Avtalsbloggen

Följ Kommunals blogg om avtalsrörelsen 2017

Det här är hjärtat i den svenska modellen

Under den senaste veckan har Kommunal och förhandlingsdelegationen fått ta emot många fina hyllningsord för det viktiga avtal vi mot höga odds lyckades teckna i förra veckan kring personliga assistenter

Fortsätt läsa

Heja-rop har strömmat in på sociala medier och från andra håll. Det är delegationen väl värd, eftersom det är så otroligt viktigt att vi som fackförbund lyckas hålla vårt ”löfte” till medlemmar och till andra parter på arbetsmarknaden. Jag tänkte avsluta bloggen med en liten utläggning om varför detta löfte, kollektivavtalet, är så viktigt. Det är ju en självklarhet för de flesta av den här bloggens läsare, men det kan ändå ibland vara viktigt att vi går tillbaka till kärnan och påminner oss själva om styrkan och vikten av att ha ett kollektivavtal.

Men först kan vi konstatera att arbetet med nya kollektivavtal går framåt. Vi har tecknat avtal med Visita för kökspersonal. Vi har också fått ett avtal med KFO för anställda i kooperativ. Båda avtalen är treåriga och innehåller löneökningar i nivå med det så kallade industrimärket. När det gäller kooperativ har vi också fått in skrivningar om att få till fler trygga anställningar. Samtidigt förhandlar vi på med Almega om ett avtal för hemservice och ett annat avtal för serviceentreprenad, samt med KFO om personliga assistenter i ideell sektor. Jag tror att vi kan hoppas på färdiga avtal snart inom de här områdena. I veckan har också bussdelegationerna varit inne, där återstår ännu en hel del arbete. Som ofta i bussbranschen tror jag att de svåraste diskussionerna blir om arbetstider där arbetsgivarna vill tänja ännu mer på de redan tuffa arbetstiderna. Kommunals vapen mot det är just kollektivavtalet.

Så då är vi tillbaka till det här med kollektivavtalet. Varför är det viktigt? Ja, i Sverige har vi till exempel överhuvudtaget inga lagar mot att betala ut låga löner. Det är fullt lagligt att betala ut fem kronor i timmen för den arbetsgivare som kan få en anställd att gå med på det. Arbetsgivaren har också stora lagliga friheter i att bestämma över arbetstider, anställningsformer och i viss mån även arbetsmiljön. Det beror på att arbetsmarknadens regler till stor del bestäms av andra än politiker. De bestäms av parterna på arbetsmarknaden i kollektivavtal. Det betyder att facket och kollektivavtalet är det viktigaste stöd en anställd kan ha för att förbättra sina villkor. För Kommunal är det också viktigt att inte bara finnas till för den som riskerar att råka i kläm på arbetsmarknaden, utan även som ett stöd åt alla som vill utvecklas på jobbet. Det är därför vi jobbar så mycket med yrkesutveckling. Även det gör vi genom avtalsförhandlingar. Vi gör allt detta för att det inte stiftas några lagar som kräver att arbetsgivare ska göra sina arbetsplatser mer stimulerande.

Det här är alltså en ordning som en medlem i ett starkt fackförbund som Kommunal tjänar på. Men det är också en ordning som de flesta arbetsgivare brukar uppskatta (även om de inte alltid vill göra lika mycket som vi vill). Att arbetsgivarna uppskattar avtalet beror på att vi mellan fackförbunden lovar att hålla oss till vissa nivåer i våra krav. Det är det så kallade industrimärket. Det gör att arbetsgivarna får en överblickbar situation, där de vet vad som förväntas av dem, utan att deras verksamhet slås sönder av arbetsmarknadskonflikter. Arbetsgivarna får genom facket en tydlig samtalspartner från de anställda kring hur det ser ut på arbetsplatsen. Arbetsgivarna får också ett löfte om att inte utsättas för låglönekonkurrens från oseriösa företag – de kan lita på att facket bevakar villkoren på marknaden. I efterdebatten kring förra veckans avtal för de personliga assistenterna noterade jag att Vårdföretagarnas förbundsdirektör kallade det här systemet för ”maffiametoder”. Jag föredrar att kalla kollektivavtalet för hjärtat i den svenska modellen.

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.