Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
20 000 äldreomsorgsanställda mobbas eller trakasseras varje vecka
Enligt sammanvägningar utsätts 9 procent av de anställda inom äldreomsorgen för mobbning varje vecka eller oftare. Ny forskning pekar också på att otrygga anställningar i kombination med bristfälligt arbetsmiljöarbete från arbetsgivare gör personalen mer utsatt för trakasserier och rasism.
Mobbning på arbetsplatser är ett utbrett problem som får stora negativa konsekvenser för den som utsätts. Mörkertalet bedöms som stort, men enligt en tidigare enkätstudie gjord av Anders Giertz och Håkan Jönson, forskare på socialhögskolan i Lund, uppger 9 procent av personalen inom äldreomsorgen att de utsätts för mobbning eller trakasserier varje vecka eller oftare.
Omräknat som andel av samtliga undersköterskor och vårdbiträden inom äldreomsorgen betyder det att närmare 20 000 anställda mobbas eller trakasseras minst någon dag per vecka. Det är en hisnande och djupt oroande bild som förtjänar uppmärksamhet och manar till åtgärder.
Personalen utlämnas av arbetsgivaren
En av de absolut vanligaste formerna är trakasserier eller mobbning av rasistisk karaktär. I den uppmärksammade avhandlingen ”Betydelsen av kön och hudfärg i äldreboendets vardag under olika organisatoriska villkor” (Stockholms universitet, 2018) beskriver Palle Storm hur idéer om att ”kunden alltid har rätt” ibland skapar en kultur där arbetsgivare inom äldreomsorgen helt kapitulerar från sitt arbetsmiljöansvar och där kränkande och rasistisk behandling av personal legitimeras.
Storm pekar på att lagstiftning och policydokument betonar de äldres inflytande och rätt till självbestämmande, men att det sällan – allra minst från arbetsgivare – diskuteras vad dessa värdebegrepp innebär. Innefattar det till exempel rätten att uttryckligen välja bort vissa grupper personal på grund av hudfärg? Hur förhåller det sig i så fall till regler om likabehandling och rätt till frihet från diskriminering?
I en serie undersökningar visar Storm att arbetsgivarna brister genom att det ofta saknas handlingskraft och vägledning för hur kränkningar ska hanteras. Ansvaret för arbetsmiljön ligger alltid ytterst hos arbetsgivaren, men trots det visar undersökningarna att det ofta blir upp till den enskilda personalgruppen att hantera trakasserier helt utan stöd.
Situationen förvärras av att många har otrygga anställningar. Storm beskriver att osäkert anställda är mindre benägna att lyfta diskriminerande kommentarer ”av rädsla för att ses som besvärliga” och i förlängningen riskera sin inkomst. Här ses alltså tydliga brister både gällande arbetsgivares arbetsmiljöarbete och gällande hanteringen av personalens anställningsvillkor.
Som Kommunal fortsätter påpeka: otrygga arbetsplatser blir tysta arbetsplatser. Arbetsgivarna måste – genom bättre bemanning, tryggare anställningar och systematiskt arbetsmiljöarbete – säkerställa att personalen är mindre utlämnad och därigenom bättre rustad att förebygga och hantera mobbning eller trakasserier i sitt arbete.
Kommunals politik för mångfald, solidaritet och likabehandling
Diskrimineringslagen beskriver sju diskrimineringsgrunder: kön, sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning, religion eller annan trosuppfattning, etnicitet och ålder. I sitt uttalande om uppslutning kring antidiskrimineringslagarna på kongressen 2001, slog Kommunal fast att kampen mot orättvisor och för ett solidariskt samhälle är fackets huvudsakliga uppgift.
Det är en facklig uppgift att ta ett aktivt ansvar för att diskriminering i alla former bekämpas. Kommunal ska enligt medlemsbeslut vara en stark drivkraft i kampen mot främlingsfientlighet, rasism, nazism och homofobi.
Kommunals handlingsplan för mångfald slår fast att Kommunals mångfaldsarbete handlar om att skapa lika förutsättningar för alla medlemmar samt att driva på för att arbetsgivarna tar sitt ansvar och säkrar en trygg arbetsmiljö för alla anställda.
I ljuset av kontinuerliga vittnesmål och kunskap är det tydligt att ett aktivt arbete mot mobbning och för arbetsgivare som tar sitt arbetsmiljöansvar är viktigare än någonsin. I det ingår i allra högst grad de fundamentala fackliga uppgifterna – kampen för bättre villkor, trygga anställningar, arbetstagare som känner till sina rättigheter och facklig närvaro på arbetsplatsen.
Utredningsenheten
