Malin Ragnegård – Förbundssekreterare Kommunal

När kommer handlingen?

Det är skrämmande och väldigt oroväckande hur få som är beredda att gå från ord till handling när det gäller äldreomsorgen.

Kalla faktas granskning av hemtjänsten har väckt uppmärksamhet och förfäran. Men för alla de som arbetar i hemtjänsten och för alla oss som ofta träffar hemtjänstpersonal så är det dessvärre inga nyheter.

Många är de medlemmar som jag har samtalat med under deras lunchraster, för det är den enda tiden på dagen som de har möjlighet att sitta ner. Medlemmar som berättar om hur fantastiskt deras jobb egentligen är och skulle kunna vara. Alla möten med människorna som är i behov av omsorg och vård och friheten att arbetsplatsen är rörlig och föränderlig. Men att allt detta fantastiska mer och mer förstörs av att mötena och insatserna är tidstyrda, och tiden är bestämd av någon som inte själv arbetar i hemtjänsten. Tiden räcker så gott som aldrig till. Inte om du vill göra ett gott jobb, möta varje människa med respekt och medmänsklighet, känna dig nöjd och inte stressad. Det är exakt detta som gör att fler och fler av alla undersköterskor och vårdbiträden som jag möter i hemtjänstlokalerna inte orkar mer. Några har gråtit, många har varit förbannade, flera har berättat att de söker andra jobb eller redan har sagt upp sig. Och det beror endast på att de inte får rätt förutsättningar att utföra sina viktiga jobb. Det är illa. Riktigt illa, och tragiskt.

Chefer på alla nivåer vet om detta. Politikerna vet om detta. Alla är överens om att så här borde det inte vara. Men ingen gör något.

Även på äldreboenden så är situationen ohållbar. Idag rapporteras det i Aftonbladet från ett äldreboende i Västerås. Bemanningen blir lägre och lägre. Det ska sparas pengar på de äldres livskvalitet och på välfärdsarbetarnas hälsa.

Trots mängder av tillbud, att skyddsombud alarmerar och att sjukskrivningarna är höga så händer inget.

Så många gånger har vi sagt att nu får det vara nog. Att nu måste ansvariga agera. Så många gånger.

Hur kan det komma sig att ingen gör något på riktigt för att förbättra situationen? En del av de saker som vi föreslår kostar inte ens pengar. Det kan göras nu, om viljan finns.

Till exempel ge mer inflytande till personalen som kan verksamheten bäst, lyssna på proffsen och organisera arbetet utifrån deras kunskap. Ge många av alla de med otrygga anställningar en fast anställning – vilket blir en vinst för alla och inte kostar mer än vad det gör idag.

Och ta bort tidsstyrningen i arbeten med människor i behov av vård och omsorg!

Varför vill inte ansvariga chefer och politiker lyssna?

Det måste självklart även skjutas till mycket mer pengar till välfärden. Väldigt mycket mer. Nu gäller det att bestämma sig, och agera. Gå från ord till handling.

Vi som är personalens fackförening, vi som är Kommunal tillsammans – vi kommer aldrig någonsin ge upp.

Vi behöver organisera oss överallt och fortsätta ställa krav!