Kommunals utredare

Uteslutna och inneslutna

I boken Tredje vägen skriver sociologiprofessorn Anthony Giddens (1998) om uteslutning och inneslutning. Han resonerar om två former av uteslutning som, enligt honom, blir alltmer framträdande i ”vår tids samhällen”: Den ena formen handlar om framväxandet av ett bottenskikt av grupper som utesluts från att ta del av de flesta möjligheter som samhället erbjuder. Den andra formen gäller det ökande andelen i privilegierade grupper (samhällets topp) som, enligt honom, håller sig utanför de offentliga utbildnings- och vårdsystemen. Den senare uteslutningen är, enligt Giddens, frivillig. Inkluderingen av samhällets alla medlemmar i medborgarskapet och i medborgerliga rättigheter och skyldigheter kallar han däremot för inneslutning. 

Han illustrerar detta genom att exemplifiera med faktiskt avlästa ökade inkomstskillnader mellan toppskiktet och bottenskiktet både i USA och i Storbritannien.

När det gäller inkomstskillnader ligger Sverige bättre till jämfört med många länder. I Statistiska centralbyråns Inkomstfördelningsundersökningen 2008 framgår att andelen personer med låg ekonomisk standard (under 60 procent av medianen) är lägre i Sverige än i de flesta andra EU-länder.  

Men forskning och olika studier visar ändå att skillnaderna har ökat också i Sverige under en lång period. Andelen fattiga är också ett mått på hur stort utanförskapet i Sverige är och hur det utvecklats över tid. 

Fattigdom – andelen med inkomst under 50 procent av medianinkomsten 1975-2009

(Källa: SNS Välfärdsrapport 2011. Anders Björklund & Markus Jäntti.)

  

Figuren ovan visar andelen av befolkningen som har inkomster som understiger 50 procent av medianen; relativt fattiga. De som är placerade i denna grupp riskerar att hamna utanför den ekonomiska standard som övriga med inkomster över medianen åtnjuter (Välfärdsrapport 2011, Anders Björklund & Markus Jäntti). Sett över hela perioden (1975-2009) har denna andel varit lägst, under 4 procent, kring 1980. Andelen har ökat under hela perioden med små svängningar mellan åren ungefär fram till mitten av år 2000 men ökar brantare under resterande period fram till 2009.

Bland de grupper som har lägre ekonomisk standard finns, till exempel, de med utländsk bakgrund födda utanför Norden och EU. De når upp till 77 procent av den ekonomisk standard som svenskfödda har. Också ensamstående med barn har relativt lägre ekonomisk standard (Statistiska centralbyrån 2008).  

Toppinkomsterna – den rikaste 5 procentens inkomst andel i Sverige 1975-2009.

(Källa: SNS Välfärdsrapport 2011. Anders Björklund & Markus Jänti) 

 

Samtidigt har under samma period inkomstandelen för den rikaste 5 procenten i befolkningen ökat från att ha varit under10 procent kring 1980 till kring 16 procent de senaste åren under den observerade perioden.

Giddens konstaterar i sin bok att det inte är lätt att komma åt de sociala klyftorna, eftersom de drivs fram av djupgående strukturförändringar. Men han menar samtidigt att växande ojämlikhet inte ska tas för given, utan att det måste skapas politiskt botemedel mot dem.  

Några av hans resonemang för att bekämpa ojämlikheten kan uppfattas och sammanfattas i följande punkter:

– Välfärdsstatens reformering får inte leda till att den bara blir ett skyddsnät. 

– Investera i utbildning.

– Skapa förutsättningar för människor att få arbeten som är utvecklande.

– Politiska beslut som leder till sänkningar av bidrag som tvingar människor till låglönejobb måste bekämpas, liksom situationer som tvingar människor till bidragsförsörjning och därigenom riskerar bli exkluderade från samhället.