Zara Leghissa
Kommunal Norrbottens ordförande bloggar om möten med människor och det fackliga arbetet. Med medlemmens fokus.
Detta är Gloria Theresa Rizo
Gloria är ett av de arbetsplatsombud som för dagen genomgår en del av grundutbildningen på avdelningsexpeditionen i Luleå. Jag brukar ta en stund med de som fått förtroendet av medlemmarna att samordna det fackliga arbetet på arbetsplatsen för att säga hej och höra hur de har det och vilka frågor som är viktiga för dem. Bland deltagarna finns Gloria. Hon har ett engagemang och en historia som få av oss fått uppleva.
Hon är född i Colombia och flyttade till Luleå för 10 år sedan för kärlekens skull. Gloria började arbeta som personlig assistent och det gör hon fortfarande. ”Jag älskar att jobba med människor. Jag ger 100 % av hjärtat. I Colombia gjorde det kvinnliga nätverket jag var engagerad i, en insats för 30 äldre och sjuka som endast hade tre sjuksköterskor att tillgå. Vi hjälpte till i omvårdnadsarbetet gratis.”
År 1999 drabbades Colombia av en enorm jordbävning. Armenia, en stad på 220 000 innevånare 18 mil söder om huvudstaden Bogota, drabbades värst av alla. Mer än 2 000 personen omkom. Skalvet förstörde 20 städer. Här befann sig Gloria. Hon deltog i arbetet med att återställa samhället. ”Det var fruktansvärt!”
Gloria arbetade på uppdrag av amerikanska ambassaden i Colombia. Hennes huvudsakliga sysselsättning omfattade journalistik samt kommunikation. Hon berättar att hon ordnade olika event, skrev väggtidningar, engagerade ungdomar, jobbade med kultur och var aktiv i radio. Alkohol- och narkotikamissbruket förekommer i stor omfattning, prostitution likaså. Hon lyckades engagera 30 ungdomar i ett projekt. 10 fortsatte med arbetet de uppnådde efter det att projekttiden var slut. ”Det låter inte mycket men 10 liv är 10 liv” säger hon.
I Colombia råder hård censur. Artiklar som ska publiceras i landets tidningar synas noga. Diktatur råder trots att den officiella benämningen är demokrati och folkstyre. Att vara fackligt aktiv är förenat med dödsfara.
Hur kom det sig att Gloria blev engagemang i Kommunal? Hon blev medlem när hon började arbeta som personlig assistent. ”Det var min man som uppmanade mig att gå med. Jag har haft stor nytta av facket när jag var timanställd och när jag var arbetslös. Facket hjälpte mig när jag inte fick den lön och de ersättningar jag hade rätt till. Medlemskap i facket innebär trygghet” säger Gloria.
Hon fortsätter: ”Jag ställde frågan till min chef om det fanns något arbetsplatsombud och fick till svar att det inte fanns. Jag tog upp frågan med mina arbetskamrater och de hade förtroende för mig.”
Vilka frågor känns viktiga?
”Validering och utbildning till undersköterskeyrket är jätteviktigt! Tidigare hade Luleå kommun ett projekt som innebar att alla vårdbiträden fick validera sina kunskaper för att sedan få utbilda sig i det de saknade men projektpengarna tog slut och allt föll. Då genomförde min utbildning privat utan kommunens hjälp.” Gloria tycker att lönen för personliga assistenter måste höjas till samma nivå som undersköterskornas och att man som personlig assistent ska få arbets- och skyddskläder.
Hon vill även ändra på reglerna i a-kassan. ”Att bara få deltidsstämpla i 75 dagar är inte okej. Inte så länge det förekommer visstids- och deltidsarbete.”
Glorias glöd och engagemang märks tydligt. Hon vill göra skillnad. För frihet, solidaritet, rättvisa, demokrati och allas lika värde.
För hon har upplevt motsatsen.
