Resursbrist och volontärinsatser vid livets slutskede

Jag läser Dagens Nyheters stora inslag om volontärinsatser i sjukvården DN.STHLM tisdag 4 februari, sid. 4-5 http://www.dn.se/sthlm/frivilliga-far-inte-tacka-upp-for-personalbrist/. Artikeln handlar bland annat om hur tidigare vårdanställda utbildas av Danderyds sjukhus och Röda korset för att göra obetalda insatser för sjukhusets patienter som annars riskerar att dö ensamma på grund av att de saknar anhöriga eller för att det är brist på personal.

Jag ser för mitt inre öga en medmänniska som lämnas att dö ensam och jag känner en djup sorg och jag förstår att sjukvårdpersonal som bevittnar detta i sin vardag ropar på hjälp. Enligt DN är det en läkare som startat projektet som nu engagerar 20 volontärer som gör en viktig medmänsklig insats.

Men jag antar att läkaren gör detta i brist på professionella resurser och samtidigt reses i mitt huvud ett antal frågor:

Vad anser vårdpersonalen är en ideal situation för en döende patient? Vill de som vårdat patienten vara närvarande vid livets slut? Är inte detta en del av yrket? Skulle den döende patienten som saknar närvarande anhöriga känna mer värdighet och trygghet om hen fick sällskap av den personal som hen lärt känna under vårdtiden?

Dessa frågor kan förhoppningsvis besvaras av vårdpersonal tillsammans med patienter. När det gäller volontärer anser jag att de gör stora insatser inom många olika områden, där samhället har brustit i ansvar på grund av att resurserna är ändliga. Men en döende människa är fortfarande en människa som kräver integritet och hen ska väl kunna ha rätt till sekretess för sin död. Vilka formella krav kan vården ställa på en volontär i dessa frågor?

Vidare i artikeln läser jag ett citat av landstingsrådet Anna Starbrink (FP): ”Jag vill uppmana alla sjukhus att börja jobba med volontärer. Det är inte acceptabelt att nära en av fyra dör ensam på sjukhus. Det måste sjukhusen ta tag i och det finns en jättekraft i civilsamhället”, säger hon. Enligt DN står ”fler volontärer i vården” högt på Folkpartiets valfrågelista.

Jag undrar om det är professionellt korrekt att svaret på en sådan viktig fråga från ett regerings- och riksdagsparti är att skjuta ansvaret till volontärer? Var finns det politiska ansvaret? Var finns diskussionen om hur resursbristen till omvårdnaden bör lösas? Kan detta uppfattas som en politisk resignation?

Kommunals rapport Framtidens sjukvård kräver patientnära proffs lyfter fram ett perspektiv som skulle gynna en diskussion om hur personella resurser i sjukvården skulle effektivt användas för att bättre bemöta bristen på omvårdnad som bland annat leder till att patienter dör ensamma.

tisdag 4 februari 2014

Av Yeshiwork Wondmeneh

KATEGORIER: Okategoriserade

TAGGAR: sjukvård, Volontärer

Kommunals utredare