”Håkans vrede” – en resa i att uttrycka sin ilska och därigenom påverka

Våren och sommaren 2016 kom det många frågor från Arbetsförmedlingen till oss på sektion Skola-service om att man vill placera arbetslösa inom våra yrkesgruppers områden. När vi anser att det är undanträngning och ifrågasätter arbetsförmedlarnas frågor svarar de att det är så bra med våra yrken för att de är okvalificerade. Det skapar förstås motsättningar och ilska från oss, skriver Håkan Brodén från sektion Skola-service Stockholm.

Hakan_0231

Håkan Brodén från sektion Skola-service Stockholm.

Under Almedalsveckorna får vi reda på varför vi fått frågorna. Flera politiker pratar där om enkla jobb som måste skapas för flyktingar, invandrare och andra långtidsarbetslösa som på dessa jobb på ”lön” ska få 8 000 kronor efter skatt. Dessa enkla jobb är exempelvis lokalvårdare, barnskötare, vaktmästare och köksbiträden.

Det gör mig jättearg att politiker ser ner på våra yrken som är så viktiga för att hålla igång Sverige. Jag och mina sektionskamrater börjar diskutera frågan och kommer fram till att det får vara nog. Jag skriver ihop en debattartikel i ämnet som sänds till Kommunalarbetaren. Den publiceras i slutet av augusti, och mottas positivt på sociala medier samt muntligen. Därför bestämmer jag mig för att även skicka in debattartikeln till rikstäckande press. Jag väljer DN Debatt som avslår men skickar vidare den till DN Åsikt som publicerar den. Jag skriver utifrån artikelns andemenig en motion till Kommunal Stockholms län att Kommunal som fackförening ska jobba för att föra fram våra yrken i samhället så att vi inte blir nedtrampade.

Sektion Skola-services styrelse och medlemsmöte tar motionen som sin egen. Därefter skickas den in till representantskapet hösten 2016. Nu är vi på väg att påverka vår egen organisation att hjälpa till med Håkans vrede!

Det blir väntan och det tycker jag inte om, så jag kontaktar Anette Pettersson, Malin Appelqvist och Hamada Nour på sektionen. Vi träffas och pratar ihop oss om hur vi vill gå vidare i frågan. Vi kommer fram till att vi ska kontakta de politiker som ansvarar för arrbetsmarknadsfrågorna. Sagt och gjort, en förfrågan om träff författas och skickas till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och Ann-Christine Ahlberg, representant i arbetsmarknadsutskottet.

På Kommunal Stockholms läns representantskap mottas motionen positivt vilket blir starskottet för oss sektionen att hitta samarbetspartners på avdelningsnivå i vår egen organisation. Kort efter representantskapet kommer ett mejl nerdimpande i mejllådan med ett positivt besked om en träff med Ann-Christine Ahlberg. Jag och Anette deltar på mötet strax före jul, vi sitter i cirka en och en halvtimme och diskuterar och för fram våra åsikter om synen på våra jobb, de är definitivt inte enkla. Vi diskuterar även hur arbetsmarknadspolitiken påverkar Arbetsförmedlingen och hur åtgärderna har en undanträngningseffekt. Vi avslutar mötet med att säga att Ann-Christine kan hälsa Ylva att vi inte är så farliga att möta så att vi får träffa henne.

Kort efter mötet kommer det ett nytt pling i mejllådan, nu från Ylva Johanssons sekreterare/assistent som skriver att tyvärr har Ylva fullt i almanackan men stadssekreteraren vill gärna träffas på Arbetsmarknadsdepartementet i januari. Kul julklapp tycker vi och tackar ja så klart.

Men det har fortfarande inte fått så mycket uppmärksamhet i media, det gör att vi diskuterar och funderar på hur vi ska kunna nå ut så att övriga medborgare får ta del av hur illa våra yrkesgrupper blir behandlade. En åtgärd vi kommer på är att ordna en paneldebatt med inbjudna debattörer och press. Jag kontaktar Lowisa Lowe Andersson, med sakkunskap inom området, för stöd, råd och hjälp i tankevurporna. Nu har jag även kopplat på avdelningsstyrelsen i vårt arbete vilket känns bra.

Julledighet med familj, nära och kära föder också tid för reflektioner, så vi bestämmer ett möte i första veckan i januari där Anette, Malin och jag träffas. Vi förbereder mötet på Arbetsmarknadsdepartementet och spånar på fortsättningen efter det. Veckan efter så beger sig Anette, Malin och jag med bestämda steg mot regeringens representant Annica Dahl på Arbetsmarknadsdepartementet. Vi blir väl mottagna och hon har tagit med sig fem tjänstemän till mötet. De lyssnar, ställer frågor och antecknar. Vi känner verkligen att det vi framför behandlas respektfullt och tas på allvar. Jag är säker på att en del av det vi framför landar till förändringar i förlängningen.

Det här är vår resa hittills i hur man kan påverka och nu fortsätter arbetet. Tillsammans med avdelningsordförande Jessica Klemetsson och Lowe Andersson har Anette, Malin och jag börjat smida planer för paneldebatten, det känns jättekul! Vi har kommit fram till att det är sektion Skola-service medlemskår som är målgrupp, vi ska gå ut med en förfrågan till arbetsplatsombud och medlemmar om en träff där vi tar fram frågor till debatten.

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.