Kommunals utredare

Yttrande över SOU 2013:24 Slutbetänkande av pensionsåldersutredningen – Åtgärder för ett längre arbetsliv

Svenska Kommunalarbetareförbundet vill yttra sig över rubricerad utredning. Kommunal delar de synpunkter som LO för fram i sitt remissvar, men vill med ett eget yttrande särskilt lyfta fram de lågavlönade kvinnornas situation och vill därför framföra följande synpunkter:

Utredningen syftar till att lägga fram förslag på hur pensionsåldern kan höjas. Kommunal ifrågasätter den ensidiga inriktningen på att pensionerna ska hållas uppe genom att arbetslivet förlängs i takt med att medellivs- längden ökar. Det är inte fel att stimulera människor att arbeta längre. Tvärtom är det rimligt att de som kan ägnar åtminstone en del av den förlängda livslängden åt förvärvsarbete.

Vad som också behövs är totalt en ökad arbetsfrekvens under arbetslivet och/eller att pensionsavgiften höjs för att pensionen inte ska bli en allt mindre del av inkomsten som förvärvsarbetande.

Hur kan arbetsutbudet öka – jobba längre, börja tidigare, ökad arbetsfrekvens och ett friskare arbetliv?

Därför vore det rimligt att ha ett bredare perspektiv i pensionsålders- utredningen. Ett större fokus måste ligga på att yngre ska etablera sig tidigare på arbetsmarknaden. Det har sedan dagens pensionssystem infördes skett en kraftig höjning av etableringsåldern, det vill säga den ålder då tre fjärdedelar av en årskull befinner sig på arbetsmarknaden. I dag är etableringsåldern 27 år jämfört med slutet av 1980-talet då den var 20 år. Detta kan delvis förklaras med längre studier, men bara till en viss del.

Att titta på hur arbetslivet kan förlängas med en tidigare etableringsålder vore angeläget för att klara pensionerna. En del i detta vore att kraftigt minska på visstidsanställningar och deltider som är vanligt inom många yrken i vård och omsorg och skulle avsevärt förbättra pensionen för många av Kommunals medlemmar. Att se över skolsystemen och överväga treterminsutbildningar skulle exempelvis kunna bidra till fler år i arbetslivet.

Den kanske största reserven för ett ökat arbetsutbud finns i det stora antalet deltidsanställningar i Kommunal sektor. Inom äldreomsorgen arbetar 75 procent av de visstidsanställda deltid, enligt Kommunals medlems- undersökning.

Om alla i kommunsektorn fick arbeta heltid skulle det frigöra dubbelt så många personer som man höjer pensionsåldern med två år om man antar att en senareläggning av pensionsåldern skulle innebära 80 000 personer. Att arbeta för fler heltider är alltså minst dubbelt så effektivt som höjd pensionsålder med två år.

Visstidsanställningarna är ytterligare ett som påverkar såväl arbetsutbudet som lönen negativt och dessutom antas hälsan påverkas negativt. Visstidsanställningar är ingen ungdomsfråga. Medelåldern för visstidsanställda i Kommuner och Landsting är 35 år. Inom Kommunals organisationsområde har visstidsanställningarna ökat från 25 till 28 procent mellan 2008 och 2010.

Anställningsformer för Kommunals medlemsgrupper är också bidragande till dålig arbetsmiljö. Krafttag måste tas för att minska visstidsanställningar och öka antalet heltider. Det är avgörande för såväl en bra arbetsmiljö som ett längre arbetsliv. Kommunal anser att det behövs ökade kunskaper om hur arbetstagare påverkas av tillfälliga arbeten, deltider eller som uthyrd.

I utredningen är utgångspunkten att arbetsförhållandena behöver förbättras och anpassas till de äldres behov. Kommunal vill lyfta att det behövs långsiktiga åtgärder, under hela arbetslivet, för att hen ska kunna jobba fler år.

Att öka arbetsutbudet genom höjd pensionsålder kommer sannolikt inte vara aktuellt för många av Kommunals medlemmar. Pensionsåldern för Kommunals yrkesgrupper är för undersköterskor i dag till exempel 61,2 år och för städare 59 år.  En av orsakerna är brister i arbetsmiljön och anställningsförhållanden. Det är i utredningen allt för vaga skrivningar om förbättringar och krav vad gäller arbetsmiljön. De är var för sig bra och behjärtansvärda, men det behövs krafttag för en förbättrad arbetsmiljö för de som arbetar i välfärdssektorn. Både för de som är anställda, men också för kvalitén i verksamheten och för framtida rekrytering.

Utredningen har en rad förslag för ökade möjligheter för kompetens- utveckling. Möjligheten till kompetensutveckling är viktig för många av Kommunals medlemmar, men tyvärr så tror vi att de förslag som läggs fram i utredningen är för dyra för Kommunals medlemmar. Det Kommunal saknar är också förslag om möjlighet till utbildning och ersättning på deltid.

Att satsa på arbetsmarknadsutbildningar är något som inte lyfts särskilt i utredningen. Arbetsmarknadsutbildning av hög kvalité och med generösa ersättningsmöjligheter är för många av Kommunals medlemmar ett viktigt alternativ till reguljär utbildning om hen inte kan fortsätta i sitt nuvarande yrke. Vår bild är att samhället måste ha en generösare inställning till utbildningsmöjligheter för bredare grupper

Pensionssystemet missgynnar gruppen kortutbildade

Det går inte att prata om höjd pensionsålder utan att lyfta livslängd och hälsa för olika socioekonomiska grupper. Det är i dag välkänt att skillnaderna i dödlighet mellan grupper med olika utbildning är mycket stora och de väntas dessutom öka. Detta tas upp i utredningen, men för att åtgärda detta föreslås mycket lite.

Framskrivningen som gjordes 1994 i SCB:s befolkningsprognos innebar att medellivslängden skulle trappa av och helt avstanna en bit in på nya seklet. Alltså var diskussionen om ökad livslängd och skillnad mellan socioekonomiska grupper en fråga som inte var så aktuell när dagens pensionssystem genomfördes och vad vi förstår antog man då att det skulle ske en utjämning av medellivslängden mellan olika grupper, vilket det hade gjort tidigare, men i stället har det blivit tvärtom.

Kommunal anser att frågan om livslängd och de socioekonomiska skillnaderna är en fråga som måste diskuteras vidare inom ramen för pensionssystemet.

Den största skillnaden i förväntad medellivslängd är den mellan kvinnor med eftergymnasial utbildning och män med förgymnasial utbildning, den är 8 år. Den klart svagaste ökningen av medellivslängden sker för kvinnor med förgymnasial utbildning där den förväntade medellivslängden har avstannat de senaste 10 till 15 åren.

Kommunal inser att detta är en uppgift som är större än det uppdrag Pensionsåldersutredningen haft, men dessa frågor är avgörande för att Sverige ska kunna fortsätta att utvecklas som en jämlik välfärdsnation. Här krävs samlade krafter, men politiken måste gå i bräschen. Det handlar om allt från mat och kunskap om vår föda till hälsa genom fysisk aktivitet. Detta är inget riksdag och regering kan göra själva utan här måste allt från myndigheter, kommunsektorn och hela folkrörelsesverige involveras.

I dag satsas relativt mycket pengar på information om pensionssystemet och utredningen föreslår än mer. Kommunal tror att för informationsinsatserna ska ge resultat behövs ett bredare angreppssätt. I detta arbete bör de fackliga organisationerna och andra delar av folkrörelsen involveras.

Utredningen lämnar också förslag angående grundskyddet i ålderspensions- systemet och föreslår en succesiv höjning av pensionsåldern även här till 67 år. Här föreslås att undanta personer med långt arbetsliv med motivet att de aktuella personerna har bidragit tillräckligt samhällsekonomiskt. Kommunal anser att det är märkligt att föra in förslag som utgår från prestationer i socialförsäkringen och är därför skeptiska till förslaget

Utredningen vill också öka de ekonomiska drivkrafterna för garantipensionärer att senarelägga sin pension. Det ekonomska utfallet ökar med utredningens förslag, men det bästa alternativet för de allra flesta är att ta ut pension vid 65 år och fortsätta att arbeta ett år till, det gör ett större ekonomiskt utfall. Därför är Kommunal tveksamma till detta förslag.

Utredningen föreslår också och att pensionsrätter som intjänas efter pensionsåldern inte drabbas av sänkt garantipension och/eller sänkt bostadstilläget. Detta innebär att det som är ett yttersta skyddsnät ska ha två olika nivåer för vad som kan beaktas som skälig levnadsnivå när man är pensionär. Detta bör enligt Kommunal undvikas.

Stora och ökande systematiska skillnader mellan socioekonomiska grupper, måste åtgärdas om inte systemet ska betraktas som orättvist. Åtgärderna måste dock vara förenliga med principen att alla individer behandlas lika.

Ökande problem under pensionens intjänandetid

Förändringar i sådant som arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen kan få betydande konsekvenser för pensionerna. Hur mycket pensions- avgifter en individ betalar under sitt förvärvsliv beror ju på vilken lön hen har haft och det totala antalet arbetstimmar som utförts. Dessutom beror det på ersättningsnivån och möjligheten att få del av arbetslöshetsersättning, sjukpenning, sjukersättning med mera för den tid hen inte kan arbeta, eftersom dessa ersättningar ligger till grund för de pensionsavgifter som staten då betalar.

Såväl arbetslöshet som sjukdom drabbar arbetare i högre grad är tjänstemän och därför är såväl nivån, som möjligheten att få ersättning, i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen viktigare för arbetares pensioner än för tjänstemäns pensioner, om man ser till kollektivet. Svårigheten för ungdomar och nyanlända med flera att etablera sig på arbetsmarknaden och långa perioder med oregelbundna och sammantaget små inkomster leder till en låg pension.

