Kommunals utredare

Håller Sverige ihop?

”Håller Sverige ihop?”

”Håller Sverige ihop?” var temat på konferensen som Forte Talks arrangerade 25-26 mars 2014 på Nacka Strandsmässan och besöktes av Kommunals utredare  Yeshiwork Wondmeneh som bloggar här genom mig.

En rad arbetslivs- och välfärdsforskare presenterade sina bilder om utvecklingen i arbetslivet, om hälsan och välfärden i Sverige och i resten av västvärdens välfärdsstater.

Sir Michael Marmotsom var en av gästerna talade otvetydigt om den sociala ojämlikheten som bidrar till en ojämlik hälsa och till skillnader i förväntad livslängd. Forskningsstudier, som under hans ledning hade pågått i flera decennier, har visat på att skillnader i hälsa bland brittiska tjänstemän speglas i den den sociala statutsen. Tjänstemän i den lägsta gruppen har sämst hälsa med kortast förväntad livslängd, medan de i den högsta gruppen mår bäst och kan förväntas leva längst. Skillnaden löper genom hela statustrappan. Den kallas för den sociala hälsogradienten. I boken Statussyndromet har Marmot exemplifierat hälsogradienten med skillnader mellan skådespelare i Hollywood, där han menar att av flera lika väl meriterade skådespelare kan den som vunnit Oskar förväntas leva längre.

Med flera olika exempel fortsatte Michael Marmot förklara sambandet mellan social status och hälsa. Han berättade att han till medicinstuderande brukade föreläsa om att ”diabetes, hypertoni” eller liknande andra diagnoser inte räckte till för att förklara hotet mot en människas liv. ”En farmor som saknar ekonomiska möjligheter för att ge present till sitt barnbarn kan riskera att dö i förtid.”

Jag tog på mig dessa ”marmotska” glasögon när jag lyssnade vidare på de övriga inbjudna forskare som med olika ingångar berättade om ökande sociala klyftor. En av ingångarna var klyftor i arbetslivet som yttrar sig i villkor som leder till stress -jäkt och psykiska ansträngningar är faktorer som är vanligare i vård och omsorg. Detta har också visats i Kommunals rapport Stress och låg bemanning i äldreomsorgen.

Vidare handlade forskarinläggen om klyftor som har fått uttryck i skillnader i förutsättningar för att klara av grundskolan eller för att genomföra gymnasial utbildning, i ökande långtidsarbetslöshet, i hemlöshet och i långvarig försörjning med ekonomiskt bistånd. Listan kan göras lång.

Enligt forskning ökar långtidsarbetslöshet risken för självmord. Michael Marmot menar att en regering som inte har politik som motverkar långtidsarbetslöshet ”dödar” människor. Han uppmanar politiska makthavare att våga sätta stopp för klyftorna inom och mellan länder. Med skatter och transfereringar som satsas i välfärdsprojekt (mina ord) kan orättvisor undvikas, menar han. Ett exempel är en gemensamt finansierad förskola med en kvalitativ och jämlik omsorg och pedagogik som ger en god start för alla barn.

Flera talare som visade bilder om klyftor i Sverige påminde samtidigt att vi fortfarande har mindre sociala klyftor jämfört med andra länder. Men om Sverige jämför sig självt med sin tidigare ambition har det onekligen angripits av sprickor i sin sammanhållning.  Enligt Professor Tapio Salonen har resurserna till det sociala skyddet minskat med 140 miljarder kronor mellan 1980 och 2011.

tisdag 1 april 2014

Av Kristina Mårtensson

KATEGORIER: Äldreomsorg, Hälsa, Välfärd

TAGGAR: jämlikhet