Arbetssökande behöver sina arbetsförmedlare

För inte så värst länge sedan arbetade jag som ungdomshandläggare på Arbetsförmedlingen i en av Stockholms mer utsatta förorter. En del av arbetstiden satt jag och tog emot besök i kundmottagningen. Det var många besök under de pass jag satt där. Alla ”nya” arbetslösa skulle skrivas in, matchas mot arbete, ha en handlingsplan, få information om a-kassan, bokas in på nytt möte. De ”gamla” arbetssökande skulle följas upp, kanske skrivas in i något program, gamla handlingsplaner skulle uppdateras.

Många gånger förstod inte de som skrevs in att de själva kunde använda Arbetsförmedlingens hemsida för att underlätta inskrivningen. Istället fick jag sitta och fylla in alla uppgifterna till mina armar värkte medan antalet besökande bara växte. Ibland hann jag inte med allt som skulle göras vid ett första besök hos Arbetsförmedlingen, och fick sitta och administrera när kundmottagningen väl stängt. Och jag var snabb på att handlägga.

Utöver mina pass i kundmottagningen hade jag 180 personer som jag var handläggare för. Vissa behövde inte min hjälp, men många gjorde det. Varje morgon jag kom till jobbet och startade min dator var mejlkorgen proppfull. Så fort jag slog på min jobbtelefon började det ringa. Och det här var innan reformen med aktivitetsrapporterna.

Det jag försöker säga är att på många Arbetsförmedlingar är trycket på arbetsförmedlarna stort. Många arbetssökande med olika behov att ta hand om och en tung administrativ börda att bära. Ibland hinns saker och ting helt enkelt inte med. Som att göra en handlingsplan. Eller att aktivt stötta sina arbetssökanden att hitta arbete. Eller att besöka arbetsgivare. Jag hade gärna stöttat mina arbetssökanden mer. Om jag haft den tiden, men den fanns inte alltid.

Den här rapporten visar att de arbetssökande behöver träffa sina handläggare. För att ha en individuell handlingsplan. För att förstå vad Arbetsförmedlingen kan hjälpa dem med. Och vad Arbetsförmedlingen inte kan hjälpa dem med. För att förstå var, hur och när de ska aktivitetsrapportera.

Visst, många gånger är det inget lätt jobb att vara arbetsförmedlare, men i slutändan är de arbetssökanden som drabbas för att Arbetsförmedlingen inte fungerar som den borde.

Trots allt fick mina arbetssökande många gånger ett jobb. Ibland för att jag peppat och stöttat dem, och ibland trots att jag inte hade gjort detta. De var glada. Men jag var nästan gladare. Vid dessa tillfällen kändes det som att mitt jobb, trots allt, var viktigt. När jag fick ett telefonsamtal från någon av mina sökande som fått jobb brukade jag avsluta med ”jag hoppas att vi inte behöver ses igen”. De hoppades nog de också.

Gå in och läs rapporten här: http://www.kommunal.se/Kommunal/Nyheter/2014/Teknikstrul-och-bristande-information-nar-aktivitetsrapporter-infordes/

fredag 21 november 2014

Av Anna-Karin Wall

KATEGORIER: Arbetsmarknad, Rapporter

TAGGAR: Arbetsförmedlingen

Kommunals utredare