Det är bra som pensionsåldersutredningen föreslår att ersättningssystemen anpassas till ett längre arbetsliv. Men det utredningen negligerar är att dessa ersättningar också bör ha en rimlig nivå för att de som drabbas av arbetslöshet och sjukdom inte ska drabbas av en kraftigt försämrad pension.

Många av Kommunals medlemmar slutar arbeta före 65 års ålder och de får då en lägre pension. För att mildra detta måste det bli enklare att få sjukersättning för dem som inte kan jobba fram till pension. Kommunal anser att möjligheten att få sjukersättning återställs så att större individuell hänsyn kan göras i bedömningarna och att det inte krävs livsvariga sjukdoms- tillstånd för beviljandet.

Kvinnornas pension är i genomsnitt betydligt lägre än männens. Det är en avspegling av att kvinnornas inkomster, på grund av lägre löner och större andel deltider, i genomsnitt är lägre än männens under förvärvslivet. Många kvinnor hinner inte ens bygga upp ett pensionskapital som räcker till mer än den lägsta pensionen, garantipensionen. Inte heller detta är primärt ett problem som kan lösas inom det offentliga pensionssystemet, om detta ska baseras på livsinkomstprincipen.

Därför är det också en avgörande politisk uppgift att arbeta för jämställda löner och att deltiderna minskar. Då kommer också skillnaderna i pension mellan kvinnor och män att minska.

Pensionsåldersutredningen har analyserat konsekvenser av förslagen. Kommunal är oroliga för att utredningen underskattar förslagens effekter på kvinnor. Det finns studier som visar att kvinnor i större utsträckning hamnar i andra ersättningssystem som a-kassa och sjukförsäkring vid ökad pensionsåldern. Detta bör analyseras vidare.  Det finns en risk till överspillning till pensionssystemet genom att fler använder sig av möjligheten till tidigare uttag av pension, särskilt om det är möjlig med flexibelt uttag av garantipension. Vi ser redan i dag att fler individer som varit långtidssjukskrivna eller långtidsarbetslösa väljer att ta ut pension mellan 61-64 år.

För att möjliggöra ett längre arbetsliv är det viktigt att systemen runtom också är rättvisa och bidrar till möjligheter för ett längre arbetsliv. Detta är särskilt avgörande för många av Kommunals medlemmar med tunga arbeten och ett arbetsliv med otrygga anställningar. De negativa effekterna på pensionerna ger ytterligare ett starkt argument för kampen mot arbetslösheten, för anständiga ersättningsnivåer i socialförsäkringarna och för ett jämställt arbetsliv.

Avgiften?

Att omfördela kraven och drivkrafterna för att arbeta längre kommer sannolikt inte att räcka för att den genomsnittliga pensionsnivån ska kunna försvaras. Därför är det orimligt, att tabubelägga frågan om att höja avgiften till pensionssystemet, så som faktiskt skett i den politiska debatten

Om avgifterna inte tillåts höjas får pensionsnivån bära hela risken om den kraftiga ökningen av arbetsvolymen inte blir verklighet. Då riskerar pensionsnivån att successivt bli allt lägre för majoriteten av dem som går i pension, inte bara för dem som har allra svårast att förlänga arbetslivet. Därför måste flera åtgärder göras samtidigt för att bibehålla eller höja pensionerna.

Erfarenheten hittills under den tid pensionssystemet varit i kraft är att förlängningen av arbetslivet inte räckt till för att förhindra att den ökade medellivslängden sänkt den genomsnittliga pensionen. Detta trots att incitamenten för individen att arbeta längre är mycket starka redan i dag.

Det är viktigt att poängtera att en avgiftshöjning har ett pris och därför inte bör beslutas lättvindigt. En avgiftshöjning minskar löne- och konsumtionsutrymmet för de förvärvsarbetande. Men det är inte dagens pensionärer som får höjda pensioner. Det är de förvärvsarbetandes egna framtida pensioner som höjs i takt med att den högre avgiften resulterat i att deras pensionskapital blir större. Fullt genomslag får en högre avgift först när den betalats under ett helt förvärvsliv. Den utdragna effekten gör att risken för att incitamenten arbeta längre ska försvagas är minimal.

Den demografiska utvecklingen har medfört att pensionerna sänkts jämfört med den nivå som ansågs önskvärd när man i mitten av 1990-talet bestämde att avgiften skulle vara 18,5 procent. För att i någon mån kompensera för denna sänkning, men framför allt för att minska risken för att pensionerna faller ytterligare, bör pensionsavgiften höjas enligt Kommunal. Höjningen bör ses som ett komplement till de åtgärder som syftar till att förlänga arbetslivet. En höjning med en procentenhet medför att pensionerna ökar med fem till sex procent när höjningen får full effekt. Hur stor en avgiftsökning bör bli och i vilken takt den bör genomföras har Kommunal inte tagit ställning till.

Med vänlig hälsning

Svenska Kommunalarbetareförbundet

Annelie Nordström

Kristina Mårtensson