Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

3,6 miljoner uppro(r/p)et

Systrar!

Jag har en fråga till er. Hur inkasserar ni de 3,6 miljoner som nutida, dåtida och framtida arbetsgivare, partners och politiker snuvat er på? Det måste finnas någon myndighet som handlägger det här. Vi bor ju trots allt i Sverige. En pålitlig myndighetsperson som en kan vända sig till och som kommer ställa allt till rätta. En blankett att ta till. En superenkel blankett med ett enda fält att fylla i; “Ange kön”. Det är nämligen den enda uppgift som behövs för att konstatera om omvärlden står i monetär skuld till dig. Närmare bestämt 3,6 miljoner kronor per kvinna under en livstid i förlorad inkomst, bara för att en är född med snippa istället för snopp. Greklands skuldberg bleknar i jämförelse. Men var är löpsedlarna? Upploppen? De tältande demonstranterna som kräver att nu får det vara nog med den skuldavskrivning som pågått i decennier.

Men vänta nu, skulle vissa invända. Jag lever ju fortfarande. Vissa skulle till och med hävda att jag är relativt ung. Det är väl inte rätt att kräva hela beloppet nu. Än har jag inte gått miste om alla de 3,6 miljonerna. Men om jag ska ha någon glädje av pengarna borde de väl i rimlighetens namn betalas ut redan nu. I förskott. Innan jag dör. Och då tänker jag faktiskt inte begära in någonting retroaktivt; för min mammas, min mammas mammas och min mammas mammas mammas förlorade livsinkomst.

3,6 miljoner är trots allt att en hyfsad slant. En skulle kunna unna sig något riktigt fint. Eller något riktigt onödigt. Vad kostar egentligen ett privatflygplan? En resa jorden runt? Eller kanske ta ut hela summan i tiokronor och stapla dem i ett 104 meter högt torn.

I vilket fall vill ha tillbaka mina 3,6 miljoner. Nu på en gång, tack!