Kommunals utredare

Fritidshemmen stärker skolan, men mindre barngrupper och bättre bemanning behövs

Barngrupperna på fritidshemmen har fördubblats. En synnerligen nedslående utveckling, speciellt mot bakgrund av fritidshemmens sociala och utjämnande uppdrag.

Fortsätt läsa

Barngrupperna på fritidshemmen har fördubblats och det går tre gånger fler barn per vuxen om man jämför tiden 1980-talet till 2010-talet (läs vidare här: Vem har sett Matilda (Kommunals rapport). Utvecklingen är synnerligen nedslående, eftersom fritidshemmen har ett viktigt uppdrag när det handlar om att se alla elever, stärka det sociala samspelet och fånga upp de elever som kanske har sämre förutsättningar i skolan eller som mår dåligt.

Den roll som fritidshemmen kan spela för skolans utjämnande uppdrag är en viktig aspekt, som sällan lyfts i skoldebatten om likvärdighet. Potentialen i fritidshemmen bör inte underskattas. Som att förhindra mobbning eller framtida hemmasittare genom att vara en viktig del av skolan som satsar på att få elever att trivas i skolmiljön. Fritids kan även vara viktigt för att erbjuda en lugn vrå att göra läxan för elever som inte har de förutsättningarna i hemmet. Eller för att få ägna sig åt skapande, musik eller idrott.

Drabbande ”effektiviseringar”

Det är i slutändan alltid kommunens budgetanslag som avgör om verksamheterna i verklig mening har en chans att leva upp till skollagen och läroplanen. Efter 1990-talets finanskris stramades kommunbudgetarna åt och en ny försämrad nivå har etsat sig fast och normaliserats.

Särskilt drabbade av dessa besparingar (så kallade ”effektiviseringar”) har fritidshemmen varit. Idag, läsåret 2021/2022, är det genomsnittliga antalet elever på en avdelning på fritidshem 35,2 elever för fritidshem i kommunal regi och 39,8 elever för fritidshem i privat regi. Det ska sägas att antal elever per avdelning har minskat de senaste sju åren – framförallt i fritidshem drivna i kommunal regi. (Se Elever och personal i fritidshem – läsåret 2021/22 (skolverket.se), s. 12 hämtad 22-06-28). Det behöver dock påminnas om att det handlar om minskningar från mycket höga nivåer.

Svårt att tyda mått för personaltäthet

Samtidigt är måttet för personaltäthet trubbigt. Det går att få fram olika svar, beroende på vad som mäts och vilken tid på dagen som mätningen görs. Personaltätheten har försämrats om man ser till årsarbetare per barn (heltidsanställd personal). År 2021 var antal elever per heltidstjänst 20,6 enligt Skolverkets statistik: Sök statistik om förskola, skola och vuxenutbildning – Skolverket hämtad, 22-06-28.

Ett mått som Skolverket använder sig av är antal elever per tjänstgörande på fritidshemmen. Läsåret 2021/22 gick det i genomsnitt 12,0 elever per tjänstgörande, varav 11,8 elever per tjänstgörande i kommunal regi och 13,2 i privat regi. (Se Elever och personal i fritidshem – läsåret 2021/22 (skolverket.se), s. 18 hämtad 22-06-28).

På ett sätt går det att tänka att måttet elever per tjänstgörande ger en rimlig bild av bemanningen under de tider då det är flest elever på plats, för måttet tjänstgörande personal rymmer även personal som arbetar deltid och kanske oftare på tillfälliga anställningar. Dock tar inte något av de här två måtten om personaltätheten (varken elever per tjänstgörande eller årsarbetare per barn) hänsyn till den vistelsetid som eleverna har på fritids.

Det är problematiskt eftersom arbetsbördan ökar för personalen, utan att det syns i statistiken. Helst skulle därför det behövas ett mått för antal barn per arbetad timme för att få en korrekt bild av bemanningen.

Ökade vistelsetider, minskad personaltäthet

Om vi tittar på den data som finns gällande vistelsetiderna, ser vi att de genomsnittliga vistelsetiderna ökade med 4 veckotimmar mellan 2005–2012 för barn i åldersgruppen 6–9 år. Från totalt 13 veckotimmar år 2005 till totalt 17 veckotimmar år 2012 (notera att sexåringarna spenderar mer tid på fritids än nioåringarna, eftersom de har kortare skoldagar.(Skolverket Rapport 389 Attityder till vuxenutbildningen, s. 50, hämtad 22-06-28). Om personaltätheten varit oförändrad, hade nu samma antal personal längre arbetstid med barnen, den ökade vistelsetiden mellan 2005–2012 motsvarar en ökning på dryga 30 procent.

Men personaltätheten (enligt måttet barn per årsarbetare) var inte oförändrad, utan den minskade dessutom. År 2005 var det 18,6 barn per årsarbetare, och år 2012 var det 20,1 barn per årsarbetare (år 2021 var det 20,6 barn per årsarbetare). Se Sök statistik om förskola, skola och vuxenutbildning – Skolverket hämtad, 22-06-28.

Så, dessutom försämrades alltså personaltätheten under perioden 2005–2012 med 8,1 procent. Exemplet illustrerar hur förändringar som kan vara kraftigt kännbara ute i verksamheterna ibland inte syns tydligt eller kan te sig små i statistiken. Men de kan i praktiken innebära en tung arbetsbelastning för personalen. Vidare innebär det sämre villkor för barnen, med större grupper och mindre vuxennärvaro – en närvaro som är avgörande för värdegrundsarbetet.

Fritidshemmens potential behöver diskuteras mer

Frågan om barngruppernas storlek och personaltäthet spelar en avgörande roll för den kvalitet som fritidshemmen kan erbjuda. Fritidshemmen ska ha ett helhetsperspektiv på eleven. De ska erbjuda alla elever en meningsfull fritid och bidra till att utveckla det sociala samspelet.

Den potential som finns i fritidshemmen för att stärka skolan och öka skolans likvärdighet behöver diskuteras mer.