Mina tankar
Tankar från Vänervästs ordförande
Tankar från Vänervästs ordförande
Personalen som arbetar i välfärden är en förutsättning för att Sverige ska fungera. Men ofta tas vi för givet. Inför sommaren vill jag skicka dig en hälsning med några tips på hur du kan vara med och se till så att vår förening blir starkare, våra åsikter blir lyssnade på och framförallt hur du kan påverka ditt jobb och ditt Kommunal.
Att det finns människor som vill jobba i den svenska välfärden är en förutsättning för att vår samhällsmodell ska fungera. Det är många av de arbetsuppgifterna som utförs av Kommunals medlemmar och som bidrar till samhällsutvecklingen i vårt land. Vi som är anställda i välfärden tar hand om barnen, ger omsorg till människor med särskilda behov, vårdar äldre o sjuka, kör buss, håller rent och snyggt, lagar mat och många andra viktiga uppgifter som gör att hjulen i samhället kan snurra på och att vi kan leva jämställt och jämlikt. Vi är helt enkelt oumbärliga.
Tyvärr tas våra insatser många gånger för givna och våra villkor speglar inte heller värdet av våra viktiga jobb. För tänk om man inte kunde lämna sina barn på förskolan eller om de äldre inte skulle få vård och omsorg? Eller om alla var tvungna att skicka med barnen lunch till skolan och städa våra offentliga miljöer själva varje dag. Vi kan vara överens om att dessa arbetsuppgifter är livsviktiga och att det inte är heller är vem som helst som kan utföra dem. Dessa yrken kräver både kompetens, uthållighet och fingertoppskänsla.
Många av oss välfärdsanställda har en enorm kunskap genom erfarenheter som aldrig kommer att kunna läras in via en bok. För det är i yrkesutövande vi utvecklas och lär oss hantera olika situationer. Varje situation är unik och kräver olika av oss. Värdet av den kompetensen är oersättlig. Därför är det sorgligt att så många av de medlemmar jag möter ute på arbetsplatserna vill lämna sina jobb, som de i grund och botten älskar och som de är proffs på. Vi vet att ännu fler proffs måste anställas i framtiden men vi som jobbar idag behövs också. Vi behövs för att vi bidrar till kvalitén i verksamheterna, vi behövs för att stötta och handleda de nya som kommer för att jobba men framförallt så behövs vi för de som vi finns till för.
Jag började som timvikarie i äldreomsorgen sommaren 1990. Jag fick min första fasta anställning som undersköterska 1998. Jag har än idag inte en heltidstjänst i botten. Jag har jobbat delade turer och på minutscheman. Jag har stressat och känt mig otillräcklig. Men trots det så älskar jag mitt jobb. Min dotter läser också till undersköterska. Hon är som klippt och skuren för att jobba med människor. Ödmjuk, lyhörd, empatisk, noggrann och intresserad. Jag lovar henne att välfärden är en framtidsbransch, för det är det. Vi kan inte sluta ta hand om människor och ge service för då kollapsar Sverige. Fler måste välja de här yrkena och därför ger jag inte upp.
I mitt uppdrag som avdelningsordförande i Kommunal har jag möjlighet att påverka. Min drivkraft är att vi tillsammans kan göra skillnad. Om vi bestämmer oss för att något är viktigt så kan vi förändra. Vi har vår yrkesstolthet och den kraften ska vi använda för att höja statusen och villkoren på våra jobb. Idag får vi hyllningar och applåder från alla håll. Det måste betyda något på riktigt sedan! Men jag tar inget för givet. Vi behöver alla hjälpas åt och kämpa för det som är viktigt, jobben i välfärden. Det här några saker vi kan göra: