Brandbloggen

En blogg om att arbeta i räddningstjänsten

Måste vi hoppas på en ”lugn sommar”?

Vi är nu mitt i sommaren och redan har ett antal skogsbränder härjat runt om i landet. I och med klimatförändringarna är detta något vi måste förbereda oss för, fler och större skogsbränder. Frågan är om vi är redo och, vem ska hålla i brandslangen och se till att det inte brinner i undervegetationen när flyginsatserna släppt sitt vatten över bränderna?

Fortsätt läsa

Inför sommaren 2020 var det många mediala utspel om hur god beredskapen är inom räddningstjänsten, med tanke på de erfarenheter som drogs efter skogsbränderna 2018, men även som en konsekvens av de stora skogsbränder som härjade 2014 i Västmanland. Medan MSB har slagit på trumman att vi nu är beredda för extra ordinära händelser såsom skogsbränder med införskaffandet av bland annat brandutrustning och vattenbekämpning ifrån luften har kommunerna varit desto mer återhållsamma i sina kommentarer. Kanske på grund av att beredskapen när det gäller antalet hel- och deltidsanställda brandmän inte är så mycket bättre än vad den brukar vara.

När MSB och media pratar om stora skogsbränder glömmer de att räddningstjänsten har fler uppgifter att sköta. Under sommaren vistas fler på sjön och ute i trafiken med ökat antal drunknings- och trafikolyckor som ska hanteras. Detta samtidigt som det ska finnas en snabb beredskap att ta hand om exempelvis en liten skogsbrand innan den blir extraordinär.

Även om risken för olyckor och andra extra ordinära händelser är stor under sommaren behöver anställda inom räddningstjänsten, precis som alla andra, semester. Kommunal bestämde sig för att göra en snabbundersökning hos förtroendevalda om semesterplaneringen i de två referensgrupper som Kommunal har inom räddningstjänsten. En för heltidsanställda och en för brandmän i beredskap. Tanken är att detta ska bli en återkommande aktivitet som också kommer följas upp med bland annat att analysera övertidsuttag under semesterperioden.

Även om snabbundersökningen inte kan sägas vara vetenskaplig kan den ändå ge en bild av hur det kan vara.
Kommunal frågade bland annat referensgrupperna om möjligheterna att ta ut semestrar under denna sommar, inklusive möjligheten att ta ut 4 veckors sammanhängande semester, maj till september. Av de svar som kom in visade det sig att det på planeringsstadiet ser bra ut men att man på ett antal brandstationer har hål i bemanningsschemat som måste täckas. Undantaget är svaren som kommit in ifrån deltidsbrandkåren där de inte får fyra veckors sammanhängande semester. Detta skulle kunna betyda att beredskapen finns men det behöver inte hända mycket för att det ska omkullkastas. Det hänger på en skör tråd.

Vi frågade även om de har lyckats med att rekrytera sommarvikarier samt vilken dessas bakgrund var. Det visade sig att de flesta lyckats rekrytera sommarvikarier bland annat elever ifrån SMO-utbildningen, brandmän ifrån andra räddningstjänster eller deltidsbrandmän. Återigen är deltidsbrandkåren ett undantag eftersom de inte lyckats rekrytera så att de kan fylla sina skift. Att just deltidsbrandkåren får problem på sommaren kan bero på att ett sommarvikariat på en heltidsstation är lockande samtidigt som det betyder att den resurs som ska stödja heltidsstationer därmed försvagas.

En av lärdomarna från 2018 års skogsbrand var bristen på kunskap i skogsbrandsbekämpning. Vi frågade därför referensgrupperna om de tillsammans med sina kollegor genomgått utbildning i skogsbrandbekämpning. Svaren var varierande men de flesta hade haft någon form av utbildning eller information även om kvaliteten ifrågasattes. Det blir naturligtvis bekymmersamt för alla som jobbar inom räddningstjänsten om de inte kan erbjudas en likvärdig och kvalitetssäkrad kompetensutveckling.

Detta leder till frågan om vilken lärdom som faktiskt dragits efter den stora skogsbranden 2018. Svaren speglade den bild som också MSB frekvent har lyft upp, det vill säga att det har varit fokus på inköp av material och ledningsfunktionen, snarare än på bemanning.

Kommunal är väl medvetna om att det är varje kommunal räddningstjänst-/förbund som är ansvarig för rekryteringen av brandmän. Vi valde dock att fråga MSB vad har de gjort för att säkra/garantera att det finns nödvändiga nationella resurser för eventuella stora skogsbränder i synnerhet när kommunerna har svårigheter att rekrytera deltidsbrandmän. MSB svarade att de har lämnat in ett förslag om någon form av civilförsvarsplikt men, sammanfattningsvis, litar myndigheten på att de frivilliga krafterna, bland annat genom avtal, ska finnas tillgängliga vid behov.

Slutligen frågade vi våra förtroendevalda om de kände till om deras kommun, som ansvarar för det kommunala handlingsprogrammet, har gjort förändringar i sin riskanalys avseende skogsbrandbekämpning, och i så fall hur. Det korta svaret var, vet inte.

Det är svårt att dra vetenskapliga slutsatser av de svar som vi fått in ifrån förtroendevalda men det saknas en samsyn av den bild MSB påstår sig ha, en god beredskap, och den som våra förtroendevalda har i sin vardag. MSB:s erfarenheter ifrån 2014 och 2018-års bränder har lett till att det har investerats i materiella resurser och utbildning för ledningsfunktioner. Vi ställer oss frågande till vilka lärdomar kommunerna har dragit efter de stora skogsbränderna och bemanningen av brandmän. Samtidigt som den kommunala räddningstjänsten fixar och trixar för att få ihop semesterplaneringarna och hoppas på en ”lugn sommar” förlitar sig myndigheten på frivilliga och frivilligorganisationer.

Men, vad händer den dag de frivilliga inte dyker upp?

Hans Kotzan, utredare på Kommunal

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.