Kommunals utredare

New Public Management i hemtjänsten stjäl tid och resurser

För cirka ett år sedan ramlade min moster Maj hemma i badrummet. Hon hade drabbats av en stroke och blev liggande på badrumsgolvet tills hennes make kunde tillkalla hjälp. Under...

Fortsätt läsa

För cirka ett år sedan ramlade min moster Maj hemma i badrummet. Hon hade drabbats av en stroke och blev liggande på badrumsgolvet tills hennes make kunde tillkalla hjälp. Under min uppväxt var hon mycket av det som man som barn önskar av en vuxen: rolig, uppmärksam och kärleksfull. Numera har hon, liksom jag, blivit äldre och hon är sedan många år pensionerad från sitt arbete som sjuksköterska på ett boende för äldre. ‬‬‬

Efter fallet följde en tid av först sjukhusvård och därefter rehabilitering. Bättre, men inte helt återställd, fick hon flera månader senare flytta hem till lägenheten igen. Det sistnämnda hade inte varit möjligt utan stöd ifrån hemtjänsten. Fortfarande funktionsnedsatt behöver hon hjälp flera gånger om dygnet.‬

Lika fantastiskt som jag tycker att det är att samhället har inrättat en så smart välfärdstjänst som hemtjänst, lika frustrerande är det när jag får information om att det inte fungerar. Många gånger saknar personalen de mest grundläggande förutsättningarna för att kunna göra ett professionellt arbete. I en ny undersökning som Kommunal gjort bland hemtjänstpersonal uppger 41 procent att de dagligen helt eller delvis inte hinner utföra hjälpinsatserna hos den äldre. 41 procent. ‬

Jag kan inte tänka mig en enda verksamhet där man tror att det är möjligt att leverera tjänster av hög kvalitet samtidigt som 41 procent av personalen dagligen saknar den tid som behövs för att utföra arbetsuppgifterna. Jag vet att jag aldrig hade kunnat prestera under sådana förhållanden och då jobbar jag ändå oftast med ord och siffror, inte med människor.‬

Varför ser då förhållandena ut som de gör i hemtjänsten? 2013 tog Kommunal och Akademikerförbundet SSR tillsammans fram rapporten Matlåda med eller utan samtal. I den beskrivs hela kedjan från biståndsbeslut till utförande av hemtjänstinsatsen hos den äldre och vad som händer i de olika leden. Vi kunde konstatera följande:‬

‪”Våra resultat tyder på att det i ogynnsamma fall kapas både tid och insatser från de äldre i minst tre led – först i det snäva biståndsbeslutet, därefter när biståndsbeslutade insatser ska läggas ut på hemtjänstpersonalens arbetsscheman och slutligen av hemtjänstpersonalen själva då deras arbetsscheman är så snävt tilltagna tidsmässigt att de är omöjliga att följa.”‬‬‬

Under nittotalet infördes New Public Management i hemtjänsten. Inspirerad av löpandebandverksamhet inom tillverkningsindustrin fanns det en tanke om att effektivisera verksamheten genom att maximera varje arbetsmoment för sig. Istället för att se till helheten, delades arbetsmomenten upp i mindre biståndsdelar. Särskilda beställarenheter i kommunerna gavs en mer betydande roll vilket flyttade beslutanderätten över vad den äldre behöver hjälp med, från omsorgsmötet mellan hemtjänstpersonal och den äldre, till kommunens myndighetsutövning, biståndshandläggarna. Arbetsvardagen för personalen i hemtjänsten blev minutsatta arbetsscheman med detaljerade instruktioner som kan formuleras, likt titeln på den tidigare nämnda rapporten, att vid ett exakt minutsatt klockslag leverera en matlåda, med eller utan samtal.

Det finns dock problem med ambitionen att införa en styrning baserad på ekonomisk rationalitet: hemtjänsten är inte en löpandebandverksamhet. Till skillnad från en löpandebandverksamhet handlar vård och omsorg om mänskliga relationer och behov. Det är inte möjligt att detaljplanera på förhand när en person behöver gå på toaletten eller är ledsen och behöver lite extra tröst. Genom att i andan av NPM maximera varje arbetsmoment för sig går den så viktiga helheten förlorad. Personalens handlingsutrymme i omsorgsmötet krymper och därmed försvinner den flexibilitet som krävs för en individanpassad vård och omsorg. Till skillnad från i en löpandebandverksamhet, leder minskat handlingsutrymme för personalen och fragmentisering av arbetsmomenten, till en sämre vård och omsorg, eller uttryckt i ekonomiska termer blir den ”ineffektiv”. Sämre omsorgskvalitet, ökade sjukhusinläggningar, otrygga äldre och ohälsa bland hemtjänstpersonalen kostar. Den felaktiga styrningen, i kombination med otillräckliga resurser, stjäl dessutom tid från de äldre.

Vem som helst kan en dag bli liggande på ett badrumsgolv. För många blir det den dagen som förändrar allt, för all återstående tid. Mitt i den svåra livsomställning behöver det finnas professionell personal som har förutsättningar att ge god omsorg. Min moster Maj behövde ha tid för att möta patienterna när hon var yrkesverksam som sjuksköterska, liksom de i hemtjänsten, som nu i sin tur har i uppdrag att hjälpa henne, måste ha tid för att kunna se och bekräfta henne utifrån hennes individuella behov och önskemål. Det gör mig sorgsen att tillräckligt med tid inte är den självklarhet som det borde vara i hemtjänsten. Särskilt när jag tänker på hur mycket bättre det skulle fungera för min moster Maj, och alla andra som har hemtjänst, om detaljstyrning, och tidspress ersattes med att ökat handlingsutrymmet för hemtjänstpersonalen – en organisation med plats för de verkliga proffsen.