Brandbloggen

90 Sekunder

"90 Sekunder" hette utbildningsfilmerna för brandmän redan på 90-talet, men är det också anspänningstiden vid utryckning för alla personal inom räddningstjänsten på 2020-talet?

Fortsätt läsa

Bredvid mig ligger en utredning som jag fick häromdagen. Vi ska bli del av en ”kostnadseffektiv organisation”.
Det finns redan en sådan ”kostnadseffektiv organisation” öster om förbundet jag jobbar i, och nu ska vi bli en del av den. Fördelarna med att bli lite större är många och de radas upp i utredningen. Jag håller med om dem. Jag ser exempelvis samma vinster i att dela specialresurser, övningsanläggning, hr-stöd, administratörer som författarna till utredningen gör.

Men det finns delar i att bli en ”kostnadseffektiv organisation” som jag både nu och tidigare har funderat på. En fråga jag ställt mig, är var tiden till utryckning regleras i avtalen? Vad är egentligen skillnaden, för en brandman, mellan jour och beredskap? Och om det finns någon; vad är i så fall skillnaden mellan AB-beredskap och RIB-Beredskap?

I den nya ”kostnadseffektiva organisationen” finns tre typer av utryckande personal fördelat på tre olika typer av anställning. Gemensamt är att alla rycker ut på 90 sekunder. Vi har skiftgående brandmän, avtalsmässigt anställda på AB och bilaga E. Vi har dagtidsarbetande brandmän med beredskap i hemmet under kvällar och nätter, avtalsmässigt AB med AB-beredskap.Vi har också deltidsbrandmän med liten brandbil ”första enhet”, avtalsmässigt RIB-beredskap.

För mig har skiftgående brandmän anställda på AB med bilaga E precis som utbildningsfilmernas titel, 90 sekunder, till utryckning. Det dagliga arbetet planeras så att man omedelbart kan avbryta och rycka ut. Under natten har man sovande jour på brandstationen och om det säger avtalet:
”Med jour avses att arbetstagare utöver fastställd ordinarie arbetstid står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov omedelbart kunna utföra arbete.”
Men skillnaden på jour, beredskap och beredskap då? Jag väljer nu att bortse från ersättningsnivåerna. Att hitta svaret på den frågan är inte helt enkelt. Jag har sökt svar inom Kommunal men inte blivit så mycket klokare.

En sak jag gjort själv, är en enkel undersökning av hur andra yrkesgrupper tillämpar AB-beredskap. Jag ringde runt till chefer för värmeverk, vattenverk, tekniska förvaltningar med snöröjning med mera inom räddningsförbundets medlemskommuner för att höra deras syn på saken. Gemensamt för alla svar är en inställelsetid till arbetsstället på 30-minuter.

Jag noterar att det skiljer ganska mycket från räddningstjänstens tolkning av ”utan dröjsmål”. Men vad säger avtalet egentligen?
”Med beredskap avses att arbetstagare utöver fastställd ordinarie arbetstid står till arbetsgivarens förfogande på plats utom arbetsstället, som godkänts av arbets-ledningen, för att vid behov utan dröjsmål kunna utföra arbete.”

Har cheferna som organiserar snöröjare missat sin möjlighet att be personalen att veckovis åka omkring i en plogbil på sin beredskapsvecka för att vid behov påbörja snöröjning inom 90-sekunder? Storleken på det geografiska området arbetstagaren kan befinna sig i påverkas också avsevärt mellan de olika tolkningarna.
Vi pratar också om två helt olika typer av fritid, där den ena fritiden helt kretsar runt att kunna släppa allt man gör inom några sekunder, exempelvis sina egna små barn. Rent praktiskt kan man helt enkelt inte vara själv med sina små barn under beredskapsveckan utan man är beroende av en annan vuxen i omedelbar närhet.

 

RIB-beredskap för deltidsbrandmän

Här undrar jag om vi inte hittar delar av svaret på den landsomfattande rekryteringsproblematik räddningstjänsten upplever, i just avtalstolkningen.
När jag började som deltidsbrandman 2002, fanns inte begreppen första insatsperson, första enhet eller liknande inom deltidsorganisationen. Dessa begrepp har smugit sig på genom åren; begrepp som ofta också innebär ensamarbete under de inledande 5 till 10 minuterna på räddningsinsatsen.
Vi deltidsbrandmän hade då 8 minuter på oss att åka till brandstationen för att sedan rycka ut tillsammans med vårt befäl i en basbil. På våra ordinarie arbeten gick vi i skyddskläder, kostym eller vad jobbet krävde. På fritiden gick vi klädda som vi ville och vi åkte i egen bil med våra familjer.

2020 ser det lite annorlunda ut

Små bilar ”första enheter” delas ut till befäl och gruppledare tillsammans med en uniform. På 90 sekunder skall utryckningen påbörjas även på RIB-avtalet. En egenföretagare eller anställd med firmabil, exempelvis elektriker eller snickare kan nu omöjligt sköta sitt ordinarie jobb. Att åka någonstans med familjen är omöjligt då arbetsgivaren inte tillåter annat än egen personal i de små brandbilarna.

Så är det skäligt med 90 sekunder på RIB-avtalet? Avtalet säger: ”Med beredskapstjänst avses då arbetstagare står till arbetsgivarens förfogande för att vid behov inom angiven anspänningstid kunna utföra arbete” Här anges anspänningstiden numera till 90 sekunder i lokala avtal och brandbilar skall medföras överallt av uniformerad deltidspersonal. ”till arbetsgivarens förfogande”, ja det kan man säga. Var det verkligen grundtanken med RIB-avtalet?

Anspänningstiderna blir kortare och frågorna om räddningstjänstens olika avtal blir bara fler. Har avtalen hängt med i utvecklingen? Behövs det en gemensam tolkning mellan centrala parter? Kommer Polisen och Ambulansen också gå mot avtal med beredskap i hemmet, med en blåljusbil på uppfarten, redo att rycka ut på 90 sekunder?
Kommer vi snart få snöröjning på 90 sekunder i Sverige?

Pontus Skoglund
Arbetsplatsombud och skyddsombud i en räddningstjänst under utveckling.