Mina tankar

Tankar från Vänervästs ordförande

Den fackliga uppgiften angår oss alla 

Vi går nu in i vår största avtalsrörelse i Kommunal. 70 centrala avtal ska förhandlas på tre månader. Kollektivavtalen kommer inte bli bättre än den styrka vi lyckas sätta bakom våra krav. Det är vår gemensamma fackliga uppgift att se till att alla våra kollegor som omfattas av kollektivavtalet är medlemmar i vår fackförening, oavsett anställningsform.

De svenska fackföreningarna bildades för över 100 år sedan. På den tiden levde många arbetare under svåra förhållanden. Lönerna var låga, arbetet var slitsamt och arbetspassen var långa. Man hade inte någon som helst anställningstrygghet då arbetsgivarna ensidigt hade makten på arbetsplatsen. Protesterade man mot de usla förhållandena så kunde man bli avskedad med omedelbar verkan och i värsta fall även bli svartlistad hos andra arbetsgivare. Om livet var tufft som anställd så var det näst intill omöjligt som arbetslös. Ur denna maktlöshet och orättvisa så började ändå människor organisera sig för de förstod att förändring inte skulle ske av sig självt och att ensam inte är stark. Tillsammans började man sätta press på arbetsgivarna som till slut insåg att de var tvungna att börja lyssna på sina anställda om något arbete överhuvudtaget skulle bli utfört.

Detta var embryot till den modell som än idag tjänar oss arbetare och landets välstånd väl. Den svenska modellen där arbetstagare och arbetsgivare tecknar kollektivavtal om löner och anställningsvillkor har gett oss löntagare makt och inflytande och mycket har förändrats till det bättre under alla dessa år. Tack vare att vi varit många som varit med i facket historiskt har vi kunnat sätta press och ställa krav på en bättre tillvaro varje gång våra kollektivavtal ska förhandlas. Men på senare tid har en hel del börjat bli sämre. De otrygga anställningarna har ökat, arbetsmiljön har blivit allt mer stressig och arbetsgivarna vill ha allt mer flexibel arbetskraft. I takt med detta så organisationsgraden i fackföreningarna sjunkit.

Många är frustrerade över det otrygga och ohälsosamma yrkeslivet och jag får ganska ofta höra när jag besöker arbetsplatser att facket inte gör något. Men vem är facket? Jo det är ju alla vi som är anställda på de arbetsplatser som kollektivavtalet omfattar. När jag började yrkesarbete 1991 var det fortfarande norm att gå med i facket. Det var lika självklart som att man tecknar en bilförsäkring när man skaffar bil. Jag omfattas av villkoren i kollektivavtalet och är med och tar ansvar genom att vara medlem i facket. Idag är det inte självklart att vara med i facket och många har inte ens kunskap om fackets roll på våra arbetsplatser. Men allt för många väljer faktiskt aktivt bort att vara med i facket. Anledningarna är olika men lika oroväckande.

Även om fackföreningarna bildades för över 100 år sedan och historien känns förlegad så är fortfarande den fackliga uppgiften densamma. Att organisera oss för att bli tillräckligt starka för att kunna försvara och förhandla våra villkor. Vi ser ju vad som händer när organisationsgraden sjunker. Villkoren blir sämre och mer otrygga. Den dagen det inte är viktig att vara med i facket riskerar vi att vara tillbaka till början av 1900 talet då arbetsgivaren ensidigt bestämde och vi anställda konkurrerade med varandra.

Självklart ska den fackförening man är med i kunna ge bra stöd och hjälp när man behöver det och som medlem ska man ha inflytande i den fackliga verksamheten. Men ska vi överhuvudtaget ha möjlighet att påverka och förändra så krävs en hög organisationsgrad och grunden för facklig styrka är att vi är många medlemmar på arbetsplatserna. Det är där vi ska organisera oss för att kunna förändra de villkor som påverkar oss i vardagen såsom schema, arbetstider, arbetsmiljö, löner, semester och andra villkor som vi tycker är relevanta och viktiga.

Vi går nu in i vår största avtalsrörelse i Kommunal. 70 centrala avtal ska förhandlas på tre månader. Kollektivavtalen kommer inte bli bättre än den styrka vi lyckas sätta bakom våra krav. Det är vår gemensamma fackliga uppgift att se till att alla våra kollegor som omfattas av kollektivavtalet är medlemmar i vår fackförening, oavsett anställningsform. Ställ frågan till dina kollegor om de är medlemmar i Kommunal. Förklara vad som står på spel och acceptera inte att de som vill omfattas av de villkor vi gemensamt förhandlar väljer att stå utanför.

Ensam är inte stark- kollektivet ger styrka!