Zara Leghissa

Kommunal Norrbottens ordförande bloggar om möten med människor och det fackliga arbetet. Med medlemmens fokus.

I det lilla bor och frodas det vackra

IMG_0983ElmiraSandra IMG_0985Målning98åring IMG_0986Marielouise IMG_0990Solrum IMG_0993Ingela

Det är lågtryck i luften och molnen ser hotfulla ut när jag och Britta Hedström, förtroendevald i Bodensektionen, närmar oss Harads som ligger ca 8 mil från Luleå. Här bor ca 500 människor.

Vi träffar Anna och Carina som arbetar som lokalvårdare på äldreboendet och vårdcentralen. De trivs med jobbet och vi samtalar om arbetsrättslagar.

Jag besöker Älvsstrand, ett korttidsboende med 6 korttidsplatser och 3 boendeplatser i grunden. De boende har precis ätit lunch och det städas undan och den efterlängtade kaffetåren förbereds. Personalen går med jämna mellanrum iväg då de boende påkallar deras uppmärksamhet. En boende kommer till matsalen och sätter på radion. Han tar sig för ryggen och händerna. ”Jag har sådan värk” säger han och vill ha en värktablett. Han berättar vidare att han trivs bra på boendet. ”Jag hade tur som fick komma hit istället för att behöva åka till Boden. Jag vill vara hemmavid.”

Jag träffar Sandra och Elmira. De jobbar som undersköterskor på boendet. Sandra har jobbat 6 år inom vården.

”Jag tycket om att göra vardagen bättre för de äldre, att göra dem glada” säger hon. ”Dagarna går så fort.” Hon berättar att det är viktigt att få känna sig behövd, att ha ett meningsfullt arbete.

Elmira har precis börjat jobba på äldreboendet. ”Jag har bara jobbat i en vecka” säger hon. Jag frågar varför hon valt att arbeta inom vården. ”Det verkar vara ett bra yrke” svara hon.

De vill att bemanningen ska öka då de i dagsläget är underbemannade.

”Ett gott bemötande och trivsel på arbetsplatsen är jätteviktigt. När vi stressar för att hinna med allt blir även de boende stressade.”

Det är viktigt för Sandra och Elmira att få förutsättningar att kunna göra ett bra jobb. De vill att de boende ska känna sig trygga.

Sandra vill att arbetstillfällena ska bli fler i Harads. ”Jag värnar om glesbygden. Man flyttar dit jobben finns och jag vill bo kvar här i Harads” säger hon.

Vi pratar om heltid och jämställdhet. Vi pratar om brist på personal och status på yrket som undersköterska. Vi pratar om möjligheterna att kunna påverka sin arbetssituation, att skriva avtalsförslag. Vi pratar medlemskapets värde.

Jag går vidare för nu har de inte tid att sitta ned och prata längre. De boende går i första hand. Himlen öppnar sig och regnet vräker ned.

Så besöker jag dagverksamheten på Älvstrand. Jag träffar Marie-Louise Backelind. Hon har arbetat ca 32 år inom vård och äldreomsorg, ca 7 år på dagverksamheten.

”Jag stortrivs! Det är så givande. De äldre uppskattar det där lilla som sätter guldkant på tillvaron” säger hon.

De kokar palt och renköttsoppa och bakar mjukkaka med gästerna.

”Alla deltar på sitt eget vis. Några är aktiva, några sitter bredvid och ser på. De känner dofter av nybakat bröd och mat vilket stimulerar aptiten.”

Marie-Louise berättar att de gör utflykter. De har varit till IKEA i Haparanda och snart ska de till Piteå Havsbad. Där ska de tillsammans med gästerna gå på show, äta gott och njuta av livet.

I lokalen finns vävstolar, snickeribord och det står ett målarstativ på ett bord. ”Det där konstverket tillhör en man som är 98 år” berättar hon.

Hon visar mig deras relaxavdelning med bastu, frisörhörna och solrum. ”Vi var först i Bodens kommun med solrummet. Vi fick inspiration efter ett studiebesök i Piteå. Det är mycket uppskattat och används flitigt” säger Marie-Louise.

Vilka är de viktigaste frågorna för Marie-Louise?

”Trivsel på jobbet, gott kamratskap och en bra arbetsmiljö. Det är också viktigt att bli lyssnad på, att bli hörd. Jag bemöter andra som jag själv vill bli bemött. Med respekt och omtanke.”

Färden går vidare till Harads gruppboende. Hästar står i hagar bredvid boendet och betar och utsikten över Luleåälven är helt otrolig. Jag knackar på. Det dröjer inte länge förrän jag blir inbjuden till en boende för att titta på fotografier. Han berättar om resor han gjort i livet. Värdefulla minnen.

Jag träffar Ingela. Hon har arbetat 20 år inom vården och mest i hemtjänsten. På boendet har hon varit anställd i ett år och jobbar mestadels natt med sovande jour. ”Jag trivs jättebra. Det är ett fritt arbete och vi åker ofta iväg på spontana resor med de boende. Det är viktigt att trivas på jobbet, att känna sig välkommen och att det är ett bra arbetsklimat. Däremot tycker jag att jourersättningen är alldeles för låg” säger hon. Vi kommer in på kollektivavtal och hur man som medlem i Kommunal kan påverka innehållet i detta.

Här värnar man om sin hemort och vill att glesbygden ska få leva. Kommunals medlemmar värnar om de äldre och sjuka, att de ska få ha en god livskvalitet. Väggarna på boendena täcks av stora fotografier av de boende och personal från allsköns aktiviterer de gjort under årens lopp samt utskrifter av dagen ros från dagstidningarna där anhöriga visat sin uppskattning till personalen.

Av kärlek och omtanke.

Av stolthet och engagemang.

För att det har betydelse och är viktigt.

Arbetsplatsnära.

Detta mina vänner, ska vi vara rädd om. Det är sådant här som skapar trivsel. En ökad bemanning för att kunna göra ett gott arbete tillsammans med de boende, deras anhöriga och sina arbetskamrater är viktigt. Personalen är proffs och vill kunna fortsätta vara det.

Solen tittar fram när det är dags att åka tillbaka.

Tusen tack alla för en givande dag. Nu fortsätter vi kampen för en värdig välfärd. Tillsammans.

 

 

Zara Leghissa

Avdelningsordförande

Kommunal Norrbotten

 

 

 

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.