Zara Leghissa

”Vi tänkte om. Därför är jag här.”

Det är du och dina arbetskompisar som vet vad som är bra på er arbetsplats, och vad som skulle kunna bli bättre. Alla kan driva fackliga frågor – men om du vill engagera dig fackligt kan du bli arbetsplatsombud och skyddsombud.

Jag tar gärna vara på när tillfällen att träffa arbetsplatsombud som genomgår sin utbildning på avdelningskontoret i Luleå de dagar jag är där. Att vara fackligt förtroendevald på arbetsplatsen är bland det viktigaste uppdrag som finns inom Kommunal. Som ombud företräder man medlemmarna på arbetsplatsen och kan vidareförmedla de verktyg som behövs för att kunna förbättra arbetsvillkor och yrkesfrågor.

Det är oerhört värdefullt att få lyssna in hur de ser på sitt fackförbund, vilka frågor som är viktiga för dem och deras arbetskamrater, vad de vill utveckla och vilka förväntningar de har. Det är också en möjlighet att berätta om vad Kommunals kongress beslutat och om vad som är aktuellt inom förbundet. Det är i möten med människor det händer.

Dessa ombud arbetar inom räddningstjänst, trafik, personlig assistans, socialpsykiatri och inom barn- och äldreomsorg och är verksamma i Kiruna, Piteå, Boden, Haparanda och Luleå.

De är ett engagerat gäng som kräver förutsättningar av sina arbetsgivare så att de kan utföra ett bra jobb. ”Vi vill kunna påverka och förbättra arbetstider, få kompetensutveckling inom yrket på arbetstid, att kunna känna nöjdhet efter arbetsskiftets slut” berättar de.

Möjligheten att kunna påverka sina arbetsvillkor och att få vara delaktiga i processerna som berör arbetsplatsen och yrkesutvecklingen ska vara en självklarhet men sker alltför sällan. De berättar om kontakten med media många gånger inte är något alternativ på grund av rädsla för repressalier från arbetsgivare.

På frågan om vad det var som gjorde att de valde att bli arbetsplatsombud svarar de att de var nyfikna och såg möjligheter att kunna påverka arbetsvillkoren. ”Vi höll på att tappa det fackliga engagemanget på min arbetsplats. Vi tänkte om. Därför är jag här”, ”Vi vill få kunskap om hur vi kan driva fackliga frågor på våra arbetsplatser” berättar de.

Jag berättar om hur mitt fackliga engagemang började. Det var när jag på jobbet, tidigt en lördagsmorgon, läste i den lokala tidningen att det boende som jag då jobbade på, skulle läggas ned. Om hur vi gaddade ihop oss på arbetsplatsen och kontaktade Kommunals sektionsexpedition. Även anhöriga till de boende reagerade kraftigt och stred mot nedläggningen. Tillsammans bildade vi opinion, vi träffade politiker och kontaktade media. Vi förhandlade med arbetsgivaren.

Vi nådde framgång. Boendet fick vara kvar.

Vi samtalar om jämställdhet. Om solidaritet. Om allas lika värde. Om nätverkande för att kunna lyfta bransch- och yrkesfrågor, om nödvändigheten av att vara många.

Vi samtalar om att tydliggöra kravställningar och hur vi tillsammans är vår fackförening, hur viktigt det är med fackligpolitisk samverkan för att få igenom våra krav. Om vikten av att ha en dialog om möjligheter och framgångsfaktorer. Om hållbarhet. Om förändringsarbete och om att vara närvarande, proffsiga och handlingskraftiga.

De ser fram emot kommande steg i utbildningen.

De har bestämt sig.

De är taggade.

De är viktiga.

De är bärare.

De är Kommunal.