Zara Leghissa

”Hjärtefrågor inom Kommunal i Piteå”

Jag startar tidigt denna tisdagsmorgon för att bege mig till Kommunal i Piteå. Arbetsplatsbesök står på agendan.

När jag kliver in på sektionsexpeditionen hör jag ett kvitter från fikarummet. Här sitter förtroendevalda och planerar dagen idag, Alla hjärtans dag.

Först ut är Havsbadets förskola vilket är beläget vid havet vilket de enorma fönstren på förskolan avslöjar. Här träffar jag Marina Risberg och Ninna Berglund som arbetar som barnskötare. Här vistas barnen i två grupper, 16 barn på förmiddagen och 16 barn på eftermiddagen. Personalstyrkan består av 6 heltider var av 3 är barnskötare och fyra är förskollärare på totalt 50 barn som är i åldern 3-5 år. Här arbetar yrkesprofessionerna i team. De utför det löpande arbetet tillsammans.

Ninna Berglund, Havsbadets förskola

Barnen som vistas här är flyktingar. De och deras föräldrar har flytt från krig och förföljelse och kommer i huvudsak från Syrien och Afghanistan. Verksamheten är ny och startades upp i september månad ifjol. Sommartid flyttas barnen till andra förskolor för att sedan återvända till hösten. De har språkstöd och det kan utökas då behovet är stort.

”Det är oerhört värdefullt att kunna kommunicera med föräldrarna vid hämtning och lämning av barnen och för att barnen ska kunna göra sig förstådda och att vi kan förstå dem. Vi kommunicerar via tecken och symboler” berättar de. Marina beskriver hur de vid samlingar lägger jackor, overaller och skor mitt i den ring de och barnen sitter i och visar med tecken samtidigt som de lär ut vad de olika plaggen heter på svenska och hur de använder symboler när de sjunger Imse Vimse spindel. ”De lär sig teckenspråk och svenska samtidigt” säger de.

Ninna och Marina berättar om glädjen hos barnen och personalen när de tillsammans leker och lär. De trivs tillsammans. ”Vi jobbar med regler och rutiner med barnen. Kontinuerlig vidareutbildning för oss personal är viktigt och vi går ofta på olika föreläsningar, bland annat om tecken som stöd. Vi tillbringar mycket tid med barnen, det är de som är i fokus vilket vi tycker är jätteviktigt. Föräldrarna är måna om att barnen ska lära sig svenska och vi får också lära oss olika språk.” De berättar med glimten i ögat hur barnen skrattar åt personalen när de uttalar ord fel och om hur viktigt det är att man får göra fel, det är helt okej.

Utmaningarna då?

Marina tycker att lönen är för låg och även orättvis. ”Jag har nästan 10 års erfarenhet och utbildning för yrket och har 23 000: – i lön medan en outbildad personal som fått anställning som barnskötare i januari i år, har 20 600: -.

Facket då?

”Vi har ett arbetsplatsombud på förskolan vilket är bra. Vi har skrivit motioner till sektionens årsmöte gällande lönerna så vi är på” berättar Marina. Här är alla fackligt anslutna, barnskötarna i Kommunal och förskollärarna i Lärarförbundet.

Jag åker vidare till fler förskoleverksamheter inom kommunen för att träffa andra barnskötare och förskolepedagoger (de som vidareutbildat sig till förskollärare med lokal behörighet). Jag besöker även ett föräldrakooperativ.

De har gemensamma hjärtefrågor. Det är kris i barnomsorgen, det är stor brist på barnskötar- och förskollärarkompetens idag och stora pensionsavgångar knackar på dörren vilket inte gör utmaningarna gällande personalförsörjning mildare. Då de beställer vikarier får de många gånger svaret att det inga finns vilket innebär att de går kort och blir underbemannande.  ”Vår yrkesgrupp är viktig, vi är en del av laget” säger de.

De värnar om deras profession. De är stolta.

Samtidigt pågår en omorganisation inom de kommunala verksamheterna som berör ett tydliggörande av läroplanen med fokus på kärnuppdragen inom förskolorna; undervisning och lärande och det pedagogiska uppdraget. Denna fråga skapar stor oro och Kommunals medlemmar kommer att ha en dialog kring detta på en branschträff snart. Detta engagerar och många kommer att gå på mötet. ”Vi vill ha arbetsro, det har varit så många omorganisationer. Nu får det vara slut på detta, vi vill få förutsättningarna att jobba med det vi är anställda för” säger de.

Fastighetsskötare och tekniker i centralgruppen

Jag hinner med ett besök hos fastighetsskötarna i centrala Piteå också. De sitter tillsammans och äter lunch och skratten hörs långväga. ”Vi har högt i tak” säger de. De har jobbat många år tillsammans och några kommer snart att gå i pension. De vill att nya ska ta över efter dem och tycker att ungdomen ska ta plats.  Här arbetar 15 personer och har olika ansvarsuppgifter som larm, brand, el och VVS. De ser samordningsvinster inom arbetslaget och övriga fastighetsskötare och tekniker inom kommunen och vill få till stånd en förändring. De vill vara mer delaktiga i det som berör deras verksamhet som till exempel rekrytering, planering av arbetet och ny-, om-  och tillbyggnationer.

De har inget arbetsplats- och skyddsombud – ännu. Vi pratar om vikten och kraften av att snacka ihop sig och lyfta deras synpunkter och idéer vidare. Om arbetsplats- och skyddsombudets roll och förutsättningar att kunna utöva sin roll utan att det ska få konsekvenser som utebliven vikarie så övriga i arbetslaget får en ökad arbetsbelastning. Vi pratar om Kommunals förändringsarbete, om facklig gränsdragning mellan förbunden, om vikten och styrkan av att vara många och att vara eniga. Vi pratar om att de vill att deras bransch också ska synliggöras att deras kompetens tillvaratas och deras arbetsuppgifter synliggörs.

Jag kommer åter till sektionsexpeditionen innan jag börjar färden hemåt för att göra en reflektion över dagen. Vi tar vi en groupie tillsammans.

Sara, Åsa, Erland, Pernilla, Birgitta och undertecknad

Många medlemmar har fått besök av Kommunal I Piteå idag och geléhjärtan och ballonger har delats ut. Medlemmarnas engagemang har varit stort och de har framfört deras hjärtefrågor. Arbetsplatsombud och förtroendevalda på sektionsexpeditionen har roddat denna dag tillsammans och jag fick förmånen att delta. ”Det är hit man kommer när man kommer hem” som Ronny Eriksson, känd pitbo, uttrycker det.

Tillsammans fortsätter vi kampen för bättre arbetsvillkor, högre löner och ökad påverkansmöjlighet och delaktighet för en bättre välfärd.

Proffsiga, närvarande och handlingskraftiga.