Elisabeth Antfolk: Verkligheten- både på den fackliga sektionsexpeditionen och i privata livet.

Till alla regionledningar-och chefer som i slutet av förra veckan tog beslutet att munskyddet inte längre ingår i utrustningen vill jag bara säga välkomna! Välkomna ut att förevisa för alla oss i vård och omsorg hur arbetet ska utföras, på LSS-boenden, på vård- och omsorgsboenden, i hemtjänsten och på patientsalarna, och för all del- glöm inte att lämna munskyddet kvar på utsidan!

Vecka 1 måndag 23/3- söndag 29/3 2019 med Covid-19 på uppåtgående nu och typ 3 veckor till..

Måndag – flertal rapporter om smittade på äldreboenden, många frågor om vilka skyldigheter man har som personal och vilken skyddsutrustning arbetsgivaren ska tillgodose att personalen har. Arbetsrättsligt berättar vi om vilka rättigheter och skyldigheter som gäller i en anställning.

Tisdag- fler rapporter om smittade äldre och höga sjuktal bland personalen. Arbetsgivare och personal arbetar febrilt med samma målbild, att hålla smittan borta och att begränsa den där den redan finns.

Onsdag- kontakt med min arbetsgivare, vår sjukfrånvaro är 25%, personal och chefer är hårt belastade.
Samtalar med chef på annat boende med många smittade äldre, deras sjukskrivningstal är 50%, de som ännu är i tjänst jobbar ensamma på avdelningar där man ska vara 2 eller fler, de jobbar 7-21, får mat av arbetsgivaren, sover på jobbet, kör 7-21 nästa dag igen. Läget är desperat, företaget flyttar personal från osmittade boenden till de drabbade husen. De som ska dit är utom sig av skräck. Jag samtalar med en medlem och dennes partner om förflyttning. Medlemmen är livrädd att gå till det smittade huset, paret gör gemensamt bedömningen att det är värt att betala priset av en, i värsta fall, förlorad anställning, satt i relation till att ta hem smittan till familjen.

Torsdag- Rapporter om fler sjukfall bland både dom äldre och personalen, det eskalerar snabbt..

Fredag- Kontaktas av medlem som skriver; ”En shout out från mig och ALLA mina kollegor… Vet inte vad jag ska göra av denna information, men den måste göras av någonstans. Under rådande situation, med konstaterad smitta och 25 % sjukskriven personal har vi många problem. Ingen utrustning, en chef som upplevt krigets Bosnien som liknar bristen på det mest basala vid 90-talets kaos i f.d. Jugoslavien. En chef som gråtande berättar hur hon tvingats skicka personal till smittade boende utan att ha skyddsmaterial att erbjuda. På de smittades rum ligger engångsmunskydd med personalens namn skrivet på, för återbruk då det inte finns att beställa. Slut på ytdesinfektion. Knapp tillgång på vinylhandskar. Upprörda och hotfulla anhöriga som kräver att få veta vem i personalen som dragit in smitta från pågående pandemi på just sin mammas/pappas boende. Anhöriga som kräver att de smittade tas bort från boendet. Hemgjorda visir. Jakt på munskydd och sprit från byggjobbare och målare. Små privata men inte tillräckliga initiativ. Personal som jobbar ihjäl sig, heldag efter heldag för att täcka upp för sjuka kollegor, utan det mest grundläggande skydd för att ha en barriär mellan sig och den sjuke, så snart är även denna personal sjuk och nån annan får jobba ännu mer…Läget är desperat. Vi vet att vi inte är ensamma. Men vi är ansvariga för våra boende. Och vi vill ta ansvaret, men saknar snart sagt alla medel för att göra det på ett basalhygieniskt riktigt sätt. Fler smittade boende kommer det bli, och färre och färre personal utan skyddsutrustning som följd.

Lördag- Har kontakt med vänner som arbetar på sjukhus, med bröstcancersjuka patienter och på intensivvårdsmottagning med då 16 Coronasjuka och 10 vanliga IVA-patienter, sedan i fredags är all sjukvårdspersonal på Danderyd och KS beordrade att arbeta 12-timmarspass.
Får veta av en kollega i hemtjänsten att hennes make står hemma i sitt arbetsrum och med en 3D-skrivare tillverkar visir åt oss och våra arbetskamrater.

Söndag- Tar tacksamt emot rapport om att vi hos min arbetsgivare nu har berikats med 11 st. nytillverkade visir!

Delade i helgen en artikel om kaoset inom äldreomsorgen på Facebook, får ett meddelande som säger ”En av våra enhetschefer har låst in skyddsmaterialet som kom i fredags. Sen har hon gått hem och svarar inte i telefon!!!!!!”

Elisabeth Antfolk – undersköterska hemtjänsten SVPH
Regionalt fackligt ombud – sektionsordförande sektion Privat vård och omsorg, Kommunal Stockholms län

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.