop med att personalen upplever sin arbetsdag allt mer pressad?
Problemet är att resurstillförseln inte har höjts i takt med ambitionen. Det gapet, mellan resurser och vad verksamheten förväntas leverera, hamnar i Kommunalarnas knän att hantera. När en hemtjänstarbetare får två hembesök inplanerade samtidigt tillsammans med chefens uppmaning: ”Lös det!”, är det egentligen den strukturella resursbristen som den enskilda medarbetaren ska ”lösa”.
Men det drabbar inte bara de som arbetar i äldreomsorgen. Ett mer kraftfullt hot mot hela välfärdskonstruktionen är att ett förstort glapp mellan resurser och ambitioner riskerar att skada medborgarens förtroende för staten. Tillit är skört och kan raseras i ett enda möte med en stressad personal från hemtjänsten som sedan kan ta åratal att reparera. Sverige har byggt välfärdsstaten och succesivt gjort sig förtjänt av medborgarnas tillit under decennier. Det är hög tid för politiken att underhålla och värna den tilliten. Den måste nämligen förtjänas om och om igen, i varje möte mellan medborgare och välfärdsarbetare.
Det är uppenbart att vi står inför ett val. En del röster höjs för att vi i framtiden inte kommer att ha råd med en solidariskt finansierad välfärd. Det är givetvis inte sant. Sverige är rikare än någonsin och trots att andelen äldre ökar kommer vi även fortsättningsvis att gemensamt, via skatterna, kunna finansiera en generell välfärd. Kommunal menar inte bara att vi har råd utan att välfärden är en förutsättning för ett väl fungerande samhälle. Sveriges internationella konkurrenskraft i framtiden är beroende av att den sociala infrastruktur, som välfärdstjänsterna utgör, tas till vara på och utvecklas. För att lyckas med detta behöver en rad utmaningar hanteras.
Den 8 december arrangerar Kommunal ett lunchseminarium i riksdagen om framtidens äldreomsorg.
Utredningsenheten
