Kommunals utredare

25 procent eller 3,6 miljoner kr – inkomstskillnaden mellan kvinnor och män under ett arbetsliv

Lönediskriminering kan förekomma i olika former, exempelvis inom ett givet yrke men också mellan yrken eller arbetsmarknadssektorer.

Det första fallet kan relativt enkelt hanteras på arbetsplatsnivå genom att dra rätt slutsatser av exempelvis lönekartläggningar. Detta förutsätter dock att arbetsgivaren har intresse av jämställda löner bland sina anställda.

Det senare fallet, som vi i Kommunal och många andra kvinnodominerade fackförbund allt oftare lyfter upp till ytan, är mer komplext och har att göra med strukturella faktorer som lett till att kvinnodominerade yrken/sektorer trots ungefär samma krav på utbildning och svårighetsgrad som i mansdominerade avlönas betydligt lägre.

Det är uppenbart att arbetsmarknaden än i dag lider av historiska felsteg. Så pass sent som i slutet av 1950-talet etablerades så kallade kvinnolöner på en betydligt lägre nivå än männens lön. Spåren av denna förlegade syn på värdet av kvinnors arbete har dessvärre bitit sig fast vid dagens prissättning av arbete i kvinnodominerade yrken. Oavsett hur man mäter är löneskillnaden för heltidsarbete, inkomstskillnaden vid faktiskt arbetad och skillnaden i pensionsutbetalningar så stora att de kan ses som ett kvitto på att det finns mycket stora strukturella orättvisor kopplade till klass, yrke, kön och lön. Mer om detta finns i LOs rapport Jamstalldhetsbarometern_2014

Det är därför inte rimligt ur ett jämställdhetsperspektiv att, som många ekonomer gör, helt enkelt bortse från eller rensa bort effekten av den strukturella undervärderingen i lönesättningen av kvinnors arbete. Om man rensar bort lönepåverkande effekter av ålder och utbildningsnivå räknar Medlingsinstitutet med att löneskillnaden 2013 mellan män och kvinnor som arbetar heltid är cirka 14 procent eller omkring 2 miljoner under ett arbetsliv. Så långt är jag med. Men när man går flera steg längre och bland annat tar bort effekten av att kvinnor och män dominerar i olika sektorer och yrken, bestämmer man också sig för att ta bort effekterna av den strukturella undervärderingen av kvinnors arbete. Med den utgångspunkten är låga kvinnolöner inte ett problem, utan en del av den lönestruktur som kvinnor ska förväntas acceptera.

Till de 14 procenten i löneskillnad för heltidsarbete ska dessutom läggas att det tycks finnas en systematik att oftare erbjuda en betydligt större andel deltidsanställningar till kvinnodominerade yrken, vilket drar isär inkomstskillnaderna ännu mer än löneskillnaderna. Medlingsinstitutet skriver att räknat på faktisk arbetad tid och utbetald lön är inkomstskillnaden 25 procent eller 3,6 miljoner kr under ett helt arbetsliv.

Som jag ser det pekar detta på vikten av att själv ställa sig frågan: Är det viktigt att rätta till den strukturella undervärderingen av kvinnors arbete? Av jämställdhetsskäl tycker vi i Kommunal att det är viktigt att lyfta frågan och att peka på vad i ramverket kring lönebildningen som kan behöva förändras. De folkvalda politikerna kan också göra mycket, om de vill, eftersom de bestämmer hur mycket resurser som ska läggas på en mycket stor del av de skamligt underbetalda kvinnodominerade yrkena i den skattefinansierade välfärden.

Några bra ingångar i forskningen om strukturell lönediskriminering av kvinnors arbete är till exempel den brittiska professorn Jill Rubery och på svenska finns fil.dr. Anna Thoursie’s bok Varför tjänar kvinnor mindre än män?

torsdag 6 mars 2014

Av Peder Unander

KATEGORIER: Jämställdhet, Löner

TAGGAR: löneskillnader, strukturella orättvisor