Brandbloggen

Deltidare har gått ur tiden – använd rätt begrepp

Det rullar kan man säga med de dagliga göromålen och jag lägger ett öga i tidningen ”Tjugofyrasju7” och läser i det senaste på sidan 27 om ”polis-deltidare”. Jag blir mycket fundersam över att man inte 2017 har förstått att begreppet deltidare har gått ur tiden och sedan flera år tillbaka benämns uppgiften med RIB (räddningsman i beredskap).

Fortsätt läsa

Om man inte vet vad formen av deltid betyder som anställning blir det riktigt förvirrat, när ska det stora genombrottet komma egentligen? Jag läste till och med i tidningen ”Firefighter” att ombudsmannen flera gånger upprepar ordet deltidsbrand­män fast man tecknar på ett avtal som heter RIB. Hur svårt skall det vara egentligen?

Det är dags att börja använda rätt terminologi för det man vill beskriva och då är det RIB- personal som är arvodesanställda. Politikerna tror att man har deltidsbrandmän som jobbar exempelvis 60 procent på räddningstjänsten vilket inte stämmer, men ger en skev bild om vad man tar upp.

Om man dessutom inte kan skilja på kommunal och statlig verksamhet med att ta upp frågan om deltidspoliser kontra brändmän så blir ju allt till en jäkla soppa. Det får mig också att bli mycket förvånad över att det finns personer som tror att Åsa-Nisse har funnits på riktigt, är detta seriöst?

Polisen och kommunen gick skilda vägar på 60-talet. Polisen blev statliga och på den vägen är det, varför ivra över något som idag ligger bortom vad som kan bli verklighet. När det gäller brand och stadsvakt ligger det historiskt långt bort – den första landslagen som skrevs om detta var år 1050. Att 967 år senare inte förstått utvecklingen i samhället och dessutom tro på Åsa-Nisse gör detta inte seriöst – vad skall man tro?

Om man inte har grunderna på plats med att fastslå vad som gäller utan att man harvar på i sina egna spår kommer man inte framåt när det gäller utveckling.

”Med delade uppfattningar inom den

egna branschen står det still

och det är kanske meningen? ”

Det hela började med experimentet med att skapa utbildningen efter den gamla brandmannaskolan som var enligt några ”föråldrad” eller som det också sas ”orättvis” för att utbildningen var betald. Med den nya utbildningen som finns idag efter ett antal turer blev det så mycket bättre? Har de brandchefer som var ivrare för det nya tagit till sig av detta och anställt personal med SMO-utbildning rakt av eller blev det inte så?

Konstigt – för det var ju så nödvändigt att förändra utbildningen för brandmän och med de stora planerna för hur framtiden skulle bli med det nya. Vad hände egentligen i verkligheten? Hur kommer det sig att man driver på sakar i en riktning och sedan när det går åt det andra hållet, så försvinner de stora ivrarna ut från scenen. Det här är inte trovärdigt med ett sådan beteende – det skadar mer än att det utveck­lar. Nej, kom fram ur buskarna och förklara er nu när burken är sparkad.

Från den dagen saker får sitt rätta tillstånd med namn och innehåll kan kanske debatten bli bättre mot hur det ser ut idag. Det finns en hel del att göra för att förbättre villkoren för räddningstjänstpersonalen och den bollen måste ha prioritet för att komma vidare.

Det var många år sedan som jag faktiskt lyfte frågan om de områden som idag har social oro skulle bli de stora utmaningarna för samhället och oss inkluderade. Som bekant ligger vi ca 20 – 25 år efter England och det verkar hålla i sig vilket också MSB borde ha förstått med tanke på deras frånvaro när nu samtiden har kommit i kapp.

Det finns saker att jobba med, så man pratar om frivilliga resurser och kompetenser samtidigt, men hur har man förvaltat det hela med den nya skolan egentligen?