Jag träffade Annelie i Göteborg, hon arbetar som städerska åt Hemfrid. Det har hon gjort i 5 år. Innan dess jobbade hon som tapetserare och gjorde båtinredningar. Tyvärr gick affärerna inte så bra och hon blev uppsagd. Men sin tapetserarutbildning har hon nytta av ändå. Hon har en liten firma där hon tar på sig mindre uppdrag utöver sitt städjobb.
 |
| Annelie jobbar som städerska – ”lönen borde vara högre”. |
Hemfrid erbjuder många olika tjänster, bland annat barnpassning, städning, storstädning och trädgårdsarbete. Annelie jobbar uteslutande med städning i olika kunders hem. Till en början var det jätteläskigt att vara bland andra människors saker. Nu är det mest intressant. Man funderar och fantiserar om de människor man städar åt när man rör sig i deras hem. Jobbet kräver diskretion. Några är mycket noga med att det alltid ska vara samma städerska som kommer till dem och avstår hellre sin veckostädning än tar emot en vikarie när jag är sjuk.
Efter hand som Annelie berättar om sina kunder framträder en bild av den typiska städkunden. Vanligast är att det är en barnfamilj med en stor villa som har katt, minimalistisk möbelstil och inbrottslarm. En del av kunderna får städningen som en löneförmån av sin arbetsgivare men de flesta betalar själv och det blir ständigt nya kunder.

Min känsla är att Hemfrid är ett seriöst företag och jag hoppas att alla oseriösa städfirmor slås ut, säger Annelie.
De svårigheter som man kan råka ut för som hemstädare är bland annat att städmaterialen ibland är väldigt dåliga, fram för allt dammsugarna. Det händer också att man har sönder någon av kundens saker. Hemfrid har försäkringar för sådant men allt går inte att ersätta, särskilt inte affektionsvärden. Det värsta som jag har varit med om, berättar Annelie, var när jag av misstag stängde in en kunds katt. Kunden var bortrest och katten kissade ner en madrass så att det verkligen stank. Annelie avslöjar att hon inte är så förtjust i alla husdjur hon möter i jobbet.
 |
| Anna, Annelie, Annelie och Anik, fyra fackliga tjejer på A. |
Vi jobbar nästan alltid ensamma, det är bara vid storstädningar vi jobbar i lag om 2-3 personer. Ibland träffas vi den dag i veckan när vi lämnar och hämtar nycklar till kommande veckas kunder. Annars är det bara på arbetsplatsträffarna som vi möter våra arbetskamrater.
När det gäller anställningsvillkor är det väl okej, men det är väldigt dåligt betalt. Annelie jobbar 80 procent och tjänar då 80 procent av 18 000 kronor i månaden. Det är lite för ett så tungt och slitsamt jobb. Annelie menar att det borde finnas möjligheter till löneutveckling. När man är erfaren gör man ett snabbare och bättre jobb, det borde löna sig även för den anställde. Några av oss är handledare också och det borde ge lite extra i lönekuvertet, tycker Annelie. För några av mina jobbarkompisar är det viktigast att få upp sysselsättningsgraden. Vissa får bara jobba 10 timmar i veckan.
En sak som Annelie har reflekterat över är att arbetslivet ofta ställer högre krav på exempelvis punktlighet när det gäller kvinnoyrken än då det gäller manligt dominerade yrkena. En städerska ska infinna sig på minuten, en rörmokare kan komma när som helst mellan klockan 7–12.
Senaste kommentarer