Kommunals utredare

Gästblogg: Gör om RUT-avdraget

En gästblogg av Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef, TCO

Hur ska vi ha det med RUT-avdraget framöver? Reformen väcker fortfarande väldigt starka känslor. Oftast är man väldigt mycket emot eller väldigt mycket för. Sällan bemödar man sig med att fundera över hur ett optimalt system borde se ut.

När den nuvarande subventionen infördes var tanken att det skulle göra svarta jobb vita, ge fler jobb, och underlätta de yrkesarbetandes livspussel och minska stressen främst för småbarnsfamiljer.

Så här långt kan vi konstatera att vi inte vet särskilt mycket om hur effekterna har blivit. Det är oklart i vilken grad det har gjort jobben vita och jobbeffekterna är ytterst osäkra. Nuvarande konstruktion gör dessutom att åtgärden har stora fördelningspolitiska problem då det främst är välavlönade som tycker sig ha råd att prioritera RUT-tjänster.

Men däremot vet vi att det finns ett växande behov av tjänsterna och ett växande stöd. Stödet för att staten ska subventioner hushållsnära tjänster är idag starkast i storstäderna och bland tjänstemännen.  Men när frågan ställs hur man ställer sig till ett RUT-avdrag som bara riktas till barnfamiljer och unga finns det starkaste stödet för en förändring bland LO-grupperna.

Istället för att bara förkasta idén om subventionerade RUT-tjänster vore det mer konstruktivt att se om det går att förändra reformen så att den får större effekt och blir fördelningspolitiskt klok. Min poäng är att RUT-avdraget behövs, behöver göras om i grunden, och går att förändra på ett mer konstruktivt sätt än vad både regering och opposition har orkat med att föreslå. 

Ett nytt RUT-avdrag skulle kunna se ut så här i korthet: nuvarande stöd behålls för yrkesverksamma med barn upp till 16 år och för äldre över 65 år. Detta skulle frigöra åtskilliga miljoner i nuvarande system. Till detta kopplar man ett nytt stöd som konstrueras på samma sätt som nuvarande regler för skattefri motion och friskvård. Varje arbetsgivare som erbjuder hushållsnära tjänst som löneförmån till anställda med barn under 16 år ges möjlighet att göra detta skattefritt till ett värde av högst 10 000 kronor per år och anställd. På samma gång behöver arbetsgivaren bara betala halva kostnaden vid köpet precis som privatpersoner kan göra idag.

Ett sådant nytt system skulle både vara klok välfärdspolitik och bra fördelningspolitik då det riktas till barnfamiljer med jobb och till äldre. Det skulle dessutom bli en drivkraft för fackförbund som Kommunal att driva på arbetsgivarna för att tillhandahålla denna förmån, och andra liknande tjänster som underlättar livspusslandet, via kollektivavtal. Det skulle vara fördelningspolitisk attraktivt då det i princip innebär att man kan få en kostnadsfri förmån upp till ett tak, och därefter får betala marknadspris för ytterligare tjänster. Och det skulle ge starka ekonomiska motiv för arbetsgivarna att tillhandahålla tjänsten. Ett system med RUT-stöd som också minskar vardagsstressen för vanliga anställda i välfärdssektorn är inget annat än ännu en pusselbit i en modern välfärdspolitik.