Övergivna omsorgstagare och sjuknärvarande personal

Jag läser en artikel i Sydöstran idag. ”Äldre person glömdes av hemtjänsten en hel dag”, är rubriken och i ingressen står det ”Hemtjänstgruppen hade det stressigt på grund av personalbrist och en brukare glömdes då bort en hel dag. Ett nytt säkrare system är nu på väg.”

Artikeln leder mina tankar till en vän, undersköterskan (låt mig kalla henne Betti, fiktivt av integritets skäl), som arbetar på ett boende för äldre med olika grader av fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar. Arbetet på boendet är organiserat i flera avdelningar och i olika team. På Bettis avdelning arbetar två anställda per åtta omsorgstagare.

En torsdagskväll i somras kände Betti värk i hela kroppen. Hon kände sig febrig också, men hade ingen febertermometer och kunde därför inte avgöra om hon faktiskt hade feber eller inte. Hon hade haft en tuff dag på jobbet och tänkte att det kanske bara var trötthet. Trots nysattacker och ont i halsen försökte hon förtränga tanken om förkylning, men innerst inne oroade hon sig ändå för fredagen och helgen framför sig. Hon skulle jobba enligt schema: fredag och lördag 08:00 – 20:00, söndag 08:00-16:00. Hon oroade sig för sin kollega i teamet och för de äldre. Hon tänkte att det inte skulle gå att hitta vikarie med så kort varsel om hon skulle tvingas stanna hemma. Dessutom var hon medveten om att flera kollegor på övriga avdelningar varit sjukfrånvarande, vilket betydde att hennes avdelning inte kunde räkna med att få hjälp från andra team.

Hon tog flera värktabletter och masserade kroppen med starkt liniment och lade sig sedan för att sova. ”Det kommer att gå över under natten”, tänkte hon positivt.

På morgonen kände hon stelhet i hela kroppen, men hon tog sig upp ändå och stretchade på sig och tog tunnelbanan till jobbet. Under dagen blev förkylningssymptomen tydliga, men hon bet ihop och arbetade. Hon kände frossa, men hon bet ihop ändå och fortsatte att arbeta. Ingen uppmanade henne att vila eller gå hem. Ingen var orolig för att de äldre skulle bli smittade. ”Vem skulle ersätta henne?” Hon drack mycket och bet ihop och jobbade på. Klockan 20:00 sa schemaansvarig till henne: ”hejdå, vi ses imorgon”.

Lördagmorgon var hon tillbaka på jobbet igen och kämpade på samma sätt som dagen innan. På söndag orkade hon bara till klockan 14:00. Hostan som hade börjat under dagen blev värre under kvällen och natten, det rann ur näsan rikligt. Den vanliga värken i ryggen kändes outhärdlig. Värktabletter, liniment, litervis med ingefärasmaksatt varm mjölk!

Borta i en vecka, men symptomen var kvar. Besök i vårdcentralen ledde till ordinering av antibiotika och sjukskrivning för bihållsinflammation, svår trötthet och allmänt dåligt tillstånd.

Sjuknärvaro är vanligt i vård, omsorg och skola, där anställda tar stort ansvar för verksamheten när luckor uppstår i bemanningen. I en undersökning som Kommunal har gjort svarar sex av tio medlemmar att de minst en gång under en ettårsperiod fram till undersökningsdatumet arbetat trots att de upplevt sig sjuka och borde ha stannat hemma. En viktig anledning bakom detta är hänsynstagande till kollegor, som annars skulle utsättas för ännu större stress än vanligt.

Personalens stress och sjuknärvaro är ena sidan av vård- och omsorgsmyntet, omsorgstagares ensamhet och otrygghet är den andra sidan. Hur stor är viljan i vårt moderna välfärdssamhälle för att byta ut detta mynt mot ett värdigare?

torsdag 1 oktober 2015

Av Yeshiwork Wondmeneh

KATEGORIER: Äldreomsorg, Hälsa, Hemtjänst, Välfärd

TAGGAR: arbetsmiljö, Sjuknärvaro

Kommunals utredare