Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
Ett försök till en färgbild i debatten om privat och offentligt
Just när sommaren slår ut i full färgskala och det vimlar av vackra färgbilder på Facebook och Instagram – solnedgångar, badsjöar och vackra ängar – så levererar Svenskt Näringsliv en svartvit sommarbild, en svartvit bild med avsaknad av skuggor och toner.
I en rapport med det högtravande namnet ”Sant och Falskt om företagande i välfärden” så målar man en svartvit bild. Som att man påstår att resultatmått är det ”mer relevanta” än personaltäthet. I den nordiska och svenska omsorgsforskningen framstår kontinuitet som den viktigaste kvalitetsegenskapen i omsorgen. Det betyder att hög bemanning med heltider och fasta anställningar är det som tydligt gynnar kvalitet. Också internationell forskning talar för att bemanning är den viktigaste förutsättningen för kvalitet.
Det pågår hela tiden en strid över hur man ska mäta kvalité, man brukar tala om strukturmått och processmått. Strukturmått speglar vilka förutsättningar verksamheterna har att ge en god vård och omsorg om äldre. Hit räknas till exempel personaltäthet, utbildning och boendestandard. Processmått visar det arbete som utförs i verksamheterna. Det kan handla om att göra riskbedömningar för att förebygga trycksår hos äldre eller möjligheten för äldre att få välja mellan två maträtter. Idag finns det en trend, främst bland ekonomer, att prata bort betydelsen av strukturmått, det vill säga att bemanning inte är så viktigt.
Witterblad menar att rapporten inte specifikt analyserar personaltätheten ”eftersom detta är ett mått på strukturkvalitet” och fokuserar istället på det mera ”relevanta måttet resultatutfall” – upplevd kvalitet. Men det är min fulla övertygelse att bemanning och personalens villkor är avgörande för den kvalité som brukarna upplever. Det blir inte minst tydligt i hemtjänsten Skönsmon där man fokuserar på kontinuitet, det vill säga att i så hög grad som möjligt se till att det är samma personal som besöker den äldre, och kvalitén blir bättre. Witterblad skriver vidare ”Avsnittet om personalens trivsel baseras på undersökningen ’Jobbhälsobarometern’”. Jobbhälsobarometern omfattar ett representativt urval av drygt 9 000 personer i ålderns 20-65 år, av vilka 1 601 arbetar inom vård- och omsorg. Vilket då omfattar samtliga yrkesgrupper. Kommunal genomförde hösten 2012 en stor medlemsundersökning till drygt 8 000 medlemmar anställda i kommunal, vinstdriven och ideellt driven äldreomsorg. Med stolthet kan jag hävda att Kommunals undersökning är gedigen. Vår undersökning visar att skillnaden i de anställdas upplevelse av sitt arbete mellan vinstdriven och kommunalt driven omsorg är i det närmaste lika, med marginellt bättre upplevelse hos de kommunalt anställda. Däremot var de anställdas upplevelser av sitt arbete tydligt bättre bland de som var anställda vid ideellt driven äldreomsorg.
Det material vi fick fram från vår stora undersökning i både äldreomsorg och i barnomsorg visar att personal i ideellt driven verksamhet är betydligt mer nöjda än i vinstdriven. Den tydliga signalen är att offentlig statistik borde delas upp på ideellt drivet och vinstdrivet vilket inte görs idag. Mycket internationell statistik är uppdelad så.
Avslutningsvis diskussionen om löner. Ja det är uppenbart att det är problem med statistiken, vilket Kommunal haft en dialog med SCB om och som vi skrivit om i rapporten ”Så mycket bättre” . Att under titeln ”Sant och Falskt…” inte beröra det är ju även det, minst sagt anmärkningsvärt, på gränsen till oärligt, när man säger sig ”kartlägga den officiella statistiken”.
Vad jag skulle önska mig av närmsta året är fler färgbilder i debatten om välfärdens styrning, det är ingen svartvit bild. Det handlar ytterst om hur vi bäst skapar trygghet och tillit för både de som jobbar i välfärden och för alla som tar del av vård, omsorg och skola.
Utredningsenheten
