Kommunals utredare

Industrin är svaret skyldig

Efter de s.k. LAS-förhandlingarna är det nu dags att återuppta de uppskjutna avtalsförhandlingarna. Redan för ett par veckor skrev dock förbundsordförandena för Facken inom industrin (IF Metall, Livs, unionen, Sveriges Ingenjörer och GS) en debattartikel i SvD (15/9 2020) kring detta. Budskapet är tydligt: i år är det ”viktigare än någonsin att hålla i industrinormeringen”. Varför det skulle vara extra viktigt i denna avtalsrörelse är dock inte något som förklaras särskilt tydligt.

Fortsätt läsa

För att förstå varför industrinormeringen är viktigare i år än under andra avtalsrörelser tvingas läsaren därför att läsa mellan raderna. Artikelförfattarna skriver: ”[s]jälvklart har de som jobbar i vården och äldreomsorgen gjort ovärderliga insatser och haft det oerhört tufft under våren. Men det finns andra grupper som också gjort mycket för att samhället ska fungera i krisen. Att allt fler grupper, av olika skäl, kräver att just de ska ha mer hotar reallönerna för alla”. Det finns en tydlig oro att vård och omsorgspersonal, med stöd av allmänheten som är djupt tacksamma för deras arbetsinsatser under våren, ska spräcka industrinormeringen.

Artikelförfattarna hävdar alltså att anställda inom vård och omsorg kräver mer i löneökningar än andra på grund av de arbetsinsatser de gjort under pandemin. Visst är det så att välfärdsarbetarna har gjort ovärderliga arbetsinsatser under våren, och blixtbelyst det viktiga arbete som dessa grupper alltid utför, men anledningen till att Kommunal kräver att de yrkesutbildade inom vård och omsorg ska ha en högre löneökning än övriga på arbetsmarknaden handlar om att deras arbete är undervärderat. Det handlar om att dessa yrken måste uppvärderas. Inte bara för vad de gjort under pandemin, utan för vad de gör varje dag året om.

Istället för att än en gång endast erkänna att det ”ibland” funnits problem med en allt för strikt tillämpning av ”märket” hade det varit positivt att se en mer konstruktiv hållning från industrifacken. De är nämligen svaret skyldig på frågan hur vi inom dagens lönebildning ska komma tillrätta med det faktum att yrkesutbildade inom vård och omsorg är felavlönade. Till exempel så tjänar en undersköterska cirka 40 000 kronor mindre per år än en bilmekaniker trots att både yrkesgrupperna har jämförbar utbildning. Så länge både bilmekanikern och undersköterskan följer ett i det närmaste strikt märke kommer denna orättvisa aldrig att rättas till. Vi måste finna en konstruktiv väg att inom ramen för industrinormen uppvärdera yrken. Vi lyckades för övrigt med detta i samband med undersköterskesatsningen år 2016.

Vi är dock överens om vi måste agera utifrån ett långsiktigt perspektiv för att säkerställa en stabil lönebildning i Sverige. En långsiktigt hållbar lönebildning är en förutsättning för svensk konkurrenskraft. En lösning är dagens lönebildning som utgår från industrinormen, men med förbehållet att det ska vara möjligt för vissa grupper att gå före, t.ex. de yrkesutbildade inom vård och omsorg.