Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
Vitlökens resa och marschen i Europa
Jag står i köket och pressar vitlök direkt in i grytan, klyfta efter klyfta. Det vattnas i munnen av den goda doft som reser sig ur den fräsande blandningen, och som anden i flaskan svävar minnen om vitlökens anseende under mina första år i Sverige på 1980-talet. Jag tror mig minnas de nedvärderande antydningar som riktades mot denna smakrika och nyttiga krydda. Det är inte fråga om något direkt eller tydligt förtal utan bara några subtila sådant. Låt mig bara nämna ett exempel som jag kom att tänka på: ”Vitlökslinjen”.
Vad menade egentligen de som döpte tunnelbanans blå linje till vitlökslinjen? Denna fråga kan inte objektivt besvaras. Däremot kan jag påstå att det då rådde en allmän samstämmighet bland blå linjens resenärer med utländsk bakgrund att det var något som var riktat mot ”oss”. Med tanke på att det samtidigt stått på husfasaderna där vi bodde – ”negrer ut ur Sverige”, ”en död turk är en bra turk”, ”bevara Sverige svenskt”, tolkade vi ”vitlökslinjen” som ännu ett uttryck för det hat som riktades mot oss. Och vi drog slutsatsen att kryddan vitlök var lika litet välkommen som vi varit.
Men det har hänt mycket med vitlökens status sedan dess. Den har charmat så många smaklökar, till och med bland dem som uppfann ”vitlökslinjen”, bland dem som skrev det ena eller det andra hotet på fasaderna till husen där vi bodde. Vitlökens oslagbara smak, dess avnjutbarhet, dess rykte om att även bestå av läkande egenskaper är numera vida känt och accepterat. Vitlök tillhör alla, dess ursprung har inte längre någon betydelse.
De som hatade resenärerna längst vitlökslinjen gick då med rakade huvuden. Men inte längre. De har låtit håret växa ut. De går inte längre svartklädda eller i militärkamouflage utan är numera helt anonyma. De pratar inte enbart om ”oss”, utan också om äldreomsorgen, vården, skolan och välfärden i allmänhet. De tar ett retoriskt avstånd från sina extrema syskonorganisationer och lugnar ner alla som är skeptiska till ultranationalism som vill strypa världen med Sveriges vackra flagga.
Aktiviteter av samma sort kokar i hela Europa. Utgången i EU-valet visar på en ny typ av nationalism i Europa. En ny allians håller på att ta form. En allians mot ”oss”.
Jag blir påmind om att också demokratin i Europa är skör och jag känner ångest. Kan detta vara början till något allvarligt? Det beror på medborgarna i Sverige och i Europa. För oss i Sverige väntar ännu ett viktigt tillfälle att yttra oss om vi tror på demokratin, om vi vill försvara den eller om vi hellre väljer att titta bort.
Utredningsenheten
