Kommunals utredare

Reformer – bring them on! En slags årskrönika

Det börjar närma sig jul. Och en vecka därefter kommer nyår. Det som brukar föra med sig årskrönikor och summeringar av året som varit och en och annan framåtblick kring året som väntar. Och 2020 lär inte bli annorlunda ur det hänseendet – men som vi allesammans är brutalt medvetna om – 2020 var inte ett vanligt år.

Sällan har något drabbat hela jordens befolkning med sådan kraft, samtidigt, unisont så som Covid-19. Det har förenat oss mot en gemensam fiende men det har också skapat eller ökat klyftor. Mellan de som drabbas och de som förskonats, mellan de som hyr sin bostad och den som äger, mellan den timavlönade vikarien och den som är fast anställd, mellan de som kan isolera sig i sitt hem och de som måste ut i samhället för att ta sig till samhällsviktiga jobb, mellan den som lite har och den som redan har allt.

I dagarna slår många ihop sin laptop, kopplar ner Teams, Zoom, Skype eller något annat stressförknippat program för att mötas online, och tar de 20 stegen från arbetsplatsen i någon vrå till hemmets julgran. Där väntar den välkända doften av glögg och kanske en ananas som ligger och gosar till sig på ett fat tillsammans med klementiner och en och annan inklämd skumtomte. Andra kramar om sina barn, drar på sig munskydd och regnjacka, och i decembermorgonens mörker beger de sig till busshållplatsen för att ta sig till ytterligare ett långt arbetspass iförd skyddsutrustning, för att ta hand om de äldre och sjuka. För viruset tar som bekant inte hänsyn till att det är jul.

Många av medlemmarna i Kommunal jobbar i de delar av välfärden som inte kan ske på distans eller som sällan eller aldrig tar lov. Det är samhällsviktiga arbeten som får samhället att fungera. De bemannar bland annat förskolor och skolor, bussar, räddningstjänsten, äldreboenden och sjukhus. De tar hand om funktionshindrade, våra barn och våra gamla.

När jag så blickar tillbaka på året som varit landar min första tanke på medlemmarna inom äldreomsorgen. Förra veckan presenterade Coronakommissionen sitt delbetänkande om äldreomsorgen under pandemin. Man konstaterar att den svenska äldreomsorgen inte hade förutsättningar att hantera en pandemi. Bristerna i äldreomsorgen är tyvärr ingen nyhet för Kommunal eller för medlemmarna som jobbar där. Åratal av publicerade rapporter, debattartiklar, seminarier och rop på behovet av ett äldreomsorgslyft har föregått coronakrisen. Kommunals bild har bekräftats av forskning, statliga utredningar och myndighetsrapporter.

Men för stora delar av allmänheten är mycket av det som kommit fram nytt. Krisen har medvetandegjort hur viktig äldreomsorgen är och vilka brister som finns. Och redan under senvåren såg vi hur äldreomsorgen blev en mer prioriterad fråga, bland annat genom regeringens satsning på ett äldreomsorgslyft. Vi fick också ta del av ett sällan skådat miljardregn i höstens statsbudget där partier från hela den politiska skalan i det närmaste tävlade om vem som prioriterade äldreomsorgen högst. Ytterligare landvinningar för äldreomsorgen kom när ”ett jäkligt bra avtal” tecknades med Kommunals största arbetsgivare SKR med bland annat satsningar på yrkesutbildade.

När sedan Coronakommissionen presenterade sina resultat var det medlemmar som upplevde att de fått som ett slags upprättelse ”Känns som en sorts upprättelse” – Kommunalarbetaren (ka.se). Medlemmar som år efter år arbetat på i yrken de älskar men som varit underfinansierad, minutstyrd och underbemannad, vilket fått konsekvenser för arbetsmiljön och välfärdsarbetarnas hälsa. Medlemmar som under coronakrisens första månader fått kämpa för att få tillgång till skyddsutrustning, jobbat under hård press och stress och oro för att bli smittad eller för att själv smitta.

Lisa Pelling har skrivit en mycket gripande skildring av medlemmarnas situation och Kommunals kamp för skyddsutrustning i rapporten Att stå längst fram . Pelling skriver: När medlemmarna i Kommunal krävde skydd mot coronasmittan blev de svikna. Av Sverige, som struntat i att bygga upp en beredskap för pandemier, fastän alla visste att en influensapandemi skulle komma förr eller senare. Inte om, utan när. De blev svikna av sina arbetsgivare. Och av myndigheterna.” 

För att göra vårt yttersta för att aldrig någonsin hamna i en liknande situation släppte Kommunal rapporten Pandemi på äldreboendet  i november. Rapporten visade på sambandet mellan arbetsvillkoren och smittspridningen under våren och kom att bli ett viktigt inspel till coronakommissionens samlade bild av bristerna i hanteringen av pandemin i äldreomsorgen. Socialminister Lena Hallengren proklamerade att kommissionens rapport var ett viktigt avstamp för reformer. Jag säger: bring them on!

Min årskrönika är snart över men ingen tillbakablick utan lite siande om framtiden. Igår sa Magdalena Andersson ”coronakrisen är slutet på den nyliberala eran” . Skoldebatten rasar och många har fått upp ögonen kring orimligheten i hur marknaden styr vår skola. Coronakommissionen konstaterade att mängden aktörer i äldreomsorgen försvårat samordning och insatser för att minska smittspridning. Trots detta finns det politiska krafter som ändå tar beslut att lägga ner kommunal hemtjänst, att privatisera mera. Men jag tror ändå att Magdalena Andersson har rätt. Vi behöver en välfärd som styrs av medborgarnas snarare än marknadens behov. 2021 har skoldebatten smittat av sig på hela välfärden. Det är min övertygelse eller åtminstone min fullt rimliga förhoppning.

måndag 21 december 2020

Av Lisa Bondesson

KATEGORIER: Äldreomsorg, Hemtjänst, Okategoriserade, Välfärd