Fackföreningsrörelsen och papperslösa – hur går det ihop?

Att hålla två tankar i luften samtidigt är inte alltid enkelt. Det gäller för såväl politiker och beslutsfattare som folk i allmänhet men även organisationer i vissa fall. Jag hör ibland förvånade frågor och till och med kritiska synpunkter i samtal som berör Fackligt center för papperslösa (FCFP) och Kommunals engagemang i centret.

FCFP firar tio år i år och detta firades för ett par veckor sedan under en kväll med musik och en matbit men framförallt med tal av personer från fackföreningsrörelsen som var med när centret startade.
Centrets uppgift är att ge fackligt stöd och hjälp till arbetstagare som inte har rätt att uppehålla sig eller arbeta i landet.
Hur i hela världen går det ihop kanske ni tänker? Kommunal står ju upp för den svenska modellen. Vi är till och med för en reglerad arbetskraftsinvandring! Erkänner vi inte den informella och rent av kriminella delen av arbetsmarknaden som vi säger att vi vill bekämpa genom att stötta FCFP?

Två tankar mina vänner.

Anna Johansson (s), nytillträdd ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, utryckte skepticism till FCFP:s verksamhet och i synnerhet centrets krav på bättre skydd för papperslösa på arbetsmarknaden. I en intervju i Kommunalarbetaren gjorde hon en ganska osmaklig jämförelse med människor som utnyttjas i sexhandeln och menade på att vi på det viset legitimerar den illegala arbetskraftsinvandringen.

Två tankar vänner.

Att värna papperslösas mänskliga rättigheter att få lön för utfört arbete och slippa skada sig eller till och med mista livet på jobbet mot att vilja bekämpa jordmånen för rovdriften på arbetstagare som i desperation försöker söka sig till ett bättre liv även om det innebär att ta sig till Sverige för att arbeta utan tillstånd, är det en konflikt?
Naturligvis inte men fokus hamnar förvånansvärt ofta på arbetstagaren, både i bekämpningen av den kriminella arbetsmarknaden liksom i debatten om hur vi ska komma till rätta med det samhällsproblem ett växande skuggsamhälle utgör.
Att anställa en papperslös är en brottslig handling som kan leda till fängelse. Hur många domar tror du har dömts ut? 15 domar under 2017 och då endast med lägre bötesbelopp. Ha då i åtanke att det genomfördes 1 463 arbetsplatsinspektioner som ledde till att 352 papperlösa blev identifierade.
Är det inte någonting skevt i att vi fokuserar på de som blir utnyttjade istället för att fokusera på de som utnyttjar?

Två tankar.

Arbetsrätten och migrationsrätten är två olika lagstiftningar. Det är inte ovanligt att lagstiftningar kan upplevas som motsägelsefulla men i detta fall är det helt otvetydigt att arbetstagares rättigheter gäller alla oavsett juridisk status. Varför är då fokus så starkt på att komma åt arbetstagarna men inte arbetsgivarna? Är det inte rimligare att försöka sätta åt arbetsgivarna istället för de personer som utnyttjas?
Vår uppgift är inte att vara migrationspolis åt staten. Likt många av våra kollegor som jobbar inom socialtjänsten och sjukvården överordnas ibland våra huvudsakliga uppgifter, att vårda den sjuke, hjälpa den utsatte och att stödja den arbetande, vårt ansvar som samhällsmedborgare att upprätthålla statens intresse av att se till att personer utan tillstånd att vara i Sverige ska avvisas.

Något annat som kan vara värt att påminna om är att vi inte lever i ett vakuum. Inte bara i Sverige utan i Europa och stora delar av världen blåser nationalistiska och nationsegoistiska vindar.
Fackföreningsrörelsen är en internationell rörelse. Att stå upp för alla arbetstagare oavsett vart man kommer ifrån eller vilken status man har i Sverige är ett vaccin mot nationella och egoistiska strömningar inom oss själva, fackföreningsrörelsen och dess medlemmar.

Markus Andersson,
styrelseledamot i Fackligt center för papperslösa och facklig-politisk ansvarig ombudsman, Kommunal Stockholms län

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.