Zara Leghissa

Där liv räddas, där liv rinner ut

Det är regnigt och dimmigt ute när jag beger mig till akutmottagningen på Sunderby sjukhus i Luleå. På mottagningen är det ett flöde av ambulanspersonal, undersköterskor, sjuksköterskor och läkare.

 

Akutmottagningen är en arbetsplats där stabläge blivit mer regel än undantag. Stabläge aktiveras när sjukhuset bara har tio eller färre vårdplatser tillgängliga. När stabläge råder, ligger ledningen i beredskap och följer noga utvecklingen för att säkra bemanningen. Det är främst bristen på vårdplatser och sjuksköterskor som är grunden till stabläget på Sunderby sjukhus och sjukhuset har haft 15 stablägen i år. Patienter som kommer till akuten och ska läggas in får vänta tills det blir en vårdplats ledig. Det kan innebära lång väntetid och överbeläggning på vårdavdelningarna.

Jag träffar Jesse Perttunen som arbetar som undersköterska och är arbetsplats- och skyddsombud på arbetsplatsen. Jesse är 25 år och har tidigare arbetat på ortopedavdelningen innan han började sin anställning på akutmottagningen. Han vill jobba som ambulanssjukvårdare men för närvarande sker utbildningarna i Stockholm och Göteborg vilket utgör ett hinder. ”För att höja statusen och tillgången för ambulanssjukvårdare behövs en utökning av utbildningar samt en närmare förläggning av dessa. Ambulanssjukvårdare behövs” säger Jesse.

”Jag gillar variationen inom yrket, det är action hela tiden” berättar Jesse. Hans ansvarsområden är gipsning, ortopedi samt kemsanering. Det är Jesse som ansvarar att utrustningen vid kemsanering är intakt och komplett. Han visar mig rummet där kemsanering av patienter sker. Här finns tydliga instruktioner om hur sanering ska utföras, om skyddsutrustningen. Ventilationen är separerad från övrig verksamhet på sjukhuset. Hit kommer patienter som utsätts för t ex klor- och kalkexponering.  Jesse har varit med om ett skarpt läge under hans tid på akutmottagningen. ”Vi får utbildning i kemsanering en gång per år vilket är bra” säger han.

Topparna i arbetsbelastningen under dygnet ligger mellan 10-12 och mellan 17-02. Jesse berättar att personalen gör ca 13 000 steg per skift vilka är 10 timmar som längst och är nattskiften. Personalen har ännu inte tillgång till ergonomiska skor vilket de skulle behöva.

Jesse och hans arbetskamrater arbetar enligt modifierad schemamodell av 3- 3 vilket innebär att de arbetar 3 dagar och är lediga i 3 dagar i följd. ”Det fungerar bra, vi har jobbat på schemat i 3 år och är nöjda”. Personalen arbetar i team och alla yrkeskategorier har tydliga arbetsuppgifter. Det är blandad ålder bland personalen med olika lång yrkeserfarenhet.

Undersköterskorna på akuten gör provtagningar, gipsning och assisterar oftast läkarna vid olika undersökningar t ex suturering och lumbalpunktioner. Undersköterskorna har en mycket viktig funktion och har en särskild roll när våldtäktsoffer kommer till akutmottagningen. Det är de som finns bredvid offrens sida under hela förloppet och assisterar vid undersökningen och friställs från alla andra arbetsuppgifter när detta sker.

Jesse berättar att en av hans undersköterskekollegor har våldtäktstrauman som ansvarsområde. Hon åker runt och föreläser om mottagande, bemötande och arbetssätt när våldtäktsoffer söker vård.

På akutmottagningen är det trångt. Lokalerna är få och små. Med ständigt ökande patientflöde, tvingas ofta patienter ligga på britsar i korridorerna i väntan på undersökning och för att få komma till en vårdavdelning. Tillgång till dagsljus är obefintlig. Arbetsmiljön har försämrats under de senaste fyra åren på grund av låg bemanning och de trånga utrymmena. Ombyggnation är på gång för att öka utrymmena men än dröjer det innan den är färdig.

Akutmottagningen är en traumaenhet. Liv räddas, liv rinner ut. Personalen möter patienters och anhörigas krissituation dygnet runt, året runt. Lena Vikberg, förtroendevald inom landstingssektionen i Kommunal Norrbotten, som också hon arbetar som undersköterska på akutmottagningen, berättar om hur personalen hanterar traumatiska situationer. ”Det är sällan det finns tid att ha debriefing mellan trauman eller andra situationer som uppstår på akuten” säger hon. Hon berättar att personalen i bästa fall kan gå ifrån vid riktigt stora trauman för att bearbeta händelsen och pratat med varandra. ”När flödena och trycket på mottagningen ökar, hårdnar också arbetsklimatet. Då får reflektioner, reaktioner och samtal sorteras bort. Vi måste ta hand om patienterna som kommer men det är viktigt att ta hand om varandra i personalen också ”. Sjukhuset har vakter som patrullerar dygnet runt för att avvärja och hantera hot- och våldsituationer. Det har förekommit incidenter och det råder även ibland irritation bland patienter då den personliga integriteten inte kan upprätthållas på grund av utrymmesbristen.

Hur kommer vi då tillrätta med de allvarliga brister som råder inom sjukvården?

Det råder brist på undersköterskor och välfärden är i ett skriande behov av personal. Hög arbetsbelastning, övertidsarbete, dåliga arbetsscheman, otillräcklig bemanning, låg påverkansmöjlighet och låga löner avskräcker många från en yrkeskarriär inom vård och omsorg.

Vårdkedjan mellan hälso- och sjukvård inom landstinget och kommunerna är beroende av varandra för att den enskilde ska kunna känna sig trygg. Brister en länk, får det konsekvenser.

Inom vård och omsorg finns olika yrken som kompletterar varandra. Alla har sina uppgifter och alla behövs. Arbetsgivare och politiker måste se alla yrkeskategorier som tillgångar, att kunna bygga laget där även undersköterskorna ses som en tillgång.

Undersköterskorna fyller en viktig funktion. Det är fullt möjligt att anställa fler undersköterskor, att tillvarata deras kompetens samt att spetsutbilda denna yrkeskategori. När personalbrist definieras, pratas det oftast om sjuksköterskor och läkare. Yrkeskategorierna barnsköterskor, undersköterskor, skötare och ambulanssjukvårdare nämns sällan trots att även de ingår i teamet.

Kommunals medlemmar gör skillnad.

De behövs.

De finns där när liv räddas, när liv rinner ut.

En annan vård är möjlig.

Politiker och arbetsgivare, skaka nu om den personalpolitiska kompassen rejält för den pekar åt fel håll idag